24/o7
2 o 2 1
Nederluleå kyrka, Gammelstads kyrkstad
Utanför den medeltida stenkyrkan stod björkarna i tyst bön.
2 o 2 5
Gemträsk, Boden
Ägg
mjöl
smör
grädde
socker
vanilj
…
ett organiskt uppkommet minneskalas för min dotters dopdag, det inföll då min mor inför den förmiddag som vi så passligt skulle få gäster till stugan valde att vispa samman samt grädda en klassisk, fin sockerkaka; det bakverk som på datumet 4 år dessförinnan hade varit huvudattraktionen vid den dignande gemträskbuffén på furu uppdukad, när vänner & familj samlades uppe på byakullen för att efter ceremonin fira dopet av min dotter.
Att det vankades sockerkaka, gäster, en efterskottspresent till mitt vårbarn, samt att hon bar min från barndomen älskade prinsessklänning - initialt inte dagen till ära utan för att med dess täckande tyg skydda sig mot solen sedan glada baddagar - skänkte en annars helt vanlig, om än ovanligt varm, torsdag i juli dess minnesmässiga innebörd,
fastän dopljuset stod otänt på en stringhylla i Boden stad, för att doften av nygräddad sockerkaka vandrade i nejdens luft, för att blonda lockar i en nacke,
för Hon & för himmelen,
& nu hägrar augusti med en annan, liten flickas dop. Likaså, nu nalkas den månad i vilken ett nytt, helt nytt litet liv skall födas ur en systerkropp, en blixt mot jorden; ett jesusbarn, alla barn är.
När min Elsa Maria skall stå i sitt klädkammare-lekrum, där leka i fantasi med sin trätiger - en sen dopdagsgåva - i sin ark med zebran, elefanten & sköldpaddan, då skall en annan mor förbereda sitt barn för dop, & hon skall bestämma dessert för dess gäster.
& då, närhelst så, skall en annan mor varsamt närma sig sitt nyförlöstas livs varma hjässa, kittlas av dess sidenfjun, famna dess doft, markera den för alltid,
till minne.
Augusti välkomnad.
I evigheten vill jag finnas i den stund som är att sova med en nyfödd mot mitt bröst. Sammansmälta med ett 3,3-kiloshjärta mot mitt hjärta.
I evigheten, hennes doft.
Doften av hennes lena hjässa, som nygräddad sockerkaka. Kände den i min panna, berusande. Hon doftade länge helt nybakad, som om inlindad i broderade bakhandukar i robust lin fastän hon var virad i exotisk pashmina.
Hon är mig dofter - av en plutig mjölkmun. Av salvan Weleda Baby Calendula, en not. Doften av mossan; dess fukt, dess jordsrötter, när jag en första gång lade henne ned i skogen;
himmelsblå ögons fascination av himmelen.
- 物の哀れ
