De tre vita männen.

Luna D Node
Ursids

Morgondagen solitär i Brno; sötgräddigt saffransris & apelsin, apelsin nejlikekrönt & konstskapelser för mina händer. Eventuellt mässvisit med östorkester, för afton. Förrår bjöd norrländsk midvinteryule, dessförinnan likt nu allena, i centralportugisiskt Coimbra där jag hade bo. Bo, & hjärtats oro.

Velat finna Man - ljus & grann; stolt & stark. Huvubry beskrivet: ALLENA; gav o15 sonika upp, & valde hem i Portugal vars kostnad lovande för konstnärsskap & sol gödande kålbädd. Trots att dess brunt markerade herrar icke tilltala tycket - men, när jag givit upp att finna svensk herre att lycklig lyda hade jag givit upp att alls leva i par.

Inte förstod jag då vad sedermera Ísland, California & Česká Republika skulle lära mig: att män i andra vita riken inte är som män i Sverige - att vita män vill ha mig & visar det; tar.

Om än naïvt ambivalent, valdes - rationellt - att finna mig i självaron. Emotionellt ville det sig annorlunda - hur kan annat bli, för trånabrud i fertil blom. Självfallet ficks dåndimp när en Nordlig passerade, & gäckande hopp när en andres blå blick möttes. De två vita männen, kallades i decembermåne dessa sydeuropeiskt vistandes julmirakel vilka fick mig att invänta en ytterligar; de tre vita männen, skall komma.

Den tredje vita mannen var i Stockholm & jag kvickt i hans famn; det året i nytänd politisk glöd - vettlöst villig av hans visdom & visioner. När DE FRIA under o17 tydligt profilerade sig som folknonchalanta flumpapegojor fann jag det dock av vikt att söka mig till vitare värld, för att fullfölja gudagivet kall (VERTEBRATA) & finna karl, att mätta det begär de tre vita männen väckte; väcktes ur uppgivenheten. Vad vita utriken visat var värt jordmassas vikt i guld & mark.

Jag valde att deltaga vid Nordiska motståndsrörelsens revolutionsparoll den 3O:e september i västsverige (UTAN PARDON!), & jag valde att sedan Praha-blodad tand (ZVĚDA VÝ) besluta mig: Česko.

Här är det bleknosta alternativet till Portugal - ett prismässigt likvärdigt bergshöjdsland groende av europeisk befolkning, utan fäste för islam (o1O-jämförelse: 5% i Sverige samt nedom 1% i Portugal & Tjeckien) samt genomsyrat av närmre traditionell anda & positiv politik så som frihetliga vapen- (inte i västlandet som i östlandet, men nämnvärt trevligt) & narkotikalagar.

Med upprymd förväntan emotses vad som komma skall. ❤

o1511 Portugal.

Völuspá.

Med mig har jag bok om bot av akupunktur, & den äldre poetiska Eddan; fler var för tungt. Eddan inleds med VALANS SPÅDOM, vilken ses hänförande siasäker.

Samantha Keely Smith.

2. Jättar, i urtid
alstrade, minns jag,
som mig fordom
fostrat hava;
nio världar jag minns,
& vad som var i de nio,
måttgivande trädet
under mullen djupt.

3. I åldrarnes morgon,
då Ymer levde,
var ej sand, ej sjö,
ej svala vågor;
jorden fanns icke,
ej upptill himlen;
ett gapande svalg fanns
men gräs ingenstädes.

I Eddan existerar åtskilliga berättelser om jättar, som kan anas ha skilda betydelser. Jättar här minner månne om himlakroppar, skapande jordmassan. Ymer är urjätte av vars kropp kosmos blivit.

5. Solen kom från söder
i sällskap med månen
på höger hand
över himlaranden.
Solen ej visste
var salar hon hade,
månen ej visste,
vad makt han hade,
stjärnorna ej visste,
var de skimra skulle..

Här har jag endast känsla för ◯-dröm om rund måne & rund sol i samma sidas samvaro, som sågs höger om mig. Efterföljande versstycke berör hur makter drogo till domaresäten; rådslag för att - så som läst - systematisera naturen; grunda civilisationen.

21. Det fältslag minns hon
först i världen,
när de med spjuten spetsade Gullveig
& i den Höges sal
henne brände.
Tre gånger brände de
den tre gånger borna, 
ofta, ej sällan, 
dock ännu hon lever.

Gullveig för inte osökt tanken till maran att vandra guldets väg. Enligt ett fornnordiskt lexikon läst ur, skall betydelsen av Veig dock ej vara Väg utan berörande kvinnan - menande att Gullveig förmodligen syftar till en trollpacka. Guldmara i personifikation tas dock även detta upp som ett exempel, för vad versen menar beröra.

22. Heid hon hette,
var till husen hon kom,
en väl siande vala.
Hon signade stavar,
hon trollade, var hon kunde,
trollade förryckthet.
Alltid var hon älskad av onda kvinnor.

