†

o181214

[Om tid för korsets födelse] får man regelbundet till svar: »Naturligtvis vid kristendomens uppkomst.« Detta svar är emellertid fullkomligt felaktigt. Korset i dess gängse symboliska mening föddes nämligen omkring år tusen & då ur förutsättningar av helt annan art än de som var bestämmande vid kristendomens uppkomst. / Poul Bjerre. / Månne mer sant sagt: korset föddes i begynnelsen - förlöst ur väv ur vilken manifest värld Är, ty geometriska formationer är i dess struktur; innan vi var encelliga organismer var vi geometri.

I cirkelspegeln betraktade jag landskapet hos ansiktet, för att av rödbeta över läppklyftor & kinders kullning, blomma rosor för att bedåra när Han med bricka full av överraskning återvände till vår vrå av Vete-katten; bedårande oss.

Vid glädje över hallontryffel & passionsbakelse yppades av Selma Lagerlöf (1858 - 19o9) & Poul Bjerre (1876 - 1964) - när jag inte i ett klumpigt försök till viskning av obscenitet, chockerade en stackars kafédam (myntat: att sätta kaffet i halsen), & vi samtalade sedligt om solkors.

Vad vare sig sällskapet el. jag ej kände till där vi fikade vid tomteduk, var att solfenomen skulle pynta vår himmel i midvintertid - att ett av de mest praktfulla solkorsen, med gloria likt en ljuskrona, bländade Dalarna i när stund för sagda samtal, vid Stockholm kungsgata den 14:e december.

o121212 Fia Westberg, Gävleborg.

Gud liknar solen; - den till honom vänder sig, begynner stråla - & hans anlet tänder sig.
Angelus Silesius.

o181214 Magnus Edbäck, Dalarna.

Där står ett kors, som på grund av tvärbalkens längd & placering anknyter till solkorset. Ovanpå detta står Kristi monogram omgivet av segerkransen. Tydligare kan man icke symboliskt uttrycka att det centrala ej är döden utan ljuset & härskarkronan. / Poul Bjerre.

Hemlängta.

N o r r b o t t e n .

Mellanhylla.

Ovanhylla.

Befinner mig i autobuss framme tidigtimma: 1 dygn sedan jag for från Brochterbeck, Bundesrepublik Deutschland, sedan 1 månes RESA. Sverige osaknat; min längtan är att baka & bo. »Jag vill inte resa«, men tvunget för att kyssar mot fräknig bröstkorg sall få tyna bort i nostalgisk arkivering. Tvunget, för att stärkas av östeuropéisk bekräftelse. Tinnar & torn, muséer & musaiska verk.. det är angenämt men det är inte nog, när jag vill komma hem & intet har.

S t o c k h o l m .

Spegel prydd av Mommo & Modda & poesi.

Röd Amanita i rysk kräm, avokadoolja & jordat kollage pryder pumudavråns bord, bakom vars spegel det varma skenet av saltlampa skymtar.

Titt in i skänk.

Titt in i skafferi.

Bäddkonst.

Norrbotten & Stockholm: hemmen 2o18.

Prinsessa i ett torn.

I’ll do anything you want me to, if you really love me. I know I could give it all up & change my whole life for you. I will change my ideas & I admit until I met you, that I was all wrong. I will change direction without a doubt about the road that I'm going along - if you are there to lead me. / Françoise Hardy / Je changerais d'avis [översatt]

Françoises totala överlämnande av sin person till sin passion, är poetiskt & befriande. Lyriken är en maximerad återspegling av Kvinnans längtan att hänge sig åt Mannens makt över hennes lägre natur. Jag kan känna igen mig.

En Man kan hos den seende naturligtvis ingalunda övertrumfa en högre natur; Gud. Han är stor men han är inte kraften som beredde de leder jag är tillåten att vandra - dessas giltighet vet han intet om & kosmos ger intet samtycke för honom att skingra dem för nyckfull vind. Påbuden är dock myckna färre än vad myckentalet leder, är; myckentalet möjligheter, om vilka jag har varit precis i min trånad att åtnjuta jordad ledsagning för.

Fastän ärligt precis, tycks jag dock tala för döva öron likväl som skriva för blinda ögon, ty jag har erfarit att män nödgas ha en stilla i ett torn, förspillande liv vid det blida avvaktandet av prinsens räddningsmanöver.

Att jag så gott jag förmår upplever vår värld & förbereder genomförande av solo-formade avsikter, tolkas som förverkligandet av min främsta traktan - & detta vill männen inte hindra. De retirerar inför mitt substitut för lycka. Att min främsta traktan är kärlek med en man - att jag ingenting hellre vill än att förhindras, ställa in de planer jag som ensam skepnad & byta spår till var de går - kan de inte gripa.

Om makt är kraft att bryta motstånd, så agerar männen som om de vore maktlösa - även fastän föga motstånd finns, står de stagnanta inför möjligheternas många leder. Monica Zetterlund är än en dam vem känner makten som sådan, & när motståndet bryts brister hon ut i sång: Såsom solen strålade han, all min levnad kom han att ändra. / Sådan man, sådan man är han; att hans hand kan livet fullända. Han bröt mitt motstånd, han log. Han bröt min ros & log. / Visa från Utanmyra.

Chevaleresque.

Chevaleresk [sjevaleres’k] ridderlig: av fra. chevaleresque: av ital. cavalleres’co med samma bet., med samma anslutning till fra. chevalier riddare; jfr. k a v a l j e r.

BALTIKUMRETUR följd av Polska & kära Česko, frid för arma femininussjälen funnen ett hem i herrarna chevalereska behandling av mig, bortom Botnicka. Även den nattlige främmande vem i Kraków hälsade mig med vintage »Sieg heil« - ackompanjerat av höjd högerarm - var, om än ett av de mer pikanta exotiska inslagen, intet annat än hövlig.

De bar & de ledsagade, följde mig till porten fram & erbjöd företräde i kö samt säte i kollektivtrafik. Utan knussel, utan framfusig slem; de bara ansåg det självfallet. Icke tassat i hasorna de mina likt servila betjänter, endast agerat när anda fallit in - betydande att det vid var utomportsvistelse finns åtminstone en man vem har andan att vid besparandet av min möda bekräfta mig som Kvinna; simultant med att ljus stämmas Tack bekräftar honom som stark & trygg Man - & ger, vid förtjusning, ett högst fördelaktigt tillfälle att bjuda in till romantik.

Vi kan gott niga för dessa.

Vad som inte är detta - & de handkyssar männen i Brno förärade mig i vintras - tycks mig frånvänt förståelse för var i svaghet & kraft ligger, & som ett resultat av denna oförståelse frånvänt sensuell dynamik. Allt vad är illakännande karla-artat svensksmicker om självständiga Amazoner, att se buffliga nordbor tränga undan kvinnofolk & äldre, glöms lyckligt bort när en polack ser min rosenkindade uppenbarelses feminina vekhet, & bär mitt lass.

Den skandinav vem ej kännes hemtam i chevalereska mannéer men önskar anamma, kan känna sig för i anda; har herrn lynnet & har herrn tiden? Utmana er (o)vana utan att förlorade tillfällen skapar oro - acceptera att förändring tar tid. Samt (lika så brännande för kurtis) lär er att måtta de kvinnor ni möter. Kan en kvinna i skymtad underkjolsspets vara mer benägen att uppskatta den maskulina ömsintheten än en i tjurnos? Emellan polerna finns utrymmet för det goda omdömet. Tusen tar för er ansträngning. ♥