Syd-

EUROPA.

 

PORTO + LISBOA.
17o218/2o
luna apogee

Porto.
BURLESK AEROCIRKUSDOCKA - Fifi Fantôme - bönande eld, samråkat samspråkad vid vilsen. Vi ville jazzkatta - dock; av ytterligare vilse ej mer av hon än vid kyrkotrapp i vindlande Porto, vars fottrampade portvin sockrigt, fårost bedårande krämstinn & begåvade Vhils 5D Cinema-verk EXPLOSIVT. Ett första verk reellt beskådat - dessvärre ovidrörd; för upptagen av vhilsevarandet, för kännbar dimension.
 

Järnväg.
Soli deo honor et gloria-historisk koloss arena för espinafrepicnic inför midnattsfärd Porto - Lisboa, en besparande tur; tidigare biljetter +€5 & nödgande ~€1O för säng. Sits dock hård, trång & belägen i starkbelyst vagn - vilket näppeligen hindrade mig från att gott försova mig, & likt 5:E resa vidare - likt 5:e tack vare hjälpsam konduktör, av vems inrådan byte i Santarem ledde mot kullerstenskullig huvudstad av europasol.
 

Lisboa.
 

Spenderade ynka dygnet, inför flygplats för NOORDWIJK övernattande i vackra Brickoven Palace, & fann under detta ynka föga tycke för stadsspektaklet. Vid ankomst dracks kafété, men nota trodd var för koppen var eg. för WIFI-kod - sedan kom ytterligare nota för lumpen Lipton, & det förstods varför vissa skyltade med gratis internet - visst inte självklart, men detta småaktiga beteende här jungfrusett.
 

Att ögna litteratur, stördes skändligt av påflugna tiggare komna i ej sinande källa. Övrigt besökta partier - Faro, Coimbra & Porto - av Portugal, varit vila från fräsande zigenare i vår stadsbild. Lisboas afrikanska dito än värre; enträget tiggande båd kyss & pengar. En vacker dag av återkomst månne förälskad av eggande muséer, spårvagnsresor längs böljande gator & kulört arkitektur, men..

 

SVART KATT, VIT KATT & GATO LUOCO.
17o2o5`\11
luna aldebaran luna perigee ◯\pen eclipse + regulus luna

O8.24 avgick tåg Faro - Coimbra (34€), byte i Lisboa Oriente. O7 var jag i tro att uret var O8, vilket gav stationstid för tidsomställning av telefon, frukosten valnötter & torkade aprikoser, litteratur - kapitel Philosophical paradox or scientific object?; medvetandet, samt samtal med neonpiercad vem gränsstört böjdes för att röra mina nakna tår (»It is such a weird thing to do!«) & sedan frågade om kyss (»Why would I want that!« - hade han inte replik för).

MISSADE STATIONEN & RESTE NORRÖVER MOT DETTA; SEDAN RETUR PÅ SAMMA BILJETT.

Träffat svart katt vars högra örsnibb väck, vit katt vars vänstra örsnibb väck - & ouro-orange gato luoco vars snibbar intakta - men så är den än skyddad kattunge ej tärd av COIMBRAs trånga trottoarer. Vi får se.

KURIOSA, RUA DO BRASIL.

 

PIER.
161116
Luna Aldebaran
Leonids

 


They say San Francisco is fun,
if you are either a white man or a homosexual.
I am neither of it.

RICK.

 

FABLE FEMMES.
o15o3
 

Ur Attilas truck komna till eldfestivalen Las Fallas; bondageflätor & groteska statyer i smällarrök. Ur midnattsbuss - från Münster fyra varv av på vift med lift - komna till Granada. Poler: toalettnatt & bredbent väktare av stat sade hot om finkan ty fable femmes mättats av friturrester, på Belgique bensinstation. & bjudna gåsfettstekt i vinrankors bo prytt av negresskorall. Destination Órgiva: kall solförmörkelse, himlasvart hagel. Lluviaberg av Sierra Nevada blev Almerías marockomoln i kalkwestern, bleka taurusaxlar blev cremevan packad med dreadlocks & olivträ (blev täljd pipa signerad Viking).
 