Vän vem läst Hel - menad kväsa det av självklarhet kristna inflytandet över hedniska Eddan - hävdar att denna vers har betydelse vitt skild från vad här stå skrivet, ty sammanställd av isländske prästen Sämund Frode (vad jag begripit: källorna tvistar). Här är Heid älskad av onda kvinnor, för Heid anses enligt klassisk kristendom ondsam, när hon befattar sig med magi. Hel visar ett annat perspektiv, där Heid är god & stark.

24. Spjut slungade Oden
& sände bland flocken,
det fältslaget ock
var först i världen.
Brutet var bröstvärn
på borgen hos asar,
över vapentagna fält
kunde vanerna tränga.

Oden representerar Visdom; är detta spjutet kanske en penetrerande mognad av vishet? Att Oden har ett öga i offer & endast bär ett, får mig i tanke om pannchakrats tredje öga; ett enda öga, för in.sikt.

38. En sal såg hon stånda
från solen fjärran
på Nastranden;
åt norr vetter dörren.
Etterdroppar föllo
in genom rökhålet,
av ormars ryggar är rummet flätat.

39. Där såg hon i strida
strömmar vada
menediga män
& för mord fredlösa
& den, en annans hustru
hemligt lockar.
Där sög Nidhögg
de dödes kroppar,
vidundret slet männen.
Veten I än mer & vad?

Här skådas syndfullt förfall, vad jag tolkar. Nastrand är dödsrike & Nidhögg är drake gnagande på rötterna vars träd är livets Yggdrasil.

4O. Österut i Järnskogen
den åldriga satt
& födde där
Fenrers avkomlingar.
En bliver mest
av alla förnämlig,
tunglets rövare,
i trolls skepnad.

41. Han mättar sig med lik
av män, som dött,
gudars boning
med blod besudlar,
Svart blir solskenet
om somrarne efter,
all väderlek vansklig.
Veten I än mer & vad?

I impuls kännes Järnskogen vara industrialistisk materialisms stålhjärtas brutala nav, fostrande människor förfrämligade från medmänniskor ty exosomatiska tekno-organ omöjliggör empati visande handlingars avskyvärdhet. En slug, trollgirig har i sådan blodsspillande era styrka; om än icke heder, icke själ - icke sant värde.

45. Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.

..Systrars barn sin släktskap spilla.. når mig givetvis nära, när egen syster förvägrar mig umgänge med systersonen. Konflikters tidevarv är dock intet mer än nyligt inlett; skall värre växa.

57. Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
& elden lågar,
hettan lekker högt
mot himlen själv.

Undergång;
övergång;
uppgång.

59. Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
igen grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället fiskar griper.

Hans Ole Brasen.

Fjättern skall brista
& fri blir ulven.

◯

o1711

Jag hade en dröm.

Vit & klotrund sågs måne sänka sig när röd & perfekt cirkulär sol restes i motsols, sida vid sida.

När månen föll ur horisonten tog väldiga rökmoln över himlen; det exploderade - två explosioner.

Jag fann att minglande festlighet rådde utanför, där en utbredande balkong bjöd baluns. Fast det var så att dimhöljande rök nådde fram så att jag, när skott ljöd, tänkte att det nog var bäst att gå in. Fastän att ingen tycktes berörd.

Så sorgsen & trött.

Mars + Spica

Det har varit en synnerligen tung höst & särdeles tärande november.

Men det började i ljusets juni. Sunderbyns läkare skulle dränera vad som var sagt vara vätskecystor - men så trodde inte han, ty ur dessa kom oväntat blod. Denna månad opererades vad som förmodas vara - än är under analys - en godartad jättecellstumör, bort från där den suttit på högertummen, Vänsterfoten har än en stor klump vilken jag igår - 7 månader sedan den visades för Björknäs vårdcentral - äntligen fick lov att ta vävnadsprov av, om än att röntgen som ytterst troligt visar gott, gjorts i senseptember. Samtidigt togs prov från ljumskarna de mina för även där finns knölar; små sådana som innan klar analys sagts vara ofarliga svullna lymfkörtlar.

Den knöliga historien är gissad vara god, men så har jag inte vetat. Jag har väntat, på att få ses över & ges svar. Undrat varför allt dröjer; en läkare på Danderyd förargades över att Björknäs skrivit remisser utan grundläggande undersökning, & sedan röntgen av min fot avslutade vården i Norrbotten ärendet utan att meddela vården i Stockholm att ta över. Så, nog har jag tidigare oroats - även om det nu tycks lugnt. Om än, att jag sedan ett antal dygn har ömsom strålande ömsom molande smärta jag nödgas äta smärtstillande mot - & vården säger intet om detta; blodproverna är fenomenala. Närmsta tiden kommer ge svar, förhoppningsvis.

Att jag av idealskäl inte är villig för kemoterapi har haft betydelse för hur jag har tänkt, hur jag har känt, kring dessa kroppens svulster. Jag vill väldigt gärna leva väldigt mycket mera, men räds ej döden för egen del - när jorden kallar. Att inte finnas för familjen är vad som skrämmer, men att stycken ur familjen är orättvist hårda emot mig är vad som gör mig sorgsen.

