Nuage de rêve.

 
 

M o n p e t i t p o u l a i n ,

 

din mor biter i pennan; läser franska, latin & analyserar svenska klassiker för resten av året - et encore! Det är du med din vokalglädje från en fjolårsjollrande tunga, du bara du är virtuos & din moders musa. Den rena berättelsen om världen bebor barnets strupe. Din faders mor talade 7 språk; Cleopatra 9 - du, du finner orden för de oräkneliga livets ting

du älskar

soda
vatten
klänningen
regn
frukt

 
 

& din mamma, allra mest din mamma ej förr & aldrig någonsin älskad
av någon som du.

 
 

Som jag älskar att höra dig älska. Kärlek är ljudet av en septemberutsprungen rosenknopp som öppnar sig för livet, vars mjölkmun biter i ett saftigt, solmoget plommons purpurrodnad. Fruktträdet växer lågt & knotigt intill orangeriets knut, i en av blomsterblad strösslad trädgård.

 

Här skall vi bo, mitt barn. Här ställde jag efter en månad i vänners bäddar & kök ned din potta på kaklat golv.

Här fann jag sinnesro.

 

Här omges vi av ett drömmarnas moln, mjukt i mitt bröst. Nu har en mamma tryggat sin dotters leende. En dag skall du med talet säga dig älska att plaska uppkrupen på diskbänken, av ett hundraårigt fönster skyddad från vind & storm, med vy över de bohuslänska, knöliga bergens grönska.

 

Din tungas tal skall måla världen för mitt öra, ditt minnes gladlynthet skall smeka din åldrade moders sköra öra, den dag jag ej mer reser mig ur sängen; jag lämnar alla skor till dig.

Du vandrar ut.

Men inte än!

Än är vi i lyckan, vi är i det moln av skum som i havets våg bubblar till i skäret, i den keramiska skål med såpa som du doppar tårna i.

 

Ditt glödgande minne skall gro i detta vårt bo. Kanske är det här som jag i placentas jord planterar ett ryskt päronträd, ett Moskovskaja, & dess rotsystem söker sig ned till underjorden, dess kronas anlete lyser sitt leendes klorofyll mot vår himmelska faders ömsinta öga, djupare större högre för var år din lock växer

till dess att din moder kan fläta ditt hår, ett svall

din moder aldrig förr älskad av någon som du - översvallad

din moder vars lock en dag skall vila i din hand, din flitigt flätande hand,

din moder vars lock en dag vila grå i din hand, din hand som känt mitt hjärta slå,

från dag 1.