Luna Jupiter + A Node
Mercury Öst
ϟ föredrar att jämföra levnadsfärd med bergsbestigning, ty vi stiga från jord sträckta mot stjärnor. Av detta skäl, när drift uppstå att förakta en medmänniska vilken är upplevd vara allt för långt bakom mig, påminner jag mig om att jag förr var i fjärran lokalisering & än är i fjärran lokalisering ty bergshajk är ledd av starka, överlägsna mästare för vilka jag är intet mer än ynklig prick på horistonten.
Men har börjat ifrågasätta om jag överdrivit sympati när grad av patetik begrundas, ty visst folk tycks ej ens klättra; dom grisrullar i gyttja nedom stenig bergafot - för förhalande & smutsiga för att någonsin hinna ifatt - när himmel skall absorberas i oss är dom föraktliga än täckta av skit, veka & vämjeliga ty dom gjorde sig aldrig omaket att fylla lungorna de sina med liv.
Tålamod & ödmjukhet är viktiga drag, men gränsdragning nödgas. Om inte gränsdragning, kommer den mänskliga arten att hindras nå harmoni innan nalkande storm sluka oss så som gyttjevältrare sluka feghet & horribel disciplin.
Månne är somliga medmänniskor för jävla dumma, för jävla veka & för jävla degenererade; månne är somliga medmänniskor inte genuina medmänniskor, utan endast gyttjevältrare som förstör färden för resterande & resterande av oss är föga perfekta - ej ens nära - men ej heller för jävla dumma\veka\degenererade (endast lagom ovärdiga & av främst vikt: nyfikna på att växa.
Mörkaste av äkta nakna tankar, ty är ärligt vansinnigt äcklad & så länge vi föredrar Älska oss oavsett vad före Älska att utveckla oss kommer den mänskliga normen att fortsättningsvis vara absurd; vår framtida evolution kommer inte att vara en vacker syn.
