○

Cirkeln
är en djupets pärla. Ouroboros existens. En gudssymbolik; oprecis fullkomlighet.
Är

Lennart Nilsson A Child is Born.

O

MMM

I det latinska alfabetet finner vi två bokstäver vilka krusar likt livsvågorna; M, W. W gnistra elektriskt i våra läppars tunnel, men M allena har sin begynnelse i intethetens nedre hörn:
OMMM

Ljudet av skapelse .

Det ljud skapelsen lyss till

i mödernevaggors värme

en väckande vibration -

en rörelse för form

når det oförlöstas hemlighet

när det oförlöstas hemlighet

förnimmer.

Liv.

Ommmet varde.
Gud ingöt sin ande i Mannen
& mannen han kysste sitt revben & han kallade det
Moder.

EVA.

I hennes lungor vilar hans hjärta.
I hans hjärta vilar

Cirkeln

är syre.

Andan är; att andas, att icke andas
orent.

Fyra Maria ~ JUNGFRU MARIA ~ andetag, gemensamma i detta andrum av vår tid, innan klotet kollektivt förlorade andan; vi kvävdes till döds, förkvävdes i karantän, ett mantra om att icke kunna andas ljöd ur mörker & vi kunde icke andas i kölvattnets repressiva aggressioner. Att andas, att icke andas - det är den fråga som präglar året, när mänskligheten i sina händer håller ett blånande huvud, betraktat.

Men jag.
Jag bär ett rodnande huvud som äntligen, äntligen andas.

Allt vad bestjäler anda vänder jag mig från, allt vad besjälar anda vänder jag mig till. Jag smekte hans kind, vände bort min egen från hans gudlöshet, & knäböjde framför jungfru Maria när jag tände den eld för henne, hon i sommarens not av ros & jasmine, lät tända för mig.

Av den gåva syre är.

Cirkeln
är solen, är månen, är ägget, är fröet.
Är omättlig evighet.

v. 1 3.

Eva.

& mannen gav sin hustru namnet Eva, ty

1 9 1 7

Jean Fouquet / Diptyque de Melun, 1452 - 58

Eva
är leva.

Leva är; att andas, att icke andas oro.

2O2O.O2O2.O2:O2:O2 vilade Maria, vars åtta lungor samm.ande i eter, i nattkupén, från is. »Je m'appelle Marielle«, presenterades min franska variant av helig namne, för fransyskorna Marie Claire et Marie Dominique. I enighet med den sakrala logiken anades att vår kupés fjärde - än främmande, kalixborna dam, även hon är Maria.

Hon svarade mig:

Ja, jag heter Maria.
/ JUNGFRU MARIA o215

Ja, jag heter Maria Eva Anna; i fransk, latinsk & finsk form.

Maria förde mig till Uppsala & till St: Maria klockas klang. Anna är de händer vilka smeksamt för mig till läkedom, ur grodd väckt i Uppsala jord. / HELANDE HÄNDER o529

Ja. Sedan jungfrun & hennes moders ljusa anleten glänst över ett fördunklat liv, fann jag mig stå inför vår urmoder Eva, presenterad, representabel, i klarblå iris symbolik. Blå som himlen; blå som jorden. Vår jord är blå & månen reflekterar solen. Jordens varma hand lade sin välsignelse över mina höfters trängtan, & hon såg att det var gott.

När fiskarna cirklar intill månen, kännes en jordisk adamshands Reiki få livmodern tyngdlös; svävande, likt dess omhuldade eterväsen svävande, i ett den oändliga potentialens hav. Liv är önskat. Liv är älskat. Min känsliga sjöjungfrusjäl gråter av

inte lycka.

Ro. Det är ro.

Av ro gråter jag.

v. 1 o.

Silene uniflora.

Strandglim växer på steniga & grusiga havsstränder & är allmän på Västkusten & vid Bottenviken, men saknas i stora delar av södra Östersjöområdet. / Artnamnet uniflora kommer av latinets unus (en) & flor (blomma), namnet betyder enblommig & syftar på att blommorna sitter ensamma el. i fåblommiga knippen. / LINNAEUS.

Den norrbottniska skärgården är vår nordligast belägna. Dess pärlband av i viken stenbeströdda öar, strandbjörkar & lena badremsor ge exotisk stämning när temperaturen far ovan 3O celsius & flora likväl som faunaspår av fossingar & exkrementer, skilja sig från fastlandet. De små ovalerna från skogens konung, var mig dock bekanta.

En sådan främmande varm & blommig dag fick mor & jag uppleva, i bikini invid en bärnstensfärgat långgrund Bottenvik. Förflutna timmar av melon & älgsälta, obligatoriskt dopp & sova bystnäckad med ansikte under halmhatt, fick oss rodnande & sedermera gyllenbruna som om Sandön hade varit Santorini.

Ur moln målade som av blå opal ljungade en eld, en skimrande blixt. Det var över på en sekund & ändock skall jag aldrig glömma skönheten av denna åskans enda blixt. Med de vackra stenar vi vadande i havet funnit, skyndade mor & jag till vår vrå av den mer lugna & naturfredade södra sidan av ön, & när vi skyndsamt packade ihop oss fick den orörda Madame Bovary (Gustave Flaubert, 1821 - 188o) lov att tränga ihop sig med stenssouvernirer, kamera & väl rört, patinapräglat berättelseblock i björkflätad väska.

