MORFōS.


Larvs kullkastade åskådning, fjärils tidiga vingslag i den nya världen.

 

16o322 beskrivet för ledsagande inom kundaliniyoga: Provokation av psykedelier & djup - omedveten - meditation vid cannabis, & jag mådde dåligt; behövde kris. Allt - rum, möblemang - andades. Hela jag vibrerade - också ögonglober, i månader för att nå sådan styrka att jag synbart skakade. Nervsystemet & elektriciteten.. Läkaren förstod inte vad som hände mig, ty det var inte psykotisk - var allt för vaken - trots drag av psykotiska symptom. Jag åt antipsykotika, vilket avlägsnade hallucinationerna, men inte vibrationerna & inte tankarna. Eftersom psykos var den närmsta förklaring jag - i skandinaviska konvenansen frånvänd själen - kände, kultiverades detta inom psyke & psykeinstitution. Övertygades om kundalini när var efterforskande spår kom att leda dit - det enda av sjukdomar & skeenden som i fullkomlighet var överensstämmande & även ofta i detalj så som inre visioner av atombomder & att hela synfältet upptogs av guld.

 

BLÅ MJÖLK.
o9o123 18.o2


Psykedelisk hjärnverksamhet i dröm; psyket i vansinne. Vandrade i snö utan att förstå om det var på riktigt el. om dröm, kom inte ihåg timmar som flytt - om dom funnits? Ringde till mannen. Grät; bekände hur märklig allt tedde sig. Mjölken var blå, min hud gul, synen suddig & jag visste inte vad som var verklighet & vad som var min galenskap. & han? Han lade på luren. Jag lämnades ensam i min sinnesrubbade värld.

 

TROMB.
o9o2


Kunde panikattacker; det destruktivt skälvande & drypande kanaler, kunde vant det där men kunde inte vad jag nu mötte: stark konfusion. Ser vad som skedde som i tromb. Minns i mitt trombtöcken att jag inte mindes mycket alls. År 1819, 1991, 2oo3? Världen hade aldrig varit så främmande för mig, han hade aldrig varit så främmande & framför allt hade jag själv aldrig varit så främmande för mig. Attacken bedarrade & jag tog långa andetag. Såg möblemanget pulsera framför mina vimsiga blå. Hela rummet andades med mig.

 

PITSELEH.
o9o614 23.06


Hjärterotskölden kändes spricka upp; bultande artärer. Äkta tårar strömma längs mina kindben. Kreverade. Affektdammen hade brustit när illusionsirrandet våldsamt bitit struptag & faktumet att jag inte kunde söka mig till någons famn & få bettet omplåstrat gjort för ont. Nedom rörlyse sågs televisionsartat myrornaskriggolv bölja kring som ocean - invid väggen vibrerade området som luften på en brandplats. Som om det gick att gå igenom & hamna någon annanstans - en i lockelse darrande portal.

 

They say that god makes problems
just to see what you can stand
before you do as the devil pleases.
Elliot Smith

 

Vid resan förbi Kottla påbörjade glosylta mot speglingen i tågrutan. En blick som inte var min, mötte mig. Jag såg mina toviga havrefraslockar, min isbjörnshud, mina svärtasotiga kinder. Det jag såg var jag men ögonen som stirrade tillhörde inte mig. Granskade intensivt denna reflexion. Varelsen blicken tillhörde växte sakteliga fram i en hallucinationsstril av skepnader där monstruösa drag framkom, bestialiskt vidöppet gap hotade. Slutligen satt hon framför mig, hon som hade stulit min blick. Stulit en del av mig. Karikatyriskt fårad, insluten i ett gammeldrunknat sjögrässargat utseende satt ett häxlikt väsen mittemot mig i speglingen. Tankegångar brann:
 

Så det är du som är min ondska?
Så det är dig jag ska besegra?
Så hur gör jag då det?

 

LIV 2.O

o9o619 17.18


Midsommarkvällningen invid tjärn berusade mitt förvildade psyke. Under den bläckade huden skälvde psykotik i heta bävningar, som ville mig gott. Insöp atmosfären ingärdad av vit rökillusion, & den ville mig gott - naturkokongen vilken mig bar. Rysningarna, annars så rasande ilskna & elaka vibrationer i min kropp, ville mig gott. Bommade mina nakna ögonlock & såg i blund hur rodnande illröda virvlar växte fram & kraftfullt dödade min död.
 

Väckte mitt liv.

