MANIFEST.

 

om
s a m v a r o p r e f e r e n s .

 

Kreativ medmänniska-naïv & Maskineriet-skeptisk trollprinsessa; mer vild än vän & mer vänlig än vildsint. Förförs av slaktförmåga & rebellhjärta. Enbart män av denna delikata oberoendesort är av intresse: besitter båd önskan & mod att bryta sig ur det konventionella - lönearbete\kommers\maskinvurm - & som istället för att bråka om tidningsrubriker & riksdagskvalet tassar till bleka björkar för att bryta loss sprängticka tillsammans med mig.

 

Vill ej ses som mannens like; Han håller i yxan.

 
 o16o5.

o16o5.

 
 

Hon är jag & mången kvinna, hona, medsyster & ros. Så kåt, glad & tacksam Hon är i sällskap av tillräcklig Man, är Hon trilsk, ilsk & föraktfull tigrinna med en otillräcklig. Selektiva val tvunget för känsla av narkotiskt kött, av rå energi vibrant inunder subcutis. Kraven de mina ej orättvist hårda utan vist särpräglade, karvade ur klarsynthet om fallos kärva karaktär & människans sårbara ofullkomlighet. Är föga oresonlig; det är gripet att en endaste själ ej kan vara all värld jag önskar i liv; sålunda är krav renhåriga.

 

Är ej possessiv till parsinne; välkomnar Honom att omdömesgillt penetrera variation av villiga vackra friska varelser (ANDROMEDA POLIFOLIA), utan egen polylusta. Att begära mannen stark - ej fogligt på knä inför vådlig samhällsordning - anklagas vara för avkrävande, men ett tvingande av hans sexuella aptit ses adekvat, ty moderankans prägling. Internaliserat fånggaller; förslavade gester premieras.

 

Önskan är att dominerande, frihetspassionerad hane skall hysa medvetenhet om min likväl sin natur - sådan man kan aldrig i äkthet monogamiseras (om icke självvalt), & att detta önska vore löjeväckande kontra behagets position.

 

Trånas ej för romantik ur Man - romantik är given ur natur; förälskelse i blomning & bark - ty vill sexuell flamma & självförsörjnings- samt samlevnadssällskap. Ljungskrymslen är buketter givna att beundra, månen det silver som skimrar mot mitt skinn. Famna Han näve ängsmyller för att bringa blom till mitt nattduksbord ges eufoni i mjölkbröstet inuti, men också utan charmerande gester (& Trevlig & Rolig är båd trevligt & roligt, ändock icke-avgörande för brand likt avgörande för vänskapsband; ty olika) är jag skållande i hans nypor, om sådan så som väsentligt är;

 

om autentisk dominans, briljant & kreativt intellekt, vitalitetens tåga & oberoende i vision, ägt i tilltalande nordanskepnad.

 
 

FIN.
o17o711

 
 

Man sade sedan han läst EDEN-skrifter, att beskrivning av sunt dominant Man attraherane - var menat skriva attraherande; fingrarna ville det annorlunda - fick honom i tanken Grekisk gud. Näppeligen; vare sig grekisk el. gudom, för egen gom - en grandios överdrift av olockelse. Nog är jag en insiktsfull bristfällig människa, vem vill älska just insiktsfull bristfällig människa, här på Jorden.

 

Ja, jag kräver honom stark - starkare än jag, & jag kräver honom modig - modigare än jag, & jag kräver honom att leda - staka ut vår väg; men nej, jag kräver honom ej att flyga ovan molnen & dyka Marianergravens djup - ej heller att vara någon form av gyllene människa, större än stor. Jag kräver honom tillräcklig för att älska - bara det, bara så. Kanske framstår det som gudomligt, i vår värld - en karaktär att ståta med - men det är bara mänsklig värdighet & sensuell lämplighet, intet mer.

 

En fin Man väcker inte endast trånad att bestigas av hans majestätiska maskulina mandom, utan även infallet att nypa honom i kinden & kalla honom söt. Ett ömsint leende överseende med hans generande ofullkomlighet, ett bröstkorgens hjärtslag vid åsyn av en skavank, en pockande nyfikenhet inför att lära känna hans Skugga & en innerlig tacksamhet över att han är mänsklig, här med mig på Jorden.