Nimbostratus.

1O-talets betongprojekt stå stumt, tigande mot vindens envetna viskningar, de viskningar som vina kring nattsvarta sjok & min på sval mark förfrämligade dotters gula lock. Om morgonen fräser en gjutjärnspanna sin brusande melodi. Mjölk & grädde är slut; en plättsmet har vispats samman av ursköljd fil - ett vitt vatten tillsammans med fylligt ekoägg & pudrigt mjöl.

Med sockerkristaller till är smaken densamma. Värre är det då att även smöret är slut; att stekfettet till det vita vattnets plättar är av raps - genmodifierad raps, förmodas om det som är norm. Modern, infertil. Bara för att vi inte är hemma - hemma skulle jag aldrig ha en sådan flaska. Min dotter skall föda tre vackra barn. Vackra, välnärda med gyllene lockar.

Med packning för en månad for vi bort; för min sinnesro gjorde jag oss bolösa med en potta under armen, som hon aldrig skulle sakna & aldrig saknade vi säng. Alltid var min barm ett hem för henne. Det nedrigaste av gissel det var att jag stekte plättar i het raps, vilket jag ändock stod tacksam för; tacksam inför att få stå i min alltid välkomnande gode väns kök & använda hans rapsolja för min dotters plättfrukost, från en helt utmärkt gjutjärnspanna.

Ur ugnen tar jag fram två skivor bröd som breds med körsbärsröd marmelad. Innan den lilla & jag kom på besök hade min vän bjudning. Det stod helt säkert - utöver brie, salta kex & St. Dalfour - ett rollspel på bordet. Till en sådan träff skulle jag aldrig vara bjuden - skulle jag intet tillföra. Han är en annorlunda vän & det är fint så. Vad vore världen annars.

Lilla Elska äter av marmeladbrödet, som en baby Paddington. Blicken stråla bus när hon tassar bort mot televisionens bjärta ljus, när hon vet att hon inte får sitta i soffan & grylla - fast hon äter ganska duktigt & håller ganska så noga koll på sina nalletassar. Hon är ganska så stor för att vara så himla liten. Filmen är Min granne Totoro, på originalspårk - となりのトトロ.

Hon är grå augustihimmels klara sol; den evigt närvarande strålande, fastän dold i nimbostratus hölje - men då hon söker sig till min famn, då det är mitt bröst hon klättrar upp till & mina lockar som är det tagel hon griper tag i, min hud det i stormtid bleknande skinn hon med mjölktänder märker, när hon söker just min närhet finns för mig en alltid närvarande sol,

o23o5 Angoras rosa moln.

för henne ett alltid närvarande rosa moln. Ett moln av angora, av mohair, av moderns ihärdigt strålande bröst &

o2308 Mohairs rosa moln.

o23o8 Modersfamnens rosa moln.

efter regn kommer solsken & däromkring

r e g n b å g e n