Vita.

 

Främling, hör hvad jag vill säga dig:

 

på det slott du ser har naturen byggt lika länge som hon låtit krafter dana jorden.

 
o21o4 God morgon. Fotografi: Feral.

o21o4 God morgon. Fotografi: Feral.

 

I dess marmorstenar ligga minnen af de lif, som för alltid svunnit bort från planetens yta.

 

Om din blick far ut från slottets torn, når den mången plats där mänskor lefva. Släkten dö & nya släkten följa i de gamlas spår. Dessa skola vidga slottet, resa det än högre upp, så som människan har gjort från den stunden då hon föddes.

 

Allt skall bli förändradt - utom de som härska här.

 
RÁNDOTTIR Kullö brygga. II.jpg
 

Styrkan skall förblifva konung & hans drottnings namn skall alltid vara: Lust-att-lefva.

 
 

Konungen av livets slott bär en de massiva molnens mantel; hans gigantiska fötter är evig sten & förgänglig lera. Den blå pannan: en portal. Jämte ståta drottningen i krona av juvela stenar. Hon hålla i sin famn det lilla liv vars kinder skära så som av sol & syre spunnet silke, körsbärsblom;

 

17:e april.

hon är våren,

 

hon bär en drömsk slöja av fågelsång. Hon beslöja dessa dygn nära innersta knoppens totala bristande ut i livfull rodnad inför Jorden bortom livmodern &

 

hon är mig obegriplig.

 
 
 

Ofattbar är den välsignelse av liv i vilken en karg vinter falna för späda vita björken att slå ut i savs & lövverks läkande välsmak. Vitsippa & magnolia snöa över ny mark & all min blick beslöjas av väckande fågelsång; väckande mig till drömmen att .

 

våren bär jag inom mig.

 

Jag är det träd vars synaptoriska kronverk slå ut i rodnad, i Taurus april.

 

Våren skall förlösas ur mig & så förlösa mig, ur mig; förena mig med ett vi; ett 1, förgrena mig med livsvävens skapelse;

 

före henne - jag var en utriven trå’, ur väv fördrivet villebrå’.

 

utan henne:
atomvinter.

 

27:e april.

Med aprilnatten kom vårdagningen. Med dess käraste skära knopp av andetaget driven till bedårande blom, lämnade våren min inre kropp för att, gryllig & späd & helt livsbejakande, fästa sig vid den barm frodig blott för hennes livshungers skull.

 
 

Välsignad vare våren. Välsignat vare livet.

 

Främling,
gläd dig att ha funnit denna plats, gläd dig at få hvila här. Du skall skåda många ting, som du aldrig anat.
/ Människosonens lefvnadsdröm / Poul Bjerre