ur två nyligen digitaliserade, svarta oansenliga poesiblock Stjärnsund, Branneby, Rindö ~‘o23/24
om min dotter
Räknar jag andetag
de för oss mot evigheten
Räknar jag ögonfransarna
de som fläktar tiden
upphör rörelsen
den som är
Mina kyssar mot din panna är decimalerna i pi.
Vore detta utan dig
skulle jag äta en punschrulle till lunch
och så var det inte mer med den saken
Med dig
Bambi, ett glas must, en punchrulle
med dig
Ingenting fungerar
inte pennan
inte förskolan
inte kollektivtrafiken
inte tekniken
inte politiken
inte ens katternas instinkt att jaga mössen fungerar
Bara min kärlek för henne är ofelbar
om en man
Jag minns ditt ansikte
fräknigt vackert
ungt
Du blir äldre
Skulle jag känna igen dig
passerade du mig på gatan
stod du framför mig
skulle jag känna igen dig
Vet jag om ditt ansikte intet
för det spöke som du har blivit i mig
Det är masken i ansiktet hos alla unga män på Stockholms gator
Det finns många män som liknar dig
de har samma byxor samma tröja
de har samma smutsiga glasögon
de har åtminstone glasögon
så vad vet jag verkligen om ditt ansikte
inte är det mycket jag vet om dig
Jag skulle inte ens kunna servera dig en perfekt kopp kaffe
Hur är det nu du vill ha det med kaffepressen
är det tre gånger som jag skall röra om?
Om du skulle vilja ha ett ägg
skulle jag då kunna steka det till dig?
Jag skulle aldrig kunna göra dig nöjd
jag minns inte hur det perfekta ägget steks
jag gjorde bort mig
skulle du stå framför mig
skulle en av de ansiktslösa vara du
skulle du be mig
skulle det bli äggröra
Det är bäst att du inte frågar mig
Jag glömmer
hur din pannas lugg känns mot mina fingrars toppar
jag skall glömma din pannas välvning
den jag omsorgsfullt målade i olja
Din brand skall bli min aska
de unga männens ansikten skall falla
och solen skall gå upp
En ny dag gryr
och jag vet inte hur du möter den
inte var
du äter ett i gjutjärnspanna smör- och vändstekt ägg
med krämig gula och bara viss stekyta
salt och peppar
Inte vet jag heller var
du dricker en kopp kaffe
perfekt
omrört tre gånger
serverat i liten kopp
med äkta kaffegrädde och bara lite kardemumma
och en mörk chokladbit
En Michel Cluizel
ingenting fungerar
om erotik.
Vallmon viker ut
bjärta blad
de feta vaxartade
I glansen
speglas solens heta ljus
och hon vars lår är vita
allt är hos henne rött hon
knäpper slitsen upp i kjol
kan hända en knapp för mycket
En döende vallmo i ögonvrån
i andra änden av trädgården
en mans blick
bara vallmons blomning
ofelbar