 

Det kärleksröda övertogs av lågor gula som näckrosblomstret som fanns utstrött i vattnet, som borttrollades av jade, som bortsjasades när min blick öppnade sig & såg ut över regndroppar, grönvass & en himmel som övergick från daskigt damm till klarturkos. Det turkosa stänktes mot trädtopparna som beslöjades med klara auror. Reste mig från stenhällen & gick bland ormbunkar när mina andetags intensitet ökade & överväldigade mig. Inandningarna så rena. Så enkla. Inget sorgegrus dräpte mina lungor. Fri från kättjor.
 

Jag har återuppstått från dom döda.
Jag är en zombie med rätten att blöda.
Jag har förlösts.

 

ATOMBOMB & REGNBÅGE.

o9o623 o1.33


Nedom blundlock diafotoflimrade upprepade, snedlagda & svartvita atombombsfoton varvat med regnbågar & mer som glömts för jag ville inte vara med så jag låtsades om att det inte hände.

 

FÖRTVIVLAD.

o9o722 o8.45


Imorse förvreds jag till en gruvligt förtvivlad gestalt omgiven av gråstänkt atlantaura. Jag tänkte.

 

DÖDSLOCKELSE.

o9o726 o2.17


Såg in i spegeln, för att se in i mig. Hastigheten hallucinationerna uppstod under skvallrade om avancemang; brukade främst vara förbirinnande ansikten - nu fantasifosterdemoner & monstruösa missbildningar. Dessa synvillor levde eget liv, framförde egna rörelser; önskemål; lockade. Framför spegeln stod jag naken & orörlig, utan en min. I spegeln stod jag naken & med handgester lockande på mig själv, samtidigt som spegelmunnen utförde luftpussar av bedjan för mig att gå fram & få en smällkyss. Då mina läppar nuddade mina läppar hade rummet fyllts av klarturkost sken.
 

Såg upp mot taket. Spegelbilden såg upp mot taket. Gyllene sken strålade i ränder ut från min speglings gräddbleka hakparti & en färggardin av solrosmalen aprikos tog plats mellan dom fyra små toalettväggarna. Det såg ut som om jag i min smutsiga återspegling i hastig takt svävade uppåt.
 

 
 

Inbjudningarna från röda hjärtats spegel återkom. En mängd ansikten kysste mot mig, & gång på gång förpassades dom från glasexistens för att ersättas av den tomögda, benbestående liemannen. I min spegel stod liemannen & pressade med läpparna - mina läppar, han var enbart ett dött, munlöst skelett dränkt i svart kappa - mot mig. I min spegel stod liemannen & lockade på mig. I min egen förbannade jävla spegel stod liemannen - denne djävul - förklädd till olika människor, för att locka mig till döden.

 
 

GANJAFREKVENS.

o9o828 13.17

 

Vibrerar påtagligt vid rökning.

 

MISERABEL MAGI.
o9o911 14.56

 
 

Det kanske finns fantastiskt spirituella magistormar i universum. Någonting förunderligt bortom Buttericks plastiga stormhattar & långörade albinokaniner. Kanske. Men den som tvärvägrar Kanske & benhårt hävdar Ja; kan det inte även 'få' finnas psykotik? Finns bara själens kraft? Ingen hjärnans kraft? Eller snarare; psykets svaghet. Andliga fanatiker är inte mer vidöppna än den som pissar på existens av själ. Lika jävla inskränkta i er lilla kub där luften är kvav; dit kommer inga friska vindar.

 
 

IT'S ALL A DREAM.
o9o93o 01.33

 
 

Sådana här tankar är sjuka & sjukt tunga. Det är inte jag, det är inte så jag tänker. Klarar inte ens av att skriva Livet är inte en dröm utan frågetecken för det är för anat. Jag är snurrig jag kan inte grammatik jag får för mig att jag har åkt buss i 5O minuter fast bara 1O minuter har passerat jag är inte mig själv.

 
 

BJÖRNANEMON.
o911o3 14.oo

 
 

Av Voxra: stirrade stint & allt, allt, ja allt blev ett gyllene brus. Bara såg det. Såg bara det. Adam & Eva i Creation Was Created For Us 2. åt upp varandras munnar & blodet övertog deras sagovita skinn. Dom blev köttavskurna skallar av blott ben. Jag gick in i mig själv & ville lära mig kontrollera mina krafter.

