Semla! Semla! Semla!

February 16, 2026 in Kultiv.

Semmelmästerskap, Stockholm & sydsverige, 2o26

Det vore givetvis önskvärt om semmelhimmelriket varade en dag allena & detta under fettisdagen, för traditionens & den rena festlighetens skull, men nu är det så att på en dag blott är det inte någon som hinner bli särskilt fet & för de som har ett intresse av städers kafékulturer skall det givetvis till att någon smakar av för att göra jämförelser; detta är ett ok som jag bär, oxe som jag är.

Förresten så behöver fettisdagen röddag-märkas för att någon alls skall hinna med, under denna dag allena.

Jag kan gott tänka mig en enda dag av dessa stycken söta, feta moln om bara vår tid dedikerades för denna njutning.

En nattlig vaka - bagerier & kaféer öppnar upp kl. 00:01 - vilken bryts av nattugglor & recenserande oxar som för ut nyheten om dagens behag, till de som likt barn på julaftons morgon känner ett pirr inför att ta del av vetskapen om var de godaste semlorna hittas just detta år - & de har sedan en ledig dag för att planera, mötas upp & göra sällskap när deras gräddvita valkar gör detsamma, när de i svällande volanger gör möte i en pinnstol på något välrenommerat kafé i ett hörn av bygden & stan.

Nedan följer en lista över mina semmelupplevelser detta nådens år 2o26.

Kaféer jag ej har hunnit med men som jag hade önskat att besöka - & vid tillfälle skall prova på - är Güntherska Hovkonditori & Schweizeri i Uppsala, då detta anrika vattenhål håller toppklass & de serverar dig gärna din semla med hetvägg på mjölk (vilken jag häromdagen hörde bör innehålla vaniljsocker & salt, dock) om du ber om det.

Jag är även nyfiken på Rosendals trädgård, då det även här går att lita till att sötsakerna håller den bästa kvalitén som kan uppbringas, & allt i en mysig atmosfär av växthusljus & -värme, med februaris i sol glittrande sagosnö utanför.

Det skall också till att få smaka mammas bästa, flufffluffiga semlor, innan fettiden är till ända.

bild infogas senare

1. Broder Jakobs, Lund.

Innan jag hugger in i en gräddbulle klämmer jag till mjukt över rundnaden, för att känna dess spänst. Här, på ett rörigt litet lundskafé vars atmosfär (popmusiken de spelade var olämplig för kaféumgänge både till sin typ & till volym) jag dessvärre ger desto lägre betyg än deras formidabla bakverk, inmundigas under februari den utan tvekan bästa semla år 2o26.

Den har mjuk spänst, smakrik mandelmassa med bara några få tunna, rostade mandelstycken (detta med helbitar är inte en trend för mig; en semla skall vara len som ett moln) samt generöst med välavvägt vispad grädde, vilken min dotter - som inte är så bullglad men desto mer förtjust i att smaka grädde från mina semlor - utan jämförelse ansåg vara den smarrigaste grädden av alla de semlor som jag har ätit, i år.

Det skall nämnas att hon är känslig för mindre smakskillnader; jag har själv inga problem att äta grädde som har stått vispad i kylen under en dag, men att hon skulle nedlåta sig till detta händer bara inte.

En florkrönt toppsemla vars fettisdagsfullkomlighet jag har saknat sedan jag tog den sista tuggan av den.

2. Gamla orangeriet, Bergianska trädgården Sthlm.

Här, i ett orangeri tätt vid Edvard Andersons växthus var du i olika gröna, blomstrande & fuktiga klimatzoner kan ta en paus från vinterkölden, finns ett av de främsta kaféerna i Stockholm. Det är alltid väldigt, väldigt gott att komma innanför dessa dörrar, var min dotters far & jag en ljus aprildag år 2o22 valde att fira hennes 1-årsdag - det är en plats att välja när det gäller, då den i ljuset lysande miljön är vacker, välgörande & de som skapar bakverken håller ständigt i segerklass på råvaror & hantverk.

År 2o23 korade jag Gamla orangeriets semla till det årets kafé-Semla! - men de har i år tappat, främst för att grädden var allt för snålt tilltagen till en bulle som till skillnad från många andra är mkt. matig - den är inte som ett moln & har heller aldrig varit, det är inte så de gör den, men när det smakar perfektion & ändock är mjukt så gör det lite detsamma bara balansen är så som den skall vara. Det är den dessvärre inte.

Mandelmassan är rik & har en kraftig smak som höjer denna semla till skyarna - men den får inte dansa i otakt med grädden & den rejäla bullen får under inga omständigheter vara det allra minsta torr, vilket den absolut inte var när jag under förra helgen smakade årets semla - men som den dessvärre var under min Valentin-stund tillsammans med min dotter, under helgen som var.

Duger i krig
3. Top Notch, Växjö.
4. Thelins, Stockholm.
5. Skåres, Växjö.
6. Askelyckan, Växjö.

Oduger
6. Alvesta hembageri, Alvesta.

