Björk.

VENUS SPICA
LUNA PERIGEE

COTTON CANDY SKY (MONA). Will Cotton.

Vandrade längs björknäslänga & ur djupet

Vill aldrig rota mig där björk ej rotat sig.
Vill inte leva i en värld utan björkar.

THE COMING STORM. Will Cotton.

Det fanns en tid då satar vilka folket ej mött, godkände för skogsbrukare att sprida Hormoslyr; att bekämpa björkar vilka tog av näring från monokulturell barrskog. Folket protesterade: det är ett gift, & det följa dis modermjölk. Vad folket tyckte var i klassiskt skeende dock av föga intresse att beakta, för dessa moralkrökt maktfrossande satar som skall gråta blod, svett & tårar när vår RYGGRAD rätats - för ögon att se, för bröstkorg i motkamp.

COTTON CANDY CLOUDS. Will Cotton.

Vegvisir.

16O823\29.

ÍSLAND, R E Y K J A V Í K. Ö-area:  ~1O2.7OO km2. Folk: ~332.5OO. Vilddjur: polarräv. Ursprunget är geoexplo (yngre än reptildominans) & av Norge-, sälnärt nordhav- samt skeppsimporterad börd. Mången värnar sunt förnuft; agendainstitutioner ej i sådan styrka så som vi är vana vid. Zootokar när alkonatt.

LANGJÖKULL + JARLHETTUR.

Glaciärvind & gassól; íseldur på vulkanskapt (från miocen era) ö bebodd av knöliga kindknotor & kallögda sjöbusar i havsvilda, vita skägg. Sällskap for icke med, vilket var skifte i reseidé ty menat var naturnätter (villes ej ensamt) & blivet var CS i Kópavogur hos en med KULTUR, en med diktatorvrå, en med Jung-analys.

1OOO bensinkrónur - slog följe med en Eduard i jeep - fick mig dock till Gullni Hringturinn. Rutt teddes för americanamotorers cinematiqescen - karg natur, hettande nakna lår & dov stennyans var nordisk öken - bjärt plantfång ett nordatlants Hawaii; kontrastrik miljö av vakna lavaberg, explosiva geysers & regnbåge i fallande Gullfoss; för sagoslott att resas.

Oblott magmaeðli förförande för gästandet; även blekkindade hanar, vars ansikten i breddade ben. Creative kvinna from Svea Rike on Ísland to meet an intelligent viking for eye contact: Ung man bjöd Listasafn Reykjavíkur - konst, exv. Errós robotmannequinner - & Björkhångel i vita trosor. Kreaklor kramade halsregionen som i lovande löfte om mer om mer. Nej. Men ändock; så stórfin i psyke, Han sade utan mitt yppande att särskild släkt är makthavande.. Vett. Han besatt en självklar erfarenhet av slakt. Vått. 

AUGLLÝSINGAR.

Nymfhymn.

Simone de Beauvoir: I kvinnan söker mannen den Andre som Natur & som sin like. Men vi vet vilka motstridiga känslor naturen inger mannen. Han exploaterar den men den krossar honom, han föds ur den men dör i den; den är ursprunget till hans existens & den är det kungarike han härskar över. Den är ett materiellt hölje där själen hålls fången & den är den yttersta verkligheten. Den är kontingensen & idén, det ändliga & helheten; den står i motsättning till det som är Ande & till honom själv. Ömsom allierad, ömsom fiende, framstår den som det mörka kaos varur livet sipprar fram, som livet självt & som det hinsides den sträcker sig mot: som Moder, Hustru & Idé sammanfattar kvinnan naturen.

Mansfolk förtäljt Kvinnan portad, av strategiska själ ty skökan är försummelses hägring. Ur Nina Björks Sireners sång är analys av sekvens i Pretty Woman memorerad, 9O-klassiker i vilken Julias nattfjäril i polyesterplatina övertalar gråciviliserad Gere till ledig dag under vilken hon avlägsnar svartblanka skorna - seriositetens subtila fotboja - från ickedjurets arma fötter & tar tung kubtelefon - därmed det allvarsamma ärendet - ur händerna på honom (honom ur sin värld) för honom att förlusta sig i grönska, litteratur; henne. Ett lekfullt barn vilket förleder auktoriteten till naturens löjligt lättsinnliga apatmosfär & inte förstår att hon kommer att förlora respekten - den respekt vilken inge essentiell trygghet - för honom, om han går med på hennes lek var gång hon ropar kull & i fnittrande bris försvinner i hallonsnårens socker.

Adam sade till Eva:
Du leda, du lystna hynda,
jag gitter ej släpa & sträva
för dig, som lärde mig synda!
Förbannelsens frukt har du plockat
med dina förbannade händer,
till lustar har du lockat
med dina nakna länder.
Din däjlighet har försänkt mig
i låga begär bland djuren,
från Eden har du stängt mig
det flammar eld från muren!
Din tunga är ormen som stiftar
allt ont med sin hatfulla träta;
ditt tal är en tand som förgiftar
min mat, när jag vill äta!
& ville jag slå dig till jorden,
min kraft av din däjlighet tämjes,
en krypande hund är jag vorden,
jag vämjes, ve, jag vämjes.
Förbannad vare du.
Gustaf Fröding.

Kittel.

16o7

I kampanjtidning för asylrätt (exemplar jag tog unikt med herr Gustafssons irritation bläckad; först när jag läste förstod jag att det ej var avsett) står skrivet att fientligt språkbruk samt skifte i problemformulering kan tydas i samhällsanda:

I rapporteringen kring de misstänkta* övergreppen i Köln lades faktagranskning* & källkritik* åt sidan. Den ensidiga rapporteringen pekade svepande ut marockanska barn*, afghanska ensamkommande* & flyktingar* i allmänhet som skyldiga. Detsamma skedde i relation till en rad festivaler på olika håll i Sverige. Rapporteringen* fick en direkt konsekvens när en rasistisk mobb gav sig ut i centrala Stockholm för att jaga ensamkommande & minst en tonåring misshandlades blodig.

* Att sympativäckande beskriva bovar vara stackars ensamma flyktingbarn beskyllna av eventuellt blåljugande offer (övergrepp samt utnyttjades trovärdighet erkännes ej till fullo, utan ses vara misstanke om övergrepp samt skildringar att kritiskt granska) är djupt kvinnofientligt. Att styckets punkt är fasa inför konsekvens av rapportering av dessa brott & ej brotten i sig allenast groteskt. Skribent Maya Abdullah sviker sina medsystrar.

Att framträdande problemformuleringar till ringa nytta är, är dock sant. Ty få kittelen i kok - strid: Vi mot Dom - så som sannolikt menas ske, är att likt idiotiska biopjäser spela ursprungliga problemkonungar i händerna - att svika våra medmänniskor; & oss. Våldtäktsmannen ett förbannat erbarmligt kräk att prygla, men föga grundmässigt ödeläggande fienden.