Blomstra.

 

Vid måne för 3O:e födelsedagen sade vän Hippie att jag talade som voro jag 8O, ty talade som om döende. Vildretro sett ÄR 3O aktningsvärd ålder & vildretro är vad jag önskar närma mig, så som jag förmå så som uppskattade kultiverade aspekter kvarstå - & modern sjukvård är aspekt vilken väcker viss skepsis, inte till sin existens utan till hur vi övernyttjar; utarmar.
 

Lekte med systers gullklimp när jag sade till syster, att döden är oumbärlig för att sådana små som han skall få utrymme - skall få blomstra, så som han blomstrar när han vet att moster äter blommor & givmilt rycker opp en lejonros för att ge min mun; kärlek. Vill mig mer tid - mer samvaro mer konst mer dans mer omdanande effekt - & tror så är mig givet. Sunderbyns läkare var lugn om än ovetande, men huserar jag vårdmystik väckes självklart tankar. Inte oro; tankar, & tankar är gott. Fler behöver tala som voro dom döende - fler skulle kanske så se, vad att värdesätta, fullfölja & efterlämna.

 

Inpå skinnet.

Nog är det lustigt, att just folk vilka hänger sig konventionellt - inte klassiskt; konventionellt - röda tankar, tycks uppleva förståelsemässiga sammanbrott när en tycker diametralt olika. Detta ske i form av undermedveten förnekelse av faktum samt frustration inför det när väl erkänt - trots att jag inte bryr mig ett endaste jota: Tycker du si & jag så, tycker du exakt lika olika som jag - så varför är det bara dig det är påfrestande för, kan jag undra. En lappländsk afton drämde jag garvvått kaninskinn i ansiktet på en kommunistsinnad - inte för att han var just kommunistsinnad, utan för att han talade hiskeligt dumt & illa & elakt för att inte även jag var det, & jag fann en blöt kinddask vara adekvat gensvar.
 

Ångrar ingenting.