Vidblicka.

15o529 15o53o
venus+pollux
sol+mercury

 

NATT TILLS 15o529.
Bearbetade det förbryllande hur en kan tro på linjär tid & inte clairsinnen. Sibirisk man var i drömmen förföljande av mig & klockas visare snurrade frenetiskt fram & åter, omöjlig att visa mig tiden (ty den visade mig Tiden). För att utreda det sibiriska mysteriet sades: »Var är bäcken?« En kvinna invid mig - zoomat på ögonen - svarade »Här.« Också för mig: »Var är bäcken?« Av ögonzoom kunde en se hur dessa skiftade plats - nosbryggan som den bro vilken dom vandrade över under huden - & jag svarade »Där« ty den bäck jag såg var en sibirisk bäck.

Mannen som förföljde mig var en köttsmarionett som förkroppsligade andens vandrande aspekt & den bäck jag såg den bäck han såg. Min blick var inte bunden till linjär tidsuppfattning eller kroppens föreställda begränsning: vision vidare. Narrativröst sade, om den sibiriska bäcken, att »Självhushållaren talar om bäcken som Ja, där dödade vi någon en gång« för liv när sig på död »..& poeten talar om bäcken som..« Vinterparadis; snövita björkar invid bäckglitter, bleknande berättelser om hur mänskliga karaktärer i variation ser på vatten som alltid likväl aldrig är detsamma.

WIDE EYE.
NIGHT BEFORE 15o529.
Processed the puzzling fact how one can believe in linear time & not in clair senses. In the dream I was stalked by an Siberian man & a clocks two hands spun crazy in every direction, impossible to show me time (for it showed me Time). To solve the Siberian mystery it was spoken: »Where is the brook?« A woman next to me - zoom at her eyes - answered »Here.« The same for me: »Where is the brook?« Eye zoom showed how they changed position - the nose bridge a bridge which they crossed underneath skin - & I answered »There« for the brook I saw was a Siberian brook.

The man who stalked me was a meat puppet substantiating the spirit's wandering aspect & the brook I saw the brook he saw. The view of mine was not tied to a linear idea of time or the body's envisioned limit: vision wider. Narrative voice told, about the Siberian brook, that »The self-sufficient speak about the brook like Yes, once we killed someone here« coz life feed of death »..& the poet speak about the brook like..« Winter paradise; snow white birch trees abreast rivulet's glitter, fading stories about how human characters in variation seize water that stays the same yet is never the same.

NATT TILL 15o53o.
Hanen tog oss till en sexklubb vilken han osäkert tillgjort svassade in till; jag kände att han var fånig som inte förstod att vara trygg. Klubben var ett palats av sensualitet & artificiell park i vilket jag frivilligt förlorade mig från sällskapet för att ta min ullfilt på picnic. Placerade ut den i ett glashus där blomster var ett fredstecken men skärrades då jag fann att jag misstagit klubben för ett naturområde. Omgivande miljö av aprikosrodnade skymningsberg var teaterkuliss! Frågade en annan gäst om det inte var märkligt att vi var omslutna av väggar som var kuliss av natur men hon såg på mig som om det enda märkliga där var mitt påstående om att denna värld ej var verklig; kuliss var allt hon visste.

e. NIGHT BEFORE 15o53o.
The Male brought us to a sex club which he entered in an insecure & posy walk; I felt he was ridiculous not to have wisdom to be confident. The club was a palace of sensuality & artificial park in which I willingly strayed from the company to bring my wool blanket for a picnic. Placed it in a glasshouse where flowers formed a peace sign but was shocked to see how I had been fooled to believe I was in a natural area. Surrounding nature of dusk's peach pink mountains were theater backcloth! Asked another guest, was it not odd for us to be enclosed by walls that was backcloth of nature but she looked at me as if the only oddity was me claiming that this world was not real; backcloth was all she knew.