Tidigare års anteckningar

Semmelmästerskap Stockholm (& en gnutta Boden) 2o22
1. Mammas, vid ett köksbord i Boden.
2. Gamla orangeriet, Stockholm.
3. Stora bageriet, Stockholm.
Bubblare: Ritorno, Stockholm.

Ovärt: Gateau & Boulangerie (Vaxholm), Vete-katten & Flickorna Helin (Stockholm).

Trenden med bitar av rostad mandel var ett problem. En semla skall vara len som ett moln.

Wuthering Heights: 🥀

February 15, 2026 in Kultiv.

KALL, KÅT & HELT UTAN KÄRLEK

Denna moderna filmatisering ville jag verkligen se.

Det räcker att veta att jag älskar tragiska kärlekshistorier var lidandet når sin upplösning först i dödstranscendensen.

Men detta är inte en kärlekshistoria.

De tu turturduvorna är för gamla för att spela ut denna passion. Att se en - om än vacker, mer än vacker - medelålders Margot Robbie göra entré som Catherine är pinsamt, då hon gör det med barnsliga manér, att sedan se Jacob Elordis Heathcliff masa sig upp ur halmen som en överårig pojke i sin mammas källare gör det etter värre, men detta ger vår tids Wuthering Heights en särskild svärta & detta i takt med sin tid;

i deras för var dag allt mer fint fårade ansikten syns deras desperation & de störda val som de har gjort, som har slösat deras dyrbara tid här på Jorden.

Det är en historia om två arma barn som är nästan som syskon men utan det välsignande blodsband som förhindrar att de sedan det sexuella uppvaknandet gör köttsligt våld på sin sammanlänkning; de är två komplext traumatiserade människor vilka saknar förmåga att spegla sig i andra - de ser sig själva endast i den andre, den som har levt i samma värld & under samma våld, under samma tak i Wuthering Heights - om än, att gatubarnet Heathcliff levde på ett golv & den borne unga damen Catherine i en bekväm bädd, på behörigt avstånd från varandra - men inte från misärens realitet.

De som verkligen något sånär hedrar den sanna kärleken i detta den Engelska landsbygdens hedlandskap, är de som genom historien bär huvudet - nå, jag kan vara generös - högt: den tålmodige maken Edgar (Shasad Latif) samt husan Nelly (Hong Chau), vem i sitt noggranna omhändertagande av Catherine söker vårda själva själen hos sin mästarinna, genom varsamt, nästan stoiskt beskydd - om än, att hon i sin varsamhet räds den sanning som kan vara nödvändig för katarsis - eller räddning.

Hon kan också hatas, & vägen till Helvetet..

..går genom biograf Capitols salongskorridorer, tycker somliga av de som har sett denna version signerad Emerald Fennel.

Detta är den första av hennes filmer som jag har sett. Detta är även den första filmatiseringen av Wuthering Heights, som jag har sett. Inte heller har jag läst Emily Brontës, *1818 - †1848, roman, publicerad i november 1847. Ett bra val av månad.

Fram tills Valentin anno 2o26 var Kate Bush tolkning, 1977, min enda erfarenhet av denna pärla, som jag dock gärna vill läsa & länge har önskat så; men jag dras så lätt till hyllorna för dikt & för teologi vid visit av biblioteket

men jag lockas även ned till golvet, el. om det är så att en bara dras dit av någon form av tyngd - som en erotikens tyngdlag, el. en tung, tung metallkedja - tillsammans med Catherine & Isabella, långt bort från några bokhyllor om någonting alls, helt nära smutsen & hålen i bräderna, varför detta var en ohyggligt sexig resa -

bara för att detta är dess form.

Då tilltalas jag inte ens av den svartögde antihjälten Heathcliff, men jag accepterar honom då hans röst är mörk & karaktären finner sig bekväm med att umgås med sin skugga. Utan denna kännedom om sitt eget mörker är det svårt att vara annat än bortkommen i erotikens skugglandskap, det som rör sig bortom elden & som spelas ut i mörkret.

För bekväm, är han, i detta för att någonsin kunna existera i en kärlekshistoria med ett lyckligt slut - men nu var det visst ett tag sedan jag fastslog att denna film inte är en kärlekshistoria, om än att ett svart hjärta förvisso också, ändå, är ett hjärta.

Ett är klart: detta är en berättelse som oavsett tid & tolkning aldrig kan få ett lyckligt slut. Begreppet ‘misery porn’ når sin kulmen.

Det är helt i min smak, som en besk pralin i min ask av valentinkonfektyr.

Denna berättelse är kall, kåt & helt utan kärlek; nämnde jag.. kåt? & det är när de är kåta som skådespelarna Jacob Elordi & Margot Robbie presterar sina mest trovärdiga scener. Det är även främst i upptrappningen till denna lusts bävningar jag kan se att historien har ett rikt fång.

I P1 hörde jag en recenserande man beklaga Robbies amatörmässiga skådespeleri, där hon gör sin mun till ett O när hon är häpen - men mer än häpen är ju kvinnstackarn fruktansvärt, underkuvat kåt & jag ser henne spela ut symbolik, i en film som jag ser som en arketypernas uppvisning.