 
 

STILLA, & ÄNDÅ RÖR JAG MIG BORT FRÅN ER.

o91o24 o7.54

 

Stora saker är bara små saker.
Världen är bara en kuliss.
Minnen är bara filmsekvenser.
Skrivna namn är bara bokstäver.
Små saker är bara obetydliga.
Kulisser är bara falska.
Filmsekvenser är bara overkliga.
Bokstäver är bara former.
Obetydligheter är ingenting att ha.
Falskhet har jag aldrig tyckt om.
Overkligheten står mig upp i halsen.
Jag vill forma någonting nytt.

 

FÖRFRÄMLIGAD.

o91128 1o5o

 
 

Som om jag aldrig sett snöglitter falla från himmelen. Som om svenska är ett exotiskt språk jag nyss lärt mig. Som om minnen inte har hänt mig: det var bara intriguösa filmer utan lyckligt slut. Min kropp - ett annat djurs; ny, förvillande. Till tåget, samma väg som alltid men det är som om det vore första gången jag ser det trädet det huset det jävla staketet. Ovan vid sådant jag var så van vid. Jag talar med en främlings röst & jag lyssnar på statister. Turkos glöd brukar ringla sig vid spegeln, ligga på golvet hos min psykolog, sväva fram till min sängkant om natten. Det där som lämnat min kropp. Det jag saknar. Det finns inte i mig, & jag finns inte att omhulda det. Någon gång skildes vi visst åt.

 
 
 

KONFYS.

o1oo2o8 22.02

 

Människor som sårat var djävulens marionettdockor. Jag bjöds medicin som var menad att förstöra, choklad som skulle förgifta. I spegeln såg jag aldrig mig själv. Alltid ett eller tusen ansikten för någon annan. Jag äter fortfarande inte chokladen, jag ser fortfarande inte mig själv; det känns som om någonting i mig har dött.

 
 
 

GRÅLUNGA.

o1o1oo7

 

Finns mellan två karga dimensioner, ser illusioner lösas upp i form av uppluckrad lampa & känner tomrummet som trånar efter någonting som känns, som kan drabba mig positivt; som är smultronpaj i grönskan. Vill känna någonting bra. Vill känna någonting. Någonting!!! Är trött på gråbjörkar, gråögon, gråsamtal, gråvener, gråflytningar. Det är därför jag ska resa, sägs det, men resa är fel ord. För min del: en flykt, en jakt & ett försök. Ibland är jag en jävla klyscha, jag vet, men jag är vad jag är & om alla andra varit det innan mig skiter jag i.

 
 
 

SURRAR I MIN SKALLE.

o1o12o4 22.16

 

Illustrerade var beläget: vibb nådde i vid cirkel kring kärnan som är pannregionen. Surrande kan vara en felaktig beskrivning; det är en känsla, inte ett ljud.. men, jag vet inte hur jag ska förklara det.

 
 
 

80905941595.

o1112o1

 

Kraften,
den bara slår mig omkull ibland.

 


Så himla himligt. Då jag för ~6 v. sedan besökte biblo & tog en viss bok i min hand surrade skallen till; jag hade omtumlande kraftfulla visioner av hur bibliotekstaket rasade in i ett krig.

 

Drömmen fortsätter: kyrkan ser ut att vara övergiven. Tolkning: kyrkan är övergiven - det betyder att patienten har övergivit kyrkan & vänt den ryggen - kyrkan är totalt utbombad. Taket har störtat in, & det är bara altaret som står kvar i oskadat skick. Tolkning: de - inre - skakande upplevelserna under kriget hade i själva verket inte bara åstadkommit en själslig process hos patienten utan också öppnat hennes ögon för det centrala (altaret) i religionen. - Blå himmel lyser in. luften är klar & fri.

 

Tolkning: De skakande upplevelserna har gjort blicken fri så att den kan se det överjordiska. / Viktor E. Frankl / Gud & det omedvetna / s.43.

 

Tolkningen, mitt liv där & då; & om en väljer att förkasta detta som långsökt nonsens finns Biblioteket, min kyrka i mitt liv där & då; & om en väljer att förkasta detta som efterkonstruerat nonsens finns Taket som rasade in i ett krig, i visionen då jag vidrörde boken & skrivet i boken; & om en väljer att förkasta detta som ett sammanträffandets nonsens el. mig som en nonsenslögnare.. då finns det en misstro allt för stor ty du kommer att se det först då du tror det.

 
 

..& that is the Kundalini, something absolutely unrecognizable, which can show, say, as fear, as a neurosis, or apparently also as vivid interest; but it must be something that is superior to your will. / C. G. Jung / The Psychology of Kundalini Yoga / s.21