Vihta.

o17o814\19
Luna Aldebaran
Luna Venus

Järnnattligt Boden - Stockholm ankomst sedan stortid förutan, för bo i hufvudorts ytterhöjd var ljusa sällsamt lysa. Vid studie av alternativ-\komplementärmedicin + psykologi, är jag vänhems hösthusa; intet av rutig skjorta skall rynkat emot bläckad bröstkorg skvallra om ungkarlsnäste. Salutogena sidor & svamptvagat porslin å sido, var entré i Stockholm för kamratskap & kultur - välvarierat sedan norrbottnisk stam samt midsolnatur.

I herrkompani botaniserades Emmaus, vars vintagebutik hade rö'broderat förkläde buret för Södra Teatern - må höftkringgärdande skynket ske i mode á la Vogue-råg. Kapets afton likväl klädnadens dito, trippade jag Mosebacke ned & fyndade där vihta; finskt basturis - beredd bukett stolt i famn, invid stationens björkkonst växande nära röd amanita. Försjunk i Edith & Pär.

O du härskare ned kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta.
Edith Södergran.

Jag har gått inunder stjärnor för att komma
fri till dig..
Pär Lagerkvist.

Emellan tjatter & tjim, skedde Rålambshovs parkbiograf: となりのトトロ; TONARI NO TOTOROs kollektiva katt gladde - så även Idun med med-stångkonstnärinna - augustiaftonen opp, & än mer glädje hos Routovaara - var jag slog näven i bordet; det nödgas en smula fascism för att resa de liknöjda - & sedermera Ellinor - vem gemensamt spann vidare i fantasi om Klubb Logen; lingonkombucha i drink & spelmän för båd folk & rumba - & kontanter allena; penningpungen skramla skall, i polaritet till Mosebackes nöjesetablissemang vilka trätt in i Moderna Tiders bankirblidkande svartlistesfär.

Rot.

Konstnär spenderar anmärkningsvärt mer tid på självporträttet än yppigt Instagram-under kan, utan att anklagas spegla Narkissos.

o17o1o9. Oklar (session no.4). Sken inspirerats av lampas vrår; ljussipprat. Ägde icke dylikt turkost vid inledande penseldrag över denna returbodsvunna duk - äger nu dylik turkos, minus guldkant på krage dock med guldkant på tillvaro.

Dalagung.

o17o8o5

Mor fyndat brunflagnad trägunghäst vilken jag förtrollat obrun; vi välkomnar dalagung till lille Loves stora värld! Att pensla för storgegrodd sannerligen ynnest; var slarvat & omsorgsfullt drag inge ton av minnesmärkt & meningsfylld oförgänglighet.

Lappi.

Luna N Dec

Lauantai kom mommo, mor & jag nästgräns: Lappi; finska Lappland. Nostalgibetraktelse av mormors barndomshem i Ruohokari; mögelsporsplågat vrak & dess röda sauna omgivna av frodigt vildörtsbuskage & rönn invid blank älv, 7O-televisionen vilken svartvitt berättat att Ted Gärdestad valt tågöde, gungstolen i vilken mormors mormor, när ung Mommo bakom borstade hennes mörka svall, sade: »Nu dör jag« - för att så göra.

I barnår fick Ruohokari var sommar visit av oss - var sommar såg jag fram emot min visit vid fårhage där jag bräkande lockade fårhopen till mig. Längs densamme väg för djurinhägnaden fanns ett bageri i vilket vi inhandlade nybakade, sockrade & kuddformade munkar med varma syltgömmor; bäst njutna i den rangliga hammoken, sedan svala älvsbad & lenkkikorv på svartbrunt finnbröd.

TORNIO.

Under vår helgresa fann jag utöver vad minnesvärt var, nyfikenhet inför marker. Likt mången släkt har även egen tärts av arvstvist sent omsider avklarad, & Mommo har tilldelats skärgårdsön Kaija - på vilken det finns ett antal i dagsläget uthyrda stugor - till hälft, samt ett stort stycke (om än i sanning 2 stycken, ty vägen skär isär dessa) oberedd & slytätt björkrik mark invid familjehemmet. Om djur betar fram vidd samt ett antal träd fälles & brunn borras, hyser dessa stycken mark intressant potential; vackert beläget i kulligt älvlandskap. Marken är naturnära stadsavsides, ändock cykelavstånd till KALKVITA orten Tornio. Visserligen int en särdeles charmerande ort - men särdeles vit, vilket är otroligt charmigt.

KAIJA.

Vad fantasin vill är att leka med tanken på Ruohokari el. Kaija - ön nödgar rodd - för självhushållande framtidsetablering. Antingen året runt - men, då är litet timmer önskvärt; om än att Kaija redan har bon - el. vår\sommar\höst (vilket eldvarm yurt & ylle täcker). Att på släktmark kittlas i lappiroten & utan att bekymras av hyreskostnad skramla ihop för självständig grund samt mark; om jag nu ej förälskas i Finland, men så blir nog ej fallet för jag är nog i ursprung av bergsvirke - om än, att jag trots fostrad i Sverige känner mig mer finsk till lynne samt mer attraherad av finska karlar, båd till det yttre & karaktär.

Även; skall jag & Man skapa liv kommer det att ske närmsta åren, & då vore dessa marker skapligt närbelägna egen familj vilken är gynnsam att ha nära i synnerhet barns tidigaste tid. Utan Man tror jag dock ej fantasin bör förverkligas, ty vore så hänvisad till Tornio för att finna kärleken - & trots att där är vitt som nysnö (inte en endaste ickenordisk sågs under lördagen), är det en håla med den sort av folk hålor hyser. Inte heller en okultiverad, lönnfet finne med kepa bak&fram kan fresta bara med vit hy & skarpa kindben.. men, kanske gömmer sig där guldkorn? & det är eftersträvansvärt att skapa en skön oas av Ruohokaris snårskog - icke se arvsresurs försummad, el. än värre bli i hand på främmande.

RUOHOKARI.