Inpå skinnet.

Nog är det lustigt, att just folk vilka hänger sig konventionellt - inte klassiskt; konventionellt - röda tankar, tycks uppleva förståelsemässiga sammanbrott när en tycker diametralt olika. Detta ske i form av undermedveten förnekelse av faktum samt frustration inför det när väl erkänt - trots att jag inte bryr mig ett endaste jota: Tycker du si & jag så, tycker du exakt lika olika som jag - så varför är det bara dig det är påfrestande för, kan jag undra. En lappländsk afton drämde jag garvvått kaninskinn i ansiktet på en kommunistsinnad - inte för att han var just kommunistsinnad, utan för att han talade hiskeligt dumt & illa & elakt för att inte även jag var det, & jag fann en blöt kinddask vara adekvat gensvar.
 

Ångrar ingenting.