Här har det teatraliska & absurda ett hem, ty detta är likt drömmen inte av denna värld. Detta är ett kuriöst skådespel i vilket horan & madonnan, djuret & gentlemannen, spelas ut till fullo - & det är - hör & häpna - inte Cathy som är horan.. C är i limbo, där är smärtan som värst & det största lidandet skall vi alltid finna hos den s.k. hjältinnan.

Vi vet så väl att det är av den största vikt att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, för att uppfatta världens fulla nyans. Det är när man inte kan göra detta som man hipsvips kastar ut barnet med badvattnet, eller sin rusade far med alkoholen, kanske - skall vi omskapa våra talesätt så djärvt så som Fennel omskapade Brontës arv.

I det fall som är Wuthering Heights, det cinematiska 2o26, så handlar det om att hålla två universum i huvudet, samtidigt.

Förutan, kan vi inte uppskatta att betrakta hur de som har tagit Fan i båten ror honom i land, & allt detta i Harlequin-esque paketering, av svällande dekolletage & en man vild av åtrå, i en flotte som flyter på tomma alkoholbuteljer i en vindpinad sjö av aldrig sinande kropps- & äggvätskor.

Jag ger detta verk tre av tre våta tro - vissna rosor.

Den tappade mig bitvis.

Den hade mått gott av att gräva desto mer, & varför inte någon gnutta värme; den vi har från svartsjuka är så sval, för att det oundvikligen slutar i ett antiklimax när man inte kan känna med karaktärerna vilkas komplexitet hade behövt utforskas - inte för att känna för; de behöver ej vara älskvärda, utan just för att känna med; jag hade önskat veta mer om vilka de var - vilka drömmar bar de på, vad längtade de efter & vad ville de tu få ut av livet - förutom att knulla, våldsamt & obehärskat.

Jag vill se den igen.

Genast.

Med denna publicering faller min text ERNAUX o25o722 bort från förstasidan varför jag påminner om dess existens, om någon kanhända vill läsa mer om destruktiv romans - för det vill du, väl?

Dopdag, V

July 31, 2025 in Kultiv., Sociabel., Storge.

24/o7

2 o 2 1

Nederluleå kyrka, Gammelstads kyrkstad

Utanför den medeltida stenkyrkan stod björkarna i tyst bön.

2 o 2 5

Gemträsk, Boden

Ägg

mjöl

smör

grädde

socker

vanilj

…

ett organiskt uppkommet minneskalas för min dotters dopdag, det inföll då min mor inför den förmiddag som vi så passligt skulle få gäster till stugan valde att vispa samman samt grädda en klassisk, fin sockerkaka; det bakverk som på datumet 4 år dessförinnan hade varit huvudattraktionen vid den dignande gemträskbuffén på furu uppdukad, när vänner & familj samlades uppe på byakullen för att efter ceremonin fira dopet av min dotter.

Att det vankades sockerkaka, gäster, en efterskottspresent till mitt vårbarn, samt att hon bar min från barndomen älskade prinsessklänning - initialt inte dagen till ära utan för att med dess täckande tyg skydda sig mot solen sedan glada baddagar - skänkte en annars helt vanlig, om än ovanligt varm, torsdag i juli dess minnesmässiga innebörd,

fastän dopljuset stod otänt på en stringhylla i Boden stad, för att doften av nygräddad sockerkaka vandrade i nejdens luft, för att blonda lockar i en nacke,

för Hon & för himmelen,

& nu hägrar augusti med en annan, liten flickas dop. Likaså, nu nalkas den månad i vilken ett nytt, helt nytt litet liv skall födas ur en systerkropp, en blixt mot jorden; ett jesusbarn, alla barn är.

När min Elsa Maria skall stå i sitt klädkammare-lekrum, där leka i fantasi med sin trätiger - en sen dopdagsgåva - i sin ark med zebran, elefanten & sköldpaddan, då skall en annan mor förbereda sitt barn för dop, & hon skall bestämma dessert för dess gäster.

& då, närhelst så, skall en annan mor varsamt närma sig sitt nyförlöstas livs varma hjässa, kittlas av dess sidenfjun, famna dess doft, markera den för alltid,

till minne.

Augusti välkomnad.

d O p

I evigheten vill jag finnas i den stund som är att sova med en nyfödd mot mitt bröst. Sammansmälta med ett 3,3-kiloshjärta mot mitt hjärta.

I evigheten, hennes doft.

Doften av hennes lena hjässa, som nygräddad sockerkaka. Kände den i min panna, berusande. Hon doftade länge helt nybakad, som om inlindad i broderade bakhandukar i robust lin fastän hon var virad i exotisk pashmina.

Hon är mig dofter - av en plutig mjölkmun. Av salvan Weleda Baby Calendula, en not. Doften av mossan; dess fukt, dess jordsrötter, när jag en första gång lade henne ned i skogen;

himmelsblå ögons fascination av himmelen.

- 物の哀れ