Renblod & råraka.

Husmansklassiker främst i spis goda fason, är följande:

Renblod.
o17o5o3

Vid var månes menstruation bör Kvinna förse kropp med blod. Norrbottniskt val är renens röda; taga råa klunkar & ugnshettar blodpudding - el. blodkaka, som jag vill kalla denna ty däri kläcktes 1 stycke Alträsk-ägg. Av allergiorsak nyttjades mjöl & mjölk från kokosnöt (inhemska alternativ är får-/getmjölk & bovetemjöl), vars egna smak obemärktes av nejlika & riven ingefärsrot. Serverat med rå grönkål, rotfruktsskal (hos mor är jag hushållsgris; frukt- & grönsaksskal sparas mig) vilka stekts med gullök - & sedan hälldes Gemträskskogens alla lingon över, med liten sked småsöt rårördhet som grädden.

Försvinnande råraka.
o19o517

Fantastiskt feta, ändock luftigt frasiga.. fort försvinnande från fat, försvinnande goda. Att servera exceptionella rårakor är en förmåga som jag vill äga, så att det skall talas om den i generationer. Tidig tagning: o17 RÅRAKA.

De fredagsfrasiga var de godaste fram till nu; skört tunna - välstekt yta - & rikt av kokosolja (för mig) samt äkta smör (för mannen). Äggvita hjälper mig att hålla dem samman. Salt, vitpeppar & svartpeppar passar.

o17o8o4: I gjutjärnspanna kom gullyta för godsakerna serverade med riven pepparrot, alfalfagroddar samt grönkål & lingonsylt likt oreganofånget från Gemträsk-jord.

Vad som kan överraska är min prövning med krossad nejlika; i försvinnande liten mängd innan rårakorna formas, & riven vitlök i smörklick. De rörda lingonen skall ogärna beblandas med denna pikanta detalj - den starka kryddan med det milda smöret är ruskigt njutbart till nakna rårakor.

Smörstekt råraka med osöt lingonröra, frasiga brännässlor & färsk vitlök i smör.

Fotografiet föreställer bara en liten smakportion; mannen har spisat restaurangmål, men skall nog inte klaga över sent, salt, fett husmanstugg - med kvalitativt fläsk, som naturligtvis lades till - vid hemkomst.

Eroica.

o511

K o n s e r t
O P E R A N
S t o c k h o l m

Dirigent: Erik Nielsen.
Kungliga Operans kör
Kormästare: James Grossmith
Kungliga Hovkapellet

Den egna bemärkelsedagen hedrades stort sedan dygns passage. Kavaljern tog mig till Kungliga Operans Eroica. Det var oförglömligt - & pausförströelsen lika äventyrlig som oavsiktlig.

Harmonin bröts när brandlarmet ljöd & publik likväl som scenskara fick utrymma. Orkestern samlades vid S:t Jakobs bränt röda kyrka - & vi vid entrén. När det konstaterats att det var larm utan eld, inrymde vi för det konsertbetitlande mästerstycket - Symfoni no. 3: Eroica (18O3/4); en hjältesymfoni till Napoleons ära - av Ludwig van Beethoven (177O - 1827).

I hög sal ingav verket innerligt kännande om romantikens ikoniske kompositörs epoköverskridande älsklighet. Det finns en sanning & det finns sann skönhet. Det finns även, i starka & hårda element, en salig sexuell vigör hettad av att känna den andres händer om sina lår.

Eroica är briljant & unge dirigent Nielsen bemästrade sitt hantverk med bravur; hur händerna hans spelade urvävens strängtrå’, som en förandligad harpa som få orkesters instrument & essens i skiftande konsonans med symfonins komplexitet.

Övrigt framförda verk - Ralph Vaughan Williams (1872 - 1958) - inspirerad av William Shakespeare & Walt Withman: Serenade to Music (1938) & Toward the unknown region (1907), samt Andrea Tarrodis (*1981) Liguria (2o12) - var tillika geniala, om än mer experimentella i karaktär - & synnerligen mer bombastiska, med de korstämmor vars kraft var nära få innerkupolens cheruber att vakna från sömnen att vara konst. De sjöng liv.

Synnerligen den nutida Liguria, i vilken italienskättade Tarrodi (vem, skall det norrbottentroget nämnas, inte endast har formats vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt Conservatorio di Musica i Perugia, Italien, utan även vid lilla Piteås musikskola) har tonsatt en norditaliensk pilgrimsfärd: fiskebygderna Riomaggiore, Manarola, Corniglia, Vernazza & Monterosso är sammanundna genom berg, är skälmskt prövande.

Leden ljuder i form av Liguriska syner & lekfulla djur - & så storm, hotfulla hav. Introduktionen var eufonisk åska & mannen för sällskap kunde inte sluta tala om dessa dramatiska stråkar - ej heller om tvära, vackra kast inom Vaughan Williams Toward the Unknown Region - av mörkt muller; da capo, da capo! Operans scen stod i brand.

o19o511 Utrymning av Operan.