Rå naken natur harmoniserad i purpuroaser av ätliga växter: timjan, lavendel, malva, en nektarsöt. Även vildruccola, isört, el cacto & kunskap om avokadokärnor som ren hälsa samt att bijouteriskära. Omhuldad av djärvt röd ullpläd - den kära, tält & sovsäck & campingunderlag restes utan ty ylleprioritet anti frusen fukt - absorberade ϟ fägring & den blixt som räckte ned i jord som restes i djurisk anda, ihopkrupen i en längtan att underkastas åska.
 

 

JUNGEL & JERTA.
~1312\14o1

Jag jagar inte drömmen
Drömmen jagar mig.
 

Sex nätter i Alpujarras & så rasande dyrbart att förstå var att särskriva. UFO-moln tornade på julafton - & därpå nyår, jag skådade & Ji undrade om jag mediterade & jag undrade om Ji inte sett himlen – upp sig över jordeduk & jag befann mig tusentalet meter ovan sjöjungfrunivå med syfte att köpa en barnnäve ekonarkotika för tre små €. Den jag sällskapade var kåtbisarr krake som drömde gifta sig med mitt albinoafrikanska yttre; ack inte kunde jag undgå en stum fundering om han voodoo-spetsat egenblod i vin jag fick att läppja. Som mina vinkyssta klyftor till läpp format den undran, fastän den var tanke & privat, väste Dragón »Mitt blod..« & stirrade i fjärran berg. Han kallade burkvinet Sangre Vino, ty hans blod var av vin & hans vin var av blod.

När jag från grytkyckling & dumpster-pumpa slickat fingrar rena ville jag gona Boris caravan – presentskydd undan navidadstorm & gott det ty tältet kom att kollapsa sorgligt vått – innan grånad skulle komma att mörda El Morreòns sol. Bakom kaktusbuskaget smög Dragón fram, dreads i tjocka bruna ormar slingrande om hans svekmulna spanjoranlete. »Du sa att du sover i ett tält, varför har du en caravan? Du ljög för mig.« O. Kära. Gud. Akut matt av skälen att jag hade berättat om stormskyddet jag av fransosbekantskap hade till låns, att jag behövde ifredskap & att vidret följde efter mig bad jag honom att sticka & jag tillade läxande: »Det är inte OK att följa efter någon då denne sagt hejdå.« Ett bedjande tonfall ur krakens mun: »Men min hund följer efter mig.« Himlade mentalt, bet ur mig: »Du är inte en hund« men Dragón gnydde: »Kanske är jag det?«

Att jag snällt beordrade olydiga fähunden att pysa betydde honom nada. Provokativ klagan föll från hans käft – plötsligt var jag förändrad, vi som var vänner, hur kunde jag såhär styggt bete mig mot honom - & jag dramaplacerade mina handflator mot kinderna i ett mjukt men frustrerat »Å min gud, jag har varit  tålmodig med dig« - nekat honom civiliserat då han primitivt smetat sig mot mig - & än satt karln klistrad vid Boris Tillsammans-caravan (vad han kallade den; Che Guevara-poster & 7O-plast). Det salta jungelvrål som mig undslapp var hårt som bergssten & kallt som dalgryningen. Jag fick huggtänder: »..now get the FUCK OUT OF HERE!!!« Först då lydde hunden. Dessa märkliga kritter som inte begriper ord utan onda stämband - vilken planet har skyfflat dessa till vår stackars? Inte kan dom vara människor? Inte kan dom vara djur? Inte när dom visserligen ser ut som den mänskliga hanen men ej kan fatta människans tungomål.
 

