Ordsprak politikfestival.

 
 
 

Om 9 dygn går Uppsalas internationella poesifestival av stapeln på Reginateatern. Ordsprak o15 avrundades med poetisk efterfest vilket därefter kom bli att arrangerande Sam Kessel bjöd mig till gästbädd, för undslippande av nattlig tågtövan Uppsala - Stockholm. Inledningsvis var han kamratligt trivsam, men under promenaden fann känselspröten honom skifta; så som han skroderade om sitt hem & sitt betydande samröre, var pompöst. Skrattet tedde sig konstlat. Framme visade han mig bädd i eget rum - Tack & lov att han inte försöker, tänkte jag - & orerade utförligt om sitt judiska påbrå samt judisk historia, presenterande ett antal relevanta alster innan vi delade grön rök.

 

Innan efterbaluns poesigestalter skingrats hade jag yppat ogillande om skattesystemet, vilket bemötts med spridd storögdhet - vilket jag ansåg besynnerligt; var det verkligen så radikalt att tycka så. När vi samtalade retade ärlighet & omaka åsikter mer & mer.

 

Kessels respons gällande att jag är troende, var vämjeligt vanvördig betonande hans arroganta ateism - & när hans likartsfeministiska sinne grep att jag ej är särartsfeminist utan sexist; beskrivande att jag näppeligen ringaktar endera kön utan endast särskiljer Mars & Venus i måttstock, blev han otyglat odräglig samt sade att var skolbarn bör exponeras för (indoktrineras i) den feministiska ideologin. Månader inpå levererades av Chimamanda Ngozi Adichie skrivna & Albert Bonnier förlag utgivna Alla borde vara feminister, till Svea elever - vilket väl gladde sodomiten.

 

Könsskiljande exempel jag gav var att en man med feminin karaktäristika - även kulturell; läppstift - ej kan attrahera, varvid Kessel replikerade att han brukar bära läppstift & nagellack samt inte finner det oävet att - trumvirvel - suga kuk. Ingenting smädande sade jag om detta, olikt hur han talade nedvärderande om mig: jag var häpen över hans öppet otrevliga bemötande & utbrast att han är en av dom drygaste människorna jag mött - vilket än är gällande. Hans frustration fick honom att storma ur rummet & jag kunde höra möblemanget ta stryk av hans smällar - så jag smög förskrämd iväg.

 

Detta till trots ville jag under Ordsprak o16 framföra ett verk - så som jag lovat mig - & se Sage Francis samt Saul Williams estradera - ty älskar. När jag vid poemkamp gavs överraskande låga poäng - snittande ~3/4 av 1O; även närvarande vän till vän reagerade - & såg poeter vilka vare sig kunde lyriken innantill el. förmedlade med känsla, vara prisat mer populära med anledning av politiskt stoff; asylantkärlek, slidsekret, transexualitet - förstod jag hur lite av Ordsprak som är poesi & hur mkt. som är ren & skär politik.

 

Jag var inte lysande men heller inte usel - utan ansågs i rödvinssammanhanget opassande. Ung brud var parodi på sig själv, när Kung Henry ordlekte att hennes transnamn Frej rimmade på.. »Tjej, som jag inte är« svarade hon sturskt & han hade klart ej syftat på detta utan månne 'grej', 'galej'; dylikt. Kessel framförde i egen hög högfärdig person ett stycke om hans privilegierade position (månne maktsläktet) samt föreställning om att ha överlägsna värderingar (månne regnbågsvurm), vad det verkade utan värme & äkthet, iprydd självbelåtet flin. Tvi vale - aldrig mer Ordsprak.