Kittel.

16o7

 


I kampanjtidning för asylrätt (exemplar jag tog unikt med herr Gustafssons irritation bläckad; först när jag läste förstod jag att det ej var avsett) står skrivet att fientligt språkbruk samt skifte i problemformulering kan tydas i samhällsanda: I rapporteringen kring de misstänkta* övergreppen i Köln lades faktagranskning* & källkritik* åt sidan. Den ensidiga rapporteringen pekade svepande ut marockanska barn*, afghanska ensamkommande* & flyktingar* i allmänhet som skyldiga. Detsamma skedde i relation till en rad festivaler på olika håll i Sverige. Rapporteringen* fick en direkt konsekvens när en rasistisk mobb gav sig ut i centrala Stockholm för att jaga ensamkommande & minst en tonåring misshandlades blodig.

* Att sympativäckande beskriva bovar vara stackars ensamma flyktingbarn beskyllna av eventuellt blåljugande offer (övergrepp samt utnyttjades trovärdighet erkännes ej till fullo, utan ses vara MISSTANKE om övergrepp samt skildringar att kritiskt granska) är djupt kvinnofientligt. Att styckets punkt är fasa inför konsekvens av RAPPORTERING av dessa brott & ej brotten i sig allenast groteskt. Skribent Maya Abdullah sviker sina medsystrar.

Att framträdande problemformuleringar till ringa nytta är, är dock sant. Ty få kittelen i kok - strid: Vi mot Dom - så som sannolikt menas ske, är att likt idiotiska biopjäser spela ursprungliga problemkonungar i händerna - att svika våra medmänniskor; & oss. Våldtäktsmannen ett förbannat erbarmligt kräk att prygla, men föga grundmässigt ödeläggande FIENDEN.