»Hippies got no love.«
 

Nyårets afton hade ögon drunknat i det trasiga caravantaket vars blekgröna blommor flackade i skenet av brinnande veke. Hjärtat bultade nervöst: Varför sade ϟ sådana elaka saker? Att jag var negativt konstig & illa omtyckt. Inre konflikt: munsskit ville begränsa & jag ville våga. Pyntade mitt ansikte med gift & mineral. Öppnade porten till domefest. En pojke tände min pipa. Spillror av Yukatakas & Hiphops katturin kokade i brinnande kropps salta körtelsaft då boom boom-glödgande, oral kärlek till bampupipan fnöskeprovocerade & min rumpa var eld - ett gräddvitt likt mjölk för di bävande berg som snäckprydda virktrosor klättrade i.

Bakom mina i sjok av tyg förädlat av äpplets rubintårar skälvande klyftor satt Man med tusenmetriga kindben, spetsande ögon, farligt vacker nog att vara det moln som fäller vitt & vått på mina mjuka berg men vid nästa snurr var han som borttrollad & när han som dittrollad vid kaminen viss tid därpå såg på mig – han hade bara ögon för mig & hans blick var skrämmande bedömande men också djupt uppskattande – försvann han vid en blinkning för bara jag hade ögon för honom (som förtrollad): han var en visuell hallucination. En erotiquelle sensation & jag blev nyfiken vid första ögonkastet & han försvann vid det andra.

»Jag följer mina drömmar.« Han var en dröm jag inte kunde följa efter. »& jag menar det bokstavligt: mina nattliga drömmar guidar mig i livet.« En man sade att jag ser ut som en sådan, en sådan som följer drömmar. Han tyckte om mig, det kunde jag se i hans blick. Hans kvinna tyckte om mig, det kunde jag känna då hon pussade mig på hjässan. »Inga explosioner?” sade jag & saknade raketer på stjärnhimlen, & ”Då vet vi att det inte är krig« fastän att vi faller i gropar om vi tror på kriget som explosivt ty »..eller, vet vi det?« sade jag med dokuton som om det vore lustigt & inte blodigt allvar. Blod är vad som spillas på maktens altare, & det är i sanning att ärligt definieras krig; Pepsibomber & kontorsvallgravar. Stjärnhimmel stilla i trots. Jag dansade i timmar.
 

»Your mind works exactly like mine!«


En solnedgång kom jag hem inte bara med godsaker i dinglande påse utan också med Oh La – som har vackra ögon lysande isblå när jag har sugit pipa i hennes närvaro - & Kajik – som kom att bli betagen av mig för jag har så vackra ögon som skimrar blått då vi diskar – kamrater jag fann nykomna & bortkomna med tunga ryggor. Från polsk mark till Portugal hade dom i november liftat; imponerade. På morgonen delade vi ett afrodisiakiskt frukostté & jag fascinerades av Oh Las födelsedagstripp: ravebarfota i oktober & hon rusade ut på gata i Warszava & upplevde folket fastfruset i tiden. »Vad ska jag göra nu?« frågade hon. »Vad vill du göra?« svarades hon. Hon ville berg & hon ville hav & hon ville sol & det varde berg, hav, sol; staden gick under av naturintention.

Vintraspaniens skeenden förtätades från ro av att bläddra växtlektyr (stort ögonblick då rosmarin identifierades) till lekfullt, pratsaligt umgänge sedan jag tog till mig trottoarkumpanerna. Spenderade nätter på knölig mark i Beneficios stortipi. Instrument ljöd, cannabispungen kastades kring & vildsint alkokarl döpte sig i aska - den yrde blindomoln. Lysande likt den eld tappra herrar bevarade om natten, men aldrig så sann kärlek till hippiekalas som till den fröjdefrid jag fann när jag febrig vadade från flods kant till kant & med vattensulor målade klippsten mörkgrå i fot. Inga caravans bara träd, inga trummor bara änglakörer i det strömmande flödet, inga dreadlockfrämlingar bara bergadjur klättrande i vad som formats till pyramid av fallen bergartsvärld.

