Giselle.

o191oo4.

Operascenens franska sagorike; Giselle; Giselle ou Les Wilis - urpremiär 1841, Paris - (Kungliga Operan, Stockholm), skönt av vallmo i kuliss; röd som lantlollans kyssta mun & min sminkade kind, även Vincent van Goghs (1853 - 189O) - The Experience: sammalunda premiär i Paris, 2o19; sedd i Kalmar slott - post-impressionistiska vallmofält, ingav en smula av de la campagne française.

van Gogh berömda verk av en stjärnklar natt visar vyn från asile de Sain-Paul, var konstnären sedan åtskilliga sammanbrott ville balsam. I det egna sammanbrottet av svart september, har dylik atmosfär attraherat. Allt utom de andra dårarna. Att vakna en solbelyst morgon, i vitt sänglinne i ett rum av vit kalk, invid bädden lavendelblom & ingenting önskas av mig. Se med CARL & KARINs ögon; allra mest med Karins. Av illusioner & tête-à-tête har behövligheten av sydfransk vår stillats, un petit peu.

Den franska romantiken binds dock lika så samman med samtida orientalisk visdom, i kardiologi. Kulmen av akt no. 1, när Giselles blåskensfall; död, minner om ett än gåtfullt, medicinskt tillstånd funnet i Japan: Takotsubo, kallat brustet hjärta-syndrom; ett av sorg & chock försvagat hjärta. Brustet hjärta sker främst i Kvinnans mer fragila bröstkorg.

Balettpjäsen är klassisk i synkron enhetlighets vita tutu, en renhet återspeglad i dramats slutgiltiga försoning med den faktualitet som är Kärleken. Giselle förråder inte den älskade & ej heller förrådet hon livet; hon tar ej till vapen mot sin egen kropp. Hon söker famnarna hos de hon älskar; sin moder & sin kärlek. Det är hennes hjärta som sviker hennes existens, sedan existensen har svikit hennes hjärta.

Edgar Degas / Musiciens d'orchestre, 187o.

G i s e l l e .

ADOLPHE ADAM.
Kungliga Hovkapellet.
Scenografi: Tony Straiges.
Kostym: David Walker.

K u n g l i g a b a l e t t e n .

Koreografi: Natalia Makarova (Jean Coralli & Jules Perrot).
Giselle: Haruka Sassa, Minji Nam, Luiza Lopes.
Albert: Dawid Kupinski, Dmitry Zagrebin, Hiroaki Ishida.

Vincent van Gogh / Le verger blanc, 1888.

Som en blomma vid sin stjälk.

o 1 8 o 3 o 3

Lördag & yttermeradagar i kompani med underarms blåådermönstring;
från Den Gyldene Fredens stearinbelysta trä, koppar,
mättade kroppar till lekfull odygdsbrygd i förortligt flickrum.
Att lära känna en människa är en dans med mången steg.

Det är sagt att en i avsikt meditativt förnummen resumé över en relations historia, skall bistå att lossa föreningens band. De mörka blå var slutna under hela Karlskirches konsert [TIMBRE.]; hela de fyra årstiderna fordrades, för att till fullo återblicka ögonblicken under körsbärsträdet, & allt. Att minnas till Vivaldi, behagade. Vår första nära afton var en alldeles festlig natt & en vacker dag älskade jag honom.

Det hände att Mannen var som natt & dag i sig självt. Kärleken är i nöd & lust, också förutan brudflor. Så avlägsen som tiden var, sedan förut betagen av Mans essens - enär aldrig förr så emottagen i mitt väsens essens; vi var menade.

Jag önskar att vi aldrig hade mötts. Det sägs vara gott att glädja sig över vad som har varit, att vördnadsfullt bära varits lärdomar in i sin storartade framtid. Skall allt vad ske, ske, skall världen vara varse att vad ske ideligen är av offer av den enskilde, för att ge en skild; en annan, av alltets förgreningar.

Vad han har lärt sig har varit sällsynt i omfattning, sade han. För egen del kan jag vare sig säga detsamma, el. ens önska så: det var näppeligen för en lärdomars lära, jag lade mig ned invid. Vore det ej för denna hans svärmeris chimär av kärleken, denna min ofruktsamma kärlek till honom, kunde jag om lyckosam ha levt som fruga & blivande moder i Östeuropa. Alla de rika lärdomar & oförglömliga upplevelser tiden med honom har givit, skulle jag utan att blinka låtit avhålla mig under detta liv så som de följande & var förflutet, för att få leva i vad jag levde för.

