Eroica.

 

o511

 

K o n s e r t
O P E R A N
S t o c k h o l m

 

Dirigent: Erik Nielsen.
Kungliga Operans kör
Kormästare: James Grossmith
Kungliga Hovkapellet

 
 

Den egna bemärkelsedagen hedrades stort sedan dygns passage. Kavaljern tog mig till Kungliga Operans Eroica. Det var oförglömligt - & pausförströelsen lika äventyrlig som oavsiktlig.

 

Harmonin bröts när brandlarmet ljöd & publik likväl som scenskara fick utrymma. Orkestern samlades vid S:t Jakobs bränt röda kyrka - & vi vid entrén. När det konstaterats att det var larm utan eld, inrymde vi för det konsertbetitlande mästerstycket - Symfoni no. 3: Eroica (18O3/4); en hjältesymfoni till Napoleons ära - av Ludwig van Beethoven (177O - 1827).

 

I hög sal ingav verket innerligt kännande om romantikens ikoniske kompositörs epoköverskridande älsklighet. Det finns en sanning & det finns sann skönhet. Det finns även, i starka & hårda element, en salig sexuell vigör hettad av att känna den andres händer om sina lår.

 

Eroica är briljant & unge dirigent Nielsen bemästrade sitt hantverk med bravur; hur händerna hans spelade urvävens strängtrå’, som en förandligad harpa som få orkesters instrument & essens i skiftande konsonans med symfonins komplexitet.

 

Övrigt framförda verk - Ralph Vaughan Williams (1872 - 1958) - inspirerad av William Shakespeare & Walt Withman: Serenade to Music (1938) & Toward the unknown region (1907), samt Andrea Tarrodis (*1981) Liguria (2o12) - var tillika geniala, om än mer experimentella i karaktär - & synnerligen mer bombastiska, med de korstämmor vars kraft var nära få innerkupolens cheruber att vakna från sömnen att vara konst. De sjöng liv.

 

Synnerligen den nutida Liguria, i vilken italienskättade Tarrodi (vem, skall det norrbottentroget nämnas, inte endast har formats vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt Conservatorio di Musica i Perugia, Italien, utan även vid lilla Piteås musikskola) har tonsatt en norditaliensk pilgrimsfärd: fiskebygderna Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza & Monterosso är sammanundna genom berg, är skälmskt prövande.

 

Leden ljuder i form av Liguriska syner & lekfulla djur - & så storm, hotfulla hav. Introduktionen var eufonisk åska & mannen för sällskap kunde inte sluta tala om dessa dramatiska stråkar - ej heller om tvära, vackra kast inom Vaughan Williams Toward the Unknown Region - av mörkt muller; da capo, da capo! Operans scen stod i brand.

 
 
 
o19o511  Utrymning av Operan.

o19o511 Utrymning av Operan.

 

Dearest thou now O soul, walk out with me toward the unknown region, where neither ground is for the feet nor any path to follow? No map there, nor guide, nor voice sounding, nor touch of human hand, nor face with blooming flesh, nor lips, nor eyes, are in that land. / Walt Withman / Dearest thou now O soul.