Om hemma är där jerta är, trevade jungel efter min hand & lät i mitt öra viska att där befann jag mig; hemma. Sorgen att jag samhälleförtamats. Lyckan att jag är fri att förvildas. Att jag inte kunde känna den blöta kölden nafsa min hud då jag balanserade på flodbottens rundnader, ty leende spräckte feber & fruset att ickeexistera. »Lever du?« frågade jag dom snäckor jag plockade för att se om det var djur eller smycken. »Lever du?« frågade jag den döskalle jag såg. & jag fnittrade. »Lever du?!« skrek jag där jag ovan talltopparna stod; levande. & jag skrattade.
 

»So, what you are trying to say is that
you think I'm beautiful
& you wouldn't mind my holes?
«
 

Nakenfossad & med blonda lår glittrande i torgsolen, granatsmutsigt klänningsfall uppdraget för skattemperatur, skrev jag bearbetningspoesi:
Aldrig sammanstrålar våra ögon som här,
aldrig så få centimetrar som här,
aldrig så intensivt som här;
det kan inte vara
utan det här.

då plötsligt en nikotinistluffare frågade mig hur jag hade fått dom ärr som lös lilarosa & knubbiga på mina knän. Överraskad svarade jag avvaktande: »En man.« När en man tryckte ned mig på stengolvet så pass ilskt att skallen kom att dunka ajaj fanns där glasskärvor som grävde sig in i huden & sista stridens sår läkte till ärrblommor. Inte trodde jag att någon någonsin skulle reagera på dom när kropp överpryds av vitnade spår, & i synnerhet trodde jag inte att denne någon som trots allt någonsin skulle kunna komma att reagera skulle göra så just då jag som något sorts kreativt väsen skrev poem om våldet.

Luffaren fick en bit citrus som från hans stora valkiga händer kom att smaka tobak & jag fick en klump gnistrande Black Mamba. Det var snarligen ett månvarv sedan jag nått syd & dess gula citronträd. Resan blev kortvarig fast underbarlig & jag blev stärkt i att jag är bra & älskad av främmande. I Alpujarras omfamnades jag exceptionellt: intressant. Vis. Vacker. En musa vars feminina energi ej bespottades utan inspirerade, kompletterade, välkomnades. I egenskap av människa, i egenskap av stjärnhimmel, i egenskap av levande; i egenskap av den vibration jag är & det beteende jag bär & den manifestation jag klär & den Lojura mig är kär. Tack för påminnelsen att jag är önskad inte bara av nära & kära utan också av vida världen. Från botten av mitt jungeljerta: tack. Hasta la vista, baby. 
 

»You remind me of my beauty.«

 

VITA KANINEN.
o1312


The fathers are cackling in trees of the forest, 
our mother is dead in the sea. 
Do you know we are being led to slaughters by placid admirals
& that fat slow generals are getting obscene on young blood. 
Do you know we are ruled by TV. 

Jim Morrison
 


ORLÉANS - PAMPLONA.

Bensinstationen angränsande Orléans var tuff ty var chauffeur ville bromsa. Krux att jag & den colombianske nomad - kafferostade lockar & tvillingbrun manchesterrock som om käkbenssvallet vid surrealistiskt regn älskat med tyget & blivit ett - jag fann, ville vidare än så: jag till sydspanskt territorium, han till Bordeaux. Zar hjälpte oss bortom, till bränslesavann där vi åter var lejon som hungrade på zebror & fällde praktbytet: en monsieur vars drag var förmögna; blond & solkysst, prominent snabel, trinda läppar & små valpsorgsna grå ögon i ett stort ansikte.
 

