P O E M .

 
 

2o18.

 

I d u n .

 

Vid myceliumkronan lägger Han ned hennes kropp
i rodnadens röda löv.
Hon faller
när hennes tid är kommen.

 

Om höst är hon kommen
kallad av jord.

 

Hon skall falla mot modern;
hon skall giva sin barm,
Intet val i hennes hand.
Om höst är hon fallen
som små äpplen i Hans hand.
Om höst är hon kommen;
om höst är hon Hans.

 

E t t e r .

 

När vi berättigar vår förbittring
gröper vi ett hål i vår själ;
det blir vår egen grav.

 

Så, du säger att kamomillen har förgiftats - ja, men se;
kringom prunka friska blad
av hallon, av vinbär, av nässla
& den vita björken.

 

Men du vill dricka av giftet blott
för att fräsande & grimaserande säga, att det smakar gift.

 

Varför vila i ett förgångets dytäcke,
när jag är varm invid?
Varför älta vad som inte blivit till,
när jag ger dig min framtid.

 

Den har segrat,
som vet var elände växa,
samtida med känslan av hur hopp spira.
Den är stark,
som vet att undgå att irra drucken av sin självömkans etter, 
att vakna av ett krokben om sig själv,
med ingen alls invid sin sida.

 

M e n    i    s a n n i n g    h a r   
m i t t    l i v    f u l l ä n d a t s .

 

- Vad är förlust av liv,
menade jag att yppa ur
men jag sade att mitt liv var förstört.

 

Så säger man inte
men jag sade så.
Så menade jag inte
men jag sade så.

 

S t o c k h o l m s    p e n d e l t å g .

 

De byggde en miljardstation
med stor knapphet av bänkar
med stor tillgång på kameror.

 

G u d s    s t a v .

 

Ryggraden spelar;
vita tangenter
vita händer.
Ryggraden spelar
en lydsam kropp.
En klang ljuder sann
när ryggraden spelar
i natten.

 

2o17.

 

M ä n n i s k a .

 

Vem är jag som Människa,

när hon tvagat mig fri sedan

flykten från smuts

mina knän krälat djupt uti? 

 

Den elden

inte bara värmde en byggnad av sten,

den sköljde ryggen min solkflykts ren.

 

Den luften

inte endast rann nedför strupe, likaså

att den rann längs med höga ben.

 

Det vattnet inte bara lät gommen 

smaka av topparnas snö, det föll över

blottlagda, betongtyngda bröst.

 

Ty mänsklig vår hon glädjas i kar,

att stund kommit har

för förvirringens höst.

 

L i k n ö j d .

 

Lik-
nöjd;
lik.

 
 

S y n k r o n t   o 7 o 5 .

 

Försvunna

fåglars

kropp;

försent,

älskling.

 

N o g .

 

Nog skulle det väl underlätta

om han lät mig vara

fullt & fast;

fullt så som

hans

i min -

fast så som

hans händer om mig.

 

Nog skulle det väl underlätta

att veta

om han inte bjuder mig hem

för att han inte tycker att jag är

fin nog

för hans svarta ungkarlssoffa.

 

J ä r n    g e n o m    S v e r i g e .

 

Träsk,

torp,

öde fabriker,

öde skogar

& nedlagda stationshus.

 
 
 

2o16.

 

S y n k r o n t    o 4 .

 

Feromon

in i ditt sinne.

 

S y n k r o n t    o 2 .

 

Sjö

ritar

spegling.

 

S y n k r o n t    o 1 o 1 .

 

Mad eyes

far away.

 

J o r d .

 

Du som är så formidabel

på att formatera ord

hur kommer det sig att du inte kan stava till

jord.

 

I n s t a    S o m a    G r a m m e .

 

Vi vill åt en Insta Soma Gramme-

existens

& blir besvikna,

ja

rent bedrövade,

när berövade

vår illusinjektion & möts av

samma gamla unkna vanliga

verklighet.

 

L å t s a s .

 

Jag låtsas ha din mun;

låtsas smaka smuts,

låtsas tala dina smutsiga ord,

dricka kaffe vid ditt smutsiga bord.

Jag tänker dina smutsiga tankar;

dagdrömmer din jävliga natt,

andas din jävla ångest,

din förbannade suckan ut

ur din smutsiga själ.

Imiterar dig svära;

jag låtsas stå dig nära.

 

T u .

 

Ett hjärta rött

ett minne blått.

Ett purpurskär

där anda skär

i tu.

 
 
 

2o15.

 

S y n k r o n t    1 2 .

 

Brunt

budksap

förändrar

tredje ögat.

Varför

själs

syfte

svart,

svart

för

vi

föreställer

fritt

ljus.
 

 

S y n k r o n t    1 1 .

 

Upptäckte

motsatt

dröm

var alla

stjärnor

ser

distans.

 

A l l v a r .

 

Jag vill bli tagen

på allvar.

 
 
 

2o13.

 

V u l k a n u t b r o t t .

 

Dessa ansiktets – rymd av skinn,

kött & skelettaturs mejsling – klot

där isbjörnar frosttassande

bevandrar vulkaner:

sanden är svart

& där solar jag i hopp om att han ska

knulla mig i svärtan

men han släpar mig

i ögonfransarna fram,

ögonen tårar

& fittan fylls av sand.

 

Å, som världen där i rymmer å av

rymmande lava

& den flyter ut över unga års

mjuka

nästintillingentingfåror -

skinnet brinner upp.

 

Kan inte mina kläder brinna upp,

om något.

Kan inte mina trosor slitas itu,

om något.

Kan inte den tonen,

det taget om min hals

ske i bädd om ske någonstans.

 

Isbjörnar rymma ur blick; hungrar

för kött,

tar ett bett

från min höft.

Blodet blånar under min hud.

Kan inte hans händer blåna mig av

passion,

om av något.

 

Denna lavans eld smälter det anlete

som varit

vackert & det är vredgat,

skinnflagnande avpusselisering

blottlägger ett hål

inuti.

 

Kan inte det hålet ligga beläget mellan

mina lår som

uppknäppas när

briljanter ej skitas,

när tunga droppar fraktaler

i saliv & hjärnsubstans rinner

vitrosa ur kuk.

 

Jag särar som av magnetism.

 

Vulkanutbrott.

Explosionen kastar oss tätt intill.

Vi andas i varandras munnar.

Kan inte denna närhet ske

i omfamning?

 

Det kan den inte.

 

Aldrig sammanstrålar våra ögon som

här,

aldrig så få centimetrar som

här,

aldrig så intensivt som

här;

det kan inte vara

utan det här

 
 
 

2oo9.

 

D u    ä r    f ö r f ö r i s k ;

j a g    ä r    f ö r f ö r d .

 

Du vill omhulda mig;

jag kapitulerar.

Du vill radera mitt förflutna;

jag vill inte se.

Du vill rädda mig från den rådande

verkligheten;

jag är din nu.

 
 
 

Barnalster.

 

L ä n g t a n .

 

Doft av bakelsen

jag länge velat ha.

Som havet i Kreta

där jag länge velat va’.

Som den underbara valpen

utan ägare på sta’n.

Som när jag var liten

& ville bli en svan.

Det är just så sm det doftar -

en slags blandning av hopp & vilja.

Alla känner doften någon gång;

det är längtan,

längta tills du känner den.

 

M a r i e l l e .

 

Manxar är söta.

Ankor är söta.

Reine är söt.

Illrar är söta.

Elsa är söt.

Lejon är söta.

Lava är varmt.

Ekar är träd.