Eden.

Ur en dröm har jag vaknat, ur intet till livet väcktes jag - av Hans andedräkt, i dess osynliga fuktpärlor framträdde den nattens syn i skimmer av

Hon

en i drömmen i rymden svävande smaragd. En rå smaragd, i kosmos en flytande första.

Ur tomhet - ur potential - kristalliserades Eden. Hon var den första skapelsen. Hon var innan Människan. Hon var innan Mannen. Anden en feminin existens i relation till en maskulin skaparkraft. Är skaparen kraft är skapelsen ande. Är kraften maskulin är anden feminin.

Detta är fruktbart.

Smaragden var vår fertila jordmån. Människan bördig ur jordens blidkande av det himmelska. Ett förlorat Eden kan återfinnas när Kvinna & Man återfinner andens feminitet: dess omtanke & empati. Dess ödmjukhet & tillgivenhet inför det högre, inför det som har varit för all tid.

Den man vem inte finner sig böjd inför herrens härlighet så som en blomma om natten böjer sig inför månens silverfång, är den Lucifer som är sin egen inbillnings herre. Detta är en herre vem saknar ursprunglig ande; dess skapelsevår kan inte ge liv till hans lemmar. För honom & de som vandrar den jord han vandrar skall Paradisets portar för alltid förbli lyckta. Skall kalla hjärtan & ofruktsam mark följa var steg han tar, obönhörligen hela vägen in i döden & bortom.