Jungfru Maria.

2O2O.O2O2.O2:O2:O2

vilade Maria, vars åtta lungor samm.ande i eter, i nattkupén, från is. »Je m'appelle Marielle«, presenterades min franska variant av helig namne, för fransyskorna Marie Claire et Marie Dominique. De gästade nord för Aurora Borealis fallande färg & de såg vit snö. I enighet med den sakrala logiken anades att vår kupés fjärde - än främmande, kalixborna dam, även hon är Maria.

Hon svarade mig:

Ja, jag heter Maria.

Så vaknade vi tillsammans. Grynings bergamott-té smaksatte väckande; & längs järnrälsen ljusnad sky, holistiska samtal med blåögde operabasen Nikolai Papadopoulos Samuelsen. Han kände väl likväl som jag hur Fenix flaxade askan ur sin fjäderskrud, han kände väl denna askas brända doft & väl dess bäraktiga bördighet.

Hans kännedom bar jag med mig & sol grydde för en dag i tings tecken. Ur Saltsjöbadens skrymsle togs de kartonger - papirmonument över förväntningars förgänglighet - inväntande den egna vrån; vars sällskap än en blek honsvan, vars matta persiskt handväv, vars trä åldrat & mörkt.

Mörkt var det att genomleva is. Men mörkret är det hos ett svart tjärns yta. Det är ändligt. I dess blankhet ses spegling av en himmelens ljusglimt & denna låga är den rotade moralens gloria; är ett löfte om befrielsen från det låga, isande kalla & nattsvarta vatten som har fallit ned längs svalget, i tron att jag skopade mund till mun med elixir rent & klart nog att släcka min törst.. men läpparnas frukt kysstes av sepsis.

Hans etik helt elastisk, han moral lik de andras. Hans val: att grumla ett inneboende ljus: en essensens eld förkvävs i en fallen värld. Han var det mörka naturtjärn vars ljusglitter förförde mig att inmundiga den förödmjukelse det var att ta dess köld till min längtans mun. Det sanna ljuset sågs blott när jag blickade från tjärn mot skyn. De värmande strålarna värmde kinden endast om så.

Jag behöver din kind, att vända mot solen, att befria. I hans avsaknad av tro fanns hans avsaknad av sanningens glödgande stråle. Smek min svala kind, vår stråle.

Men en man utan tro
är trolös.

En trolös man är

svekfull,

falsk,

bedräglig,

förrädisk,

illojal,

opålitlig

& han är otrogen.

Gud liknar solen; - den till honom vänder sig, begynner stråla - & hans anlet tänder sig.
Angelus Silesius.
†

Et quand il croit ouvrir ses bras son ombre est celle d'une croix.