Öm aga.

I sektion HAN & HON skrivet om att Befalla respektive Bifalla (rubriker jag rekommenderar den vars nyfikenhet väcks, att läsa). Likväl som i härskrift får fysisk fostran i famn, i egenskap av arketypisk version av detta, exemplifiera. Tror till fullo att traditionen av nogsamt mätt mått av öm aga skulle göra mången romantisk bindning gott.

Det är outsinligt tragiskt när en Kvinna vill trotsa fallenhets begär för fysisk fostran, som hennes natur ger distinkt uttryck för när hon kittlas av sexuell stränghet under så kallad lek, i bädden där hon ändock inte kan undfly att allvaret i sanning är genomträngande närvarande - ty under sexakten är våra masker placerade på nattduksbordet. Vi är i all bemärkelse nakna inför den vi omfamnar.

Lika outsinligt tragiskt är det när en Man inte förmår förhålla sig till denna skärpande dominans som hon - så som mången av kvinnor, i skild mån - behöver, & han lika så lockas av; en symbiotisk längtan efter att uppfylla varandras natur. Av klenmod vänder sig den vilsekomna mannen till pornografiska substitut; försummande den älskades fostransbehov & egen böjning - i förlängningen hela förhållandet, sängkammarlekar & - när den uppdämda energin inte finner annan utväg - konkret misshandel.

Att bortom proportion attackera & skymfa, är ren misshandel. Det är ett klent agerande som urholkar kärleken till en person, tilliten i en relation, samtidigt som det underminerar respekten för den som höjer hand el. bär giftig tunga - ty denne visar sig labil; den ledsagande att höja blicken mot skall obestridligt inte vara sådan tok. Den vansinnige är ett farligt sällskap som en skall få skörda destruktiv frukt tillsammans med, om en slår följe.

En mans välvilliga aga av sin kvinna skiljer sig markant från vansinnesdådens illvilliga karaktär, i vilka han angriper för att bryta ned. Ej uns av kärlek, ej uns av förståelse, finns vid sådant dåd - endast fragilt ego, framträdande skuggpsykologi & odisciplin vittnar det om, när han agerar utom sig som vid otro fastän endast smärre missöde.

Den ömma agan väcker ofta modernitets förfasade reaktion, men moderniteten har likaså omstöpt den ömsin hårdhänta handen, till en brutaliserad & förvirrad perversion där mannen skall plåga kvinnan sexuellt & kvinnan skall inte veta vad hon har gjort för att förtjäna det. Den vardagliga husefriden har blivit till en fetisherad piska invid sängen.

I ett förhållande där dynamiken dominant Man & undergiven Kvinna är central, kan paret med fördel fråga sig om deras inre begär inte ger klang av annan - sedan urminnes tider traditionell rådande - önskan, än att blott & bart fetischeras.

Ur Fantomen.

Erövraren.

Äntligen har jag fått erfara hur det är att vara med en Man som känna fler fruntimmer i Freyias rodnande famn, rosig av ANDROMEDA POLIFOLIA: öppet & av mig uppskattat, ty kan ej annat göra än att innerligt uppskatta den frie - ändock ansvarsfulle, & dominante herren. Länge har det känts att det skall ge mig glädje; & den dagen kom, när det visade sig att jag kan min själ väl.

Han ville inte ha mig så som en Man skall vilja ha mig; för livet, & jag ville därför ej vara hans likväl som han ej ville ha någon alls. Vi bröt dock motvilligt, i sävligt tempo; så sävligt, att det med näppe skett & vi än delade säng & saliv, när mannen en lördag kom hem & berättade att han hade varit intim med en halvísländsk, skön kvinna. Att han hade erövrat & av detta njutit rikt; ej blott av naken kropps väta, ty att kunna & få mötas av ett leende & lika bar kropp även i hemmets vrå, hade den maskulina själen behaglig till mods.

Det gjorde mig lycklig att detta även i sanningens ögonblick fick mig gladlynt, samt att jag är trygg i min förvissning om att det är den naturliga ordningen i sin prakt, & att den Man vem jag önskade sensuellt tillfredsställande njutning hade varierat sig med en fröken vars börd var ön av is & eld. Tillgivenhetens låga flammade hög & jag kunde inte annat än att strössla läppars kärlek över hans ansikte & sommarfräkniga axlar, med det smolk i vår bägare att det ej var det nya, kittlande kapitel i förhållandet som det kunde ha varit, ty fanns ej mer ett Vi.

Att verkligheten har bekräftat för mig att en fri hane leder till att jag - som trogen, trånande hona - känner mig upprymd & essentiellt hel, är dock av den största vikt när jag skall möta den Man vem gärna vill att jag slår följe mot en gemensam framtid. Han kan lita till att det inte är vimsiga flickrumsfantasier, utan att den polyamorösa synen på mannen är fast förankrad i mognat sinne; att jag skall komma att strössla kyssar, när han som hemkommen stjärna lyser av sin erövrings natt.

19o2 Gustav Klimt / Two Studies of Sitting Nudes.

Jag vill inte snärja dig; binda dig, även om du säger att jag får. Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen & säga: tack för allt, innan jag går. / Lisa Ekdahl.

Grönögd.

For - som de tusende tillfällen sagt - till CESKÁ REPUBLIKA för att få möta en famntagen framtid, var mansfolk lysa när de noterar mig; att de noterar, samt vill ta för sig; att de tar. Annorlunda gentemot parskapsstympade ENSAMHÄLLET här.

o17o118 Man undrade varför jag väljer bort svenska män. Så är inte fallet; i ickepenetrativt ickeagerande är det jag som är bortvald, ty egen tilldragelses effekt är betydande i vita utriken & här näst intill verkningslös. Sverige vet att jag har älskat våra män - skepnad, intellekt - & med dessa älskat. Att sällskapa en svensk karl är kulturellt gynnsamt & språkmässigt lyckat - naturligtvis önskvärt.

Om än, att stilig & genial, initiativbejakande sveasprungen i god strävan, var stor längtan; så storeligen glädjande när iseras nordankomst bjöd herre vem bjöd mig en uppvaktnings afton. Han beundrade min själ & han bar begär för min kropp - han ägde imponerande intelligens & tilldragande gröna ögon.

Vi lever sedan maj i sällskap. Vi plockar körsbär i vår trädgård; han serveras kaffe med grädde & kardemumma, ihop med kakaomunsbit, i skuggan av det frikostiga körsbärsträdet. Än finns ömtålighet i vår idyllkreation, för än ser vi varandras sidor & vi är ej endast lika så som i sund grunds vision samt smakfulla synsätt, utan lika så olika så som i folk & klass; han pur-germansk - jag tydbart skiljande slavisk, han fostrad i ett övre skikt - jag bliven ur ett undres. Vi missförstår & missförstås, men

det skall komma en dag då du hänger fast vid honom som en blomma vid sin stjälk, då hans skymning är ditt ljus & hans torka är din källa. Edith Södergran.

Vilgot & Monica.

»Det första mötet med Monica slutar med att han [Vilgot Sjöman] bär henne på sina armar genom filmateljén. Han har prövat det greppet tidigare: 

För det första kom man nära en kvinnas kropp, snabbt, lätt & lekfullt. För det andra lärde man sig något om just den kvinnan! Antingen skrek hon till & sprattlade vilt - tålde inte att tappa fotfästet - eller så njöt hon av att bli upplyft.

Monica har svårt att motstå den handfasta uppvaktningen, att bokstavligen bli upplyft.« / Enkel vacker öm - boken om Monica Zetterlund / Klas Gustafson.