S a t u r n u s o511 - o929
V e n u s o1513 - o625
J u p i t e r o514 - o912
Planetär retrograd är en illusion. Planeterna vandrar sin givna bana mot framtiden, men för ögat ter de sig återvända längs tidigare vintergata. Vår vårs VENUS RETROGRAD sällskapas av Saturnus samt Jupiter; tre planetära återfärder i fjärran gör månne nära nog denna jords månes maj till jordmån för
en resa åter i tiden.
Röda, var de rosor jag såg singlandes, i en dröm drömd för en halv evighet sedan. Jag drunknar, & rosorna faller likt snö som skall täcka min kropp. Vandrade längs ett järnvägsspår & i en av dess vagnar slog jag mig ned. Vagnen färdades sedan inte fram; den föll bakåt i all hastighet, ned för dödens branthet, välte ned i ett sjödjup.
Jag hänger upp & ned
& jag drunknar
& ser röda rosor falla.
En röst talar till mig:
Om du kunde återvända i tiden & göra en endaste sak annorlunda, skulle detta vara det?
Aldrig annars visste jag så visst, att jag ville leva om tiden, som när han lämnade mig. Med all kraft vill jag bedja Gud att beröva mig allt detta! Att föra mig till en tid när jag ej sett de gröna glimma. Allt detta, önskar jag få byta bort för att under en savande björk ge god di, omsluten av mörkrets mantel somna mot en kärastes bröstkorg, i äkthet sammanbindas & förevigas. / SOM EN BLOMMA VID SIN STJÄLK.
För i förevigandets ställe, stod jag inför det stora förvedandet. Ömt skall de kyssa min panna, sedan skall de krossa den, sedan skall de gå. När jag går vidare, går det långsamt. När skymfning berövat mig var stycke självkänsla, förvedas jag, skrider stel i mörk sirap, förbunden med min sorg är jag, likt i von Triers (*1956) Melancholia (2o11), bunden av mulls armar. / UMBRA.
Ömt skall de kyssa min panna.
Sedan skall de krossa den.
Liv fanns inte mer i mig.
Jag bad Gud att bära mig.
Av Gud blev jag buren.
Varde liv!
När karmiska Saturnus trädde in i retrograd, sade terapeuten att hon vill erbjuda mig holistiska sessioner mot trauma. De vill krossa min skalle. De vill krossa mig. På ärrade knän skall jag bedja: befria mig.
Natten till Venus retrograd drömdes åter till källan för dop under Skorpionens fullmåne. Drömmens töcken hade mig häpen att vattnets is ej kändes kall, när jag, med de ärrade knäna mot jorden, sänkte ned mitt vita huvud under dess svarta yta.
Vår sommar - den tidsmaskin som jag har drömt om. De åtta helande händerna hos terapeuten, akupunktören, Reiki-mästarinnan & mästermannen, berör mig. De åtta helande händerna hos Anna, Ann, Anna & de varmt isblåas aura.
Annas händer kan vara den tidsresa som skall frita mig ur det förflutnas kätting, genom holistisk terapi av neurologi. Anns händer kan vara den tidsresa som skall skingra trauma från mitt ansiktes tavla, genom det kinesiskt kejserliga hovets nålmedicin för hälsa & för skönhet. Än en Anna är vän till nyvän av vän, & hon har Reikis händer inom Maria värds salong.
Till Brantingstorg följde mig sällskapet, i mörk februari. Mannen vars händer kan vara den tidsresa som skall föra mig till dess trygga hamn, ty de strålar likt han strålar.
»Har du tro?« Jag vände mina ögon mot hans.
»Jag har tro.« Mannen med de varmt isblå sken ljus som aldrig förr. Ljus i mörk februari.
Händer som aldrig har velat krossa mig, kan vara den tidsresa som skall föra mig till framtiden.
Maria förde mig till Uppsala & till St: Maria klockas klang. Anna är de händer vilka smeksamt för mig till läkedom, ur grodd väckt i Uppsala jord. När de egna händerna flätats samman i varandra, vibrerande av Ediths diktning & av smärta & av natt, visade de mig St: Olof den helige. Han högg Kristi kors in i mitt väsen.
Kristus, vars moder är Maria, vars moder är Anna.
Alla vi barn av Allfaderns allomfattande frö.
1887 A thorn amidst roses / James Sant, 182O - 1916.
o525
Podcast TRON: HELANDE HÄNDER,
akupunktur & astrologi bland gammelröda kyrkstugor.