Philippe tyckte om sällskap. Kisande mot dagsstjärnan undrade jag om detta kunde vara skäligt: att fririda & i ytterligare rarhet bjudas sallad i sydfransk by, att blossa av sällsynt decembertemperatur. Jag som eftertraktade prövnings kullkastning: solitärresa (den första) per tumme (den första) i december (& utan telefon, alltid). Timmar & tusen tack därpå klev jag packåsnetung av i ett mörkt Pamplona.


PAMPLONA - MADRID.

Ett fordons lyktor sken upp knippe kommieblockschaffisar. På minuten var det beslutat: O4.oo skulle Marcin ta mig till Madrid. ~O3.oo: bredbenta låtsasauktoritära marodörer bländade mig vaken från där jag sov hopkrupen: »Can I see your passport?« Jag är nordeuropé: jag får lov att finnas här. När gryningen än var foster var Marcins truck min himliga säng, där jag drömde om honom som antiamerika i krig med etablissemanget. Att han sände propaganda via frasig frekvens, att dom cigaretter han titt som tätt vevade ned rutan för att bolma var varsamt rullad cannabis. Sanningen var lika grå som Madrid - om än ej så skräpig. Han rökte tobak & släppte av mig på bensinstation no.4.


MADRID - GRANADA.

Svarta. Fingertopparna på tiggartösen på 28. Tandrad som sade glädje var gul. Dock, ögonen skimrade magiskt grönt; spanska juveler burna av späd, frusen skepnad som bad om min tändare. Kysste nikotin, kysste påssprit, kysstes av djävulen. Förr var hon fager - nu slukad av en ful best som gnagt av vad som var mänskoglöd & skitit ut vad som ej kunde smältas: ansiktets bleka smaragder. »Skulle jag kunna få tändaren igen?« Hon skapade eld. Jag skapade eskapad. Till Granada - till Órgiva. Avstrippad naturvit spets, salt svett & sisådär 17 kilogram Asaklitt.

 

ALPUJARRAS SAGA.
13o911\12o9~23
o13o926

Nyfiken på Beneficio (belägen få kilometer från Órgiva - nådd från kringlande asfalt omgiven av nätthovade hjortdjur & grottgap, vit by klämd av Sierra de Lujar & Sierra Nevada. Nära finnes El Morreòn, ytterligare hippieparadis, ökenlikt dock frodigt av granatäpple, druvor, fikon, kvitten, björnbär, kaktus) reste jag dit med attityden Jag får se. Såg vit häst vit måne vit Azemine; blomstra i systerskapets sällsynthet. Vi språkade filosofi & kuksize & dess däremellanhav av symbiotisk förståelse för feminint levnadslopp. Lyckan i att ses som en fullfjädrad människa & inte som en bristfällig man att domdera över tills jag spontant gror penis för att blidka lust för pragmatik framför romantik fast skulle aldrig.. men saknar Man så att jag blir grå! 
 

Behov av erotikdynamik vilket ej är fikonmasserad tantrisk spirituell älskog; jag är ett djur & jag bör knullas som ett sådant av ett sådant i natur jag än inte känner. Dragòns inviter äcklar, hans metalltyngda - för ansamling av sexuell energi i skrevparti - könsorgan & prövosuggestion i »Show me your body, you excite me, have sex with me« & tokiga idé att kärleksfulla människor bör knulla urskiljningslöst dvs. att jag bör knulla honom fastän att han är slödder. Inte heller naturen fick mig kåt: »Det är inte tillräckligt sexig natur« Det är en klar plats för klara drömmar men i uppbyggnad av torka, tovor & bongo icke bo för mig. Kommer att gästa men inte att rotas. Kommer kanske inte att rota mig någonstans. Kanske i någon. Kanske. Kanske inte någonstans. Kanske är ett bra ord.

 

PORTUGAL.
o1oo9o4

Klorofyllsprängd växtlighet & där satt vi med bananer, fällkniv & psilocybinfokus. »Du får gärna haka på«, sade han efter att ha sagt någonting annat. Jag hade gummistövlar med hål i, &.. visst.