Vårens nakna morgnar & nattlig badkarsvy över körsbärsblomster, yppigt i det träd som under sommaren skänkte skugga när jag serverade kardemummakaffe, tillgivet kröp upp i famn för kyssar. Att från köksfönstret se honom komma hem, päronträdet vitt i periferin. Att höra honom säga, att äppelmustandet väcker all upprymdhet. Att lyssna till upprymdheten hos en virtuos. Makligheten framför Axess television & de intensiva insikterna ur enighet - ur träta. Hans hands hud mot mitt lårs nylon, vid symfonier & vid väntan på tåget. Hans tungas förtörnade smälek. Smärtan.

Med all kraft vill jag bedja Gud att beröva mig allt detta! Att föra mig till en tid när jag ej sett de gröna glimma. Allt detta, önskar jag få byta bort för att under en savande björk ge god di, omsluten av mörkrets mantel somna mot en kärastes bröstkorg, i äkthet sammanbindas & förevigas. Är det inte äkta är det ovidkommande; vad äkta är, är evigt.

L'effet papillion.

o1812o7
..en fjäril på mitt finger.
Skall jag säga det på svenska el. tyska (är nära Osnabrück) att det är för kallt för att flyga ut?
/ ..fjärilsspråket kan vara intet annat än franska.

Tre tornador tornade fram i horisonten. Icke förty, detta togs emot med ren ro; i nattdrömmen kändes allt utom fara. Aktade mot en av rummets trygga vrår, var jag beskådade de tre fara; utan förödelse, ej heller panik. Svalt krökte de materia i virvlar, för att därefter lämna, efterlämnande ett omen om besinning i kaos.

I kaos, har fjäril vingad lindrat detta, litegrand. Karelens Irja Kerstin Frykstrands (19o1 - 1997) kalenderkonst smycka maj måne med guldlockig prinsessa. Nyfiket närmar hon sig fjärils fröjd, fröjdesam för mig i maj när fjärils nära lek minde mig om livets näring & att var morgon är en gåva värdig en prinsessa.

Fjärilar skola veta att dö
medan solen skiner.
Selma Lagerlöf,
Gösta Berlings saga.

Sommarens fjärilar är döda & när jag somnade var jag utan sans. Olycksalighet, som i groende grad präglat anda sedan ande förbannats sändas ned till de ondas & av ont så sakteliga funnit sig i spillra. En spillra lade sina guldlockar till lakanet, & somnade in.

Midsommar.
o19o623

Över övre Norrland lysa den ljusaste sol, ändock är hjärtat i den mörkaste av tid.. /..den yttersta tiden, i den babylonska skökans satanssköte, den har krossat cirkeln; allt. Jag är förkrossad & kan inte se solen, int alls se, fastän den här int alls skall gå ned.

Hur kunde hon sedan drömma, att tre rysliga stormar kom rakt in i hennes boning, utan att de alls ett korn förstörde, utan att hon alls var harig? Drömmen antydde att jag känner ett fredat skrymsle & att den turbulens som genomlevs under livsfruktan aldrig förgör, den endast rubbar materians cirklar.

Det är märkligt hur stort jag ser. Hur jag är så kraftfull & ändock så vek, som kan skåda jordevärldens förgrening i det höga tillika det låga, & av svårmod ändock slå ifrån mig behovet av en nödtvungen acceptans inför dess ofta beklämmande simpla & sorgesamt komplexa villkor, anfäktande oss.

I’m just a parody of
something that apparently
was never properly prepared to bleed.
o121229

Förmodar att en kan påstås tillhöra trossatser inom den spretiga psykologin, & jag är en Kazimierz-lover á la positive disintegration som är om att bliva fjäril..

Kazimierz Dąbrowski.

His approach is philosophically based on Plato, reflecting his bias towards essence — an individual's essence is a critical determinant of his or her developmental course in life. / One's essence needs to be realized through an existential & experiential process of development. Dąbrowski's [19o2 - 198o] idea of the ‘autonomous individual’ may be compared to the characterization advanced by Kierkegaard of his ‘Knights of faith’. / WIKI.

..his work on personal development has been likened to Alchemy in the sense that they call for a transmutation of base aspects into higher ones. Many students of esoterica have come to believe that the transformation of base metals into the noble metals (gold or silver) called for in Alchemy, resulting in the development of an elixir of life.. are in fact a simply metaphor for human transformation.. / SEYMORE MAGAZINE.