När syster sade, ty begränsat förstånd, att hon inte vill att den älskade älskade älskade systersonen skall träffa mig så kom ett mörker i mitt hjärta & en besvikelse i mitt blod. Han som är den käraste jag vet & hon som är min vackra syster - & jag som inte var mer värd än så, att hon kunde säga så, bara sådär. Inte heller vill hon ses för samtal. Mor sade att jag skall skriva ett brev, men jag vill inte skriva någonting alls när hon inte önskar mötas när jag ber. Hon skall lära sig den smärtsamma vägen, där tiden får passera & hon sakteliga blir varse vad det hon sade betyder & hur hon har sårat när hon berövar sitt barn sin endaste mosters kramar & sin syster hennes endaste systersons busiga ögon.

o16.

Här finns ej Fan på vägg, när varenda tecken verkar indikera att jag har hälsan - men eftersom jag ej vetat om jag är sjuk el. frisk har det smärtat än mer, när jag inte får spendera den tid jag alldeles oavsett vet mig ha - nuet - med Love, & med min lillasyster. Att hon inte vill finnas vid min sida när världen garanterar att jag finns, gör ont.

Även mor min gör ont. Åter har jag varit nödgad att bryta, ty hon förnekar vidden av det våld hon har utsatt mig för & hon vill inte godta att det trasade mig mentalt. Hon tar inte begreppet Misshandel i mun, utan menar att hon 'varit arg' på mig fastän att vara arg inte får någons näsa att blöda, ej heller tårar att flöda från svarta ord. Svarta ord om vilken defekt dotter hon såg mig som. Är du arg på någon kan väl inte detta nödga att du fabricerar lögner för denne att berätta om, om någon undrar varför denne har revor? Att tala om att vara arg på mig är även att mena att jag var orsaken till ilskan - fastän sanningen är att hon var emotionellt störd & tog ut det på mig, för att hon var missnöjd över att jag inte var ett normalt barn. När hon förnekar sanningen nedlåter jag mig inte till att ha henne i mitt liv. Det gör ont, men hon gör än mer ont & detta är det enda sättet.

Hon menar att jag är förtjust i att tala om förflutets barndom. Så är ej fallet, men kan icke vara tyst när hon kritiserar mig för min i hennes ögon undermåliga position i livet; jämförande mig med sig. När hon tycks glömma att jag när jag var 18 år hade 6 år av panikattacker, suicidlängtan & terapi framför mig (& sedan detta ett antal år av veteinducerad, lamslående vitaminbrist fängslades mig till sängs) - 12 år av ångestproblematik & dödstycke bakom mig- eftersom jag vanvårdats. Det är då oskäligt att kritisera mig för att befinna mig där jag befinner mig, när det är nog så underligt att jag ens lever - för det var ju faktiskt så att jag nästan dog, en gång i tiden, när jag ströp blod & syre.

Jag skulle önska att hon kan se mig för vad jag faktiskt har åstadkommit & vara stolt över vem jag är, så som kamrater kan; varma & uppskattande. Varför kan kamrater, men inte mor min. Är åtminstone glad att inte jag känner så som mor, att inte Gud känner så som mor. Är verkligen mor själv glad, över att hon känner så.

Det som inte är den balanserande välmågan & blodssorgen, är rent praktiska plågodjävular. Utöver höstens studie av komplementärmedicin & psykologi var jag menad att arbeta inom Järfälla kommuns vård för extra salt penning. När den rekryterande ringde mig var hon ytterst positiv - men det fungerar inte att först utlova referens & sedan återtaga sedan referensen - den tidigare chefen - har backat, för att hon vid det samtal där jag fick lov att gå med anledning av cannabisbruk, ljög. Hon hävdar att hon inte sade att hon trots att hon bröt mitt kontrakt, skulle lämna referens för mitt arbetssökande i Stockholm - men det vet jag med säkerhet att hon gjorde; att hon sade att jag hade utfört ett sådant gott arbete att hon givetvis inte ville ställa till det, utan kunde utelämna 'detaljen'. Ett sådant lismande krokben - nog hade det varit bättre om hon varit rakryggat sanningsenlig, så att jag knipit mun om allt vad referens heter när jag kom i kontakt med Järfälla kommun. Sagt är sagt, så i kommunen brändes namnet mitt.

Också skolsyssla har kivats. I november har jag levt på smulor & gråtande pusslat med planer slagna i spillror, sedan rektorn meddelade att jag ej antogs till vinterns kurser med anledning av att jag tillhör en icke-prioriterad grupp: jag anses för välutbildad, jämförelsevis med sådana som saknar grundskole- samt gymnasieutbildning - fastän jag är ofärdig i min undersköterskeutbildning & kompetent personal behövs. Jag saknar yrkesutbildning men är för välutbildad; en tar sig för pannan..

Men. Novemberänden närmas & imorgon tas stygnen från tummen; sedan fri att resa vidare, söderöver inom landet & sedan ut ur dårhuset för vila.

Denna vackra visa, vissa vackra vänner & välkomst till visioner, ger mig kraften i mörkret.