Norra sidans restaurang Klubbviken bjöd skydd från ett massivt - massivt älskvärt - regn, & kocktillredd lammburgare samt pommes vilka var fett goda att låta sig duttas i getostcreme & obemärkt flinkt slinka ned. Lika plötsligt som himlen hade öppnat sig, sken solen åter. Stella Marina förde oss till Lule södra hamn, där en mörk lyftkran tornar upp sig, likt en stel skräcködla i metall.

Under blå färd såg vi än igen idylliskt röda stugor vid sin kust, & de olika hamnområdernas kulörta maskinerier, svarta högar att skopa & så de gult ståtliga isbrytarna Atle, Fred, Ymer & lille Ale, likt vi vilande i denna norrbottniska högsommar.

Eldfjallaperla.

o16o8 Svartur.

Efter en längtan het som en djup källa, bar det sommaren 2o16 av till pärlan i det Nordiska ostronet: Ísland. VEGVISIR är min lilla berättelse om de 6 dygnen i/kring Reykjavík - & nationaldagen till ära, 4 år därpå, får broderiet än fler detaljer.

o16o8 Hvítur.

Det var afton & det blev natt, i Söderhöjden nära Stockholms avkrok Jakobsberg. Jag sov i Leontinnes flickrum, hos min vän - men jag sov inte, inte i natt.

o16o5 Den lilla rosenblåsan som packades med för Ísland, som bars vid sol & som täcktes över av finterkappa av får, vid vind.

I sällskap med forna tiders X från Ön, ägnades vakan åt intima samtal övervakade av varsin glad tablett. Han undrade om det kunde bli vi, igen. Vår tid har varit, sade jag. Min önskan var någonting annat. Någon annan. När jag blev ensam lade jag mig likt klistrad vid golvet & repeterade Fine Arts Showcase. Så smälte jag bort.

Så kom taxin. När flygplanet landade på Reykjavík flygplats nyktrade jag till. Íslands konturer liknade ett lysande hjärta, i morgonsolen, i Nordatlanten. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag reste oförberedd. Det menade sällskapet backade ur ynka dygn nära vår tältfärd - vilket fick mig att lämna tältet hemma men icke att missa drömmen: att uppleva den nordexotiska, karga & kulörta ön av eldur og ís - som infriade alla förväntningar & förhoppningar, fastän de 6 dygnen för sparsamma 6OOOKR (inklusive biljett tur & retur), blott var aptitretaren.

De heta källorna, det kalla vattnet & de vilda vulkanernas höjder väntar mig, likt en huvudrätt som nödgar det finaste av porslin, av ren vördnad inför dess brutala finess. Eduard, ett möte på ett hostel, tog mig med på en färd ut till grönblåsvart natur & vit kyrka. Jag kan nu dö, men det var inte nog.

o16o8 Vid Geysir.

o16o8 När jag inte fotograferade Gullfoss, fotograferade jag kontraster.

Vid Geysir stukades en tå blå, fastän jag lovade min Gullni Hringturinn-kompanjon att vara försiktig i all min sprallighet. Det var ömsom skuttande på höger ben; så som opp till lill-vulkanen, ömsom dragande den skadade foten bakom mig, som jag tog mig fram återstod av dag - & sedan var helt stilla, i ett flickrum fyllt med geojuveler.

o16o8 * Bling bling *

När jag inte övernattade hos denna flickas till synes fullt normala pabbi, gästades en blond, källarboende man vars ena vägg pryddes av 9 diktatorer i ram - & fastän en faslig assymetri med anledning av det fega tilltaget, så fann han en viss herr H allt för opassande, i sin mustasch lika snitsig som sina ideologiska idéer. Än en blond man, boende i månne områdets mest luxuösa lya, förärades min visit. Inledningsvis grälade han med mig eftersom jag var försenad (ty expedition utan karta & lokalsinne & medmänniskor så långt ögat kunde se) - avslutningsvis, vid morgontéet, frågade han mig om jag under kvällens konversation hade insinuerat att han bör våldta mig. Jag vill så gärna påstå att íslänningar är ett märkligt folk - men han var dansk.

o16o8 Valp - ett beprövat knep för karlar. Det viktigaste knepet: att skriva först.

Utöver nattliga bäddar via CS, kom jag i gott möte med en inhemsk. Kjartan - mitt livs första & sista Tinder-träff, en lämplig en ty jag var nyfiken på de ísländska herrarna - bjöd mig till en kopp kafété, muséebesök samt till sitt grönskande bo var vi såg en fysikföreläsning, språkades vin & smakade av varandras tungor, till ton av Björk.

Att denna generösa aptitretare av Ísland - av dess sötma, av dess beska - gav mersmak, kunde jag intet annat än bekänna, väl med fossingarna de mina på svensk mark.

o16o8 * Halk halk *

Jag ville återvända. Jag skall återvända.