Tromb.
oo9o2

Ser vad som skedde som i tromb. Minns i mitt trombtöcken att jag inte mindes mkt. alls. År 1819, 1919? Världen hade aldrig varit så främmande för mig.. / Attacken bedarrade & jag tog långa andetag. Såg möblemanget pulsera framför mina vimsiga blå. Hela rummet andades med mig.

Morfōs.
o16o322

Allt - rum, möblemang - andades. Hela jag vibrerade - också ögonglober, i månader / sådan styrka att jag synbart skakade. Nervsystemet & elektriciteten.. Läkaren förstod inte vad som hände mig.. / Övertygades [o1O] om kundalini när var efterforskande spår kom att leda dit: / i fullkomlighet överensstämmande / i detalj, så som inre visioner av atombomder & att hela synfältet upptogs av guld.

..& that is the Kundalini, something absolutely unrecognizable, which can show, say, as fear, as a neurosis, or apparently also as vivid interest; but it must be something that is superior to your will. / Carl. G. Jung / The Psychology of Kundalini Yoga

Brunn.

Österreichs gladgula slott Schönbrunn & Hellbrunn, har närt mig.

Shloß Schönbrunn / W i e n .

Enkelt stros längs enkla boendets Schönbrunnstraße, innebar grundlig visit: morgon-Darjeeling samt Mozartbakelses mousse & pistage, serverat av kafé Gloriettes pelarstödda ståt den paviljong som ha kulles sikt över palatset, är, likväl som slottet Schönbrunns (kejserligt arv) yttre;

oprytt utvikande prudentlig park, sällsynta statyer av älskande par & det andehöjande vattenfallet Neptunusfontänen (enligt Johann Ferdinand Hetzendorf von Hohenbergs (1733 - 1816) vision; av Wilhelm Beyer (1725 - 1796) skulpturerad). Marmorfontänen är formidabel & intet fotografi skall in i evigheten skildra dess spirituseffekt sant.

Neptunus - romersk mytologis havsgudom - har två av havets nymfer (en, den nereidiska gudinnan Thetis; i nordisk saga Rán - hon skall förlösa Akilles vem föds sårbar, ty bunden av den dödlige konung Peleus, förlöses dödlig son) vid sin sida.

Shloß Hellbrunn / S a l z b u r g .

Lockelsen främst det folkloremuseum som, likt Schönbrunns kafépaviljong, är beläget på vys höjd. Muséet nås genom Hellbrunn park, av turkosa dammar & enhörningsverk, i älvdimmas dans över prins & ärkebiskop Markus Sittikus von Hohenems (1574 - 1619) ägor, trolsk.

Vare sig palats, park el. folklor fick hel blick, i litet brådrask - ändock vill försmaken låta påskina att Hellbrunn är en av Salzburgs främsta barockklenoder. Dess celebra Wasserspiele-fontäners lek missades, likväl närsyn på parkens diktade djur; gärna vill jag återvända för att leka kring fontäner & hästars horn.

Sittikus var en egen man med stor passion, varav hugnad för vetenskap, musikalitet & mytologi ses, jämte Hellbrunn historik, i palatsrummens expositioner. Även här nymfsägen - likt för Akilles häl, en sägen om foten som sårbar; tränymfen Eurydikes ankels mortala ormbett, inleder tragedin - förtäljd i notpapir & porträtterad för fontän, jämväl hennes älskade Orfeus.

For the alchemists it was wisdom & knowledge, truth & spirit, & its source was in the inner man, though its symbol was common water or sea-water. What they evidently had in mind was a ubiquitous & all-pervading essence, an anima mundi & the 'greatest treasure,' the innermost & most secret numinosum of man. There is probably no more suitable psychological concept for this than the collective unconscious, whose nucleus & ordering 'principle' is the self (the 'monad' of the alchemists & Gnostics). / Carl G. Jung (1875 - 1961) / Mysterium Coniunctionis, 1956.

John William Waterhouse / Hylas & the Nymphs, 1896.

The symbol is attested in the Huld Manuscript, collected in Iceland by Geir Vigfusson in 1880 (but consisting of material of earlier origin). A leaf of the manuscript provides an image of the vegvísir, gives its name, &, in prose, declares that »if this sign is carried, one will never lose one's way in storms or bad weather, even when the way is not known« / WIKI: Végvisir. The symbol for psychology represents the penultimate letter of the Greek alphabet, [Ψ] psi, which is also the first letter of the Greek word psuche, meaning mind or soul, from which the term psyche arose.. / QUORA: Elsa Ulinnhua