Dearest thou now O soul, walk out with me toward the unknown region, where neither ground is for the feet nor any path to follow? No map there, nor guide, nor voice sounding, nor touch of human hand, nor face with blooming flesh, nor lips, nor eyes, are in that land. / Walt Withman / Dearest thou now O soul.

Kolorit & kromatik.

o19o5o1

När han så blickade genom ett av prismorna, lade han märke till att det inte räckte med ljus, utan att även mörker måste till, för att färgerna skulle visa sig. Han såg exempelvis lysande färgbårder kring det mörka fönsterkorset mot den ljusgrå himlen. Det tarvades inte mkt. överläggning för att han skulle inse att en kontur, med andra ord en gräns mellan ljust & mörkt, är nödvändig för frambringandet av färger.. / Goethe & naturvetenskapen / Pehr Sällström.

En betydande tid har artificiellt ljus brunnit i blick som fluorescerande sken bränner pannan. Spektrum är vidgat: nyanserna av skog i blå, röd & gul framträder skarpt & utomjordiskt skinande purpur samt röd besitter bländande djup - från jämtlandsmossa till bärrike.

Kring solen syns en grön circel ty den är inte vit, likt det svarta hålet inte är svart.

Skogsösvanen var osynlig: flimrande i klar cerise & turkos, tydlig blott när de väldiga vita vingarna breddes fram. I vattnet kom en vän; ömsom syntes havet igenom dess gracila hals. Synkront seglande speglade svanparet varandras gestaltning från amorft. Spöken, sade jag när vi lämnade kyrkogårdens vy mot salt vik. Ljusets reflektion, sade han.

o17 Jämtland.

o17 Jämtland.

»Du är känslig för polariserat ljus.. / ..djur kan vara det.«

Rekordet i färgseende hålls av mantisräkorna som har största kända antalet färgreceptorer & kan se i 12 färgkanaler (s.k. hyperspektralt seende), & dessutom se ultraviolett. / Wikipedia: färgseende.

Glad påsk.

o19o417/27

Regnum meum non est de mundo.

Påskriset prytt av allehanda: en knallig fjäder från min samling av rosa fjädrar som jag funnit hipp som happ, skinande dansk peng & skärt presentsnöre, fjolårets torkade gulblomster & exotiska små tussar till ägg,

Bjärt & oblygt utvikt påskliljas fägnad falnad & kvarvarande chokladfabrikssnutt äten; tid för pynt att maka sig, till förmån för äggkartongodlingars späda skott. Helghyllning har skett i oenighet med vårgudom, kristendom & barndom; brokigt som ett stinnt karamellägg, ty så älskligt att fröså, lyss kyrkostämmor & överraskas av påskpresenter i trädgårdsgömmorna, att jag vill ha allt. Påsk är allt.

Påsken o13 kom min vän Zar från Zu den Klippen, Tyskland, till de katalanska bergen där jag levde med Z. Med sig hade han små valnötsägg i vilka gåvor gömde sig. Jag målade dem innan vi öppnade; denna yin/yang-nöt fick Z & den innehöll en turkos.

Allaredan svarta onsdag ett festivt premiärdatum, sedan entré i kalkstensport. Kammarkör (orgel, violin, oboe, cello, fagott) & evangelistkvartett dirigerades av Lars Fredéns gudalika rörelser; skapelse: väckte de ljudvågor som övergår till ljusvågor, i Gustaf Vasa korskyrka (invigd 19O6, arkitekt: Agi Lindegren), för framförande av Passio signerat estniske kompositören Arvo Pärt (*1935). Såg opp mot innerkupolens änglafresker & ned mot våra slingrande händer. Hans grövre armled med de blå ådrorna, min nättare med märkligt glödande ton.

‘Pumudabordet’ kallas denna min vrå för skönhet & kontemplation. Här huserar kosmetika & krämer, med inte annat än denna inramning av morfar & mormors bröllopsfotografier (samt mormorsmor vid vattenpump) & en saltlampa, utöver. Förutom vid påsk, för då pryds visst pumudat även med ett ägg.

Sedan var jag ensam utan att så kändes av, för från skärtorsdag till annandag var det presentjakt; fågel, fisk el. mittemellan? Ibland ringde jag för att be om ledtrådar. Ett litet ägg i päronträdets klyka & ett stort i lekstugan - samt mellanägget i rabattdjungel & så ett par paket. Bortsett från kakaosocker gavs jag kvinnovård i form av vetekudde som ett hjärta, nattljusolja & milt järn - för att nämna en bråkdel. Det barnsligaste var en lupp att nogsamt studera vårens små varelser med: jag har alltid haft ett gott öga för insekter.

Det största men inte det första & inte det främsta, av påskpresenterna som jag jagade i trädgården.

Sysselsatte mig med konst (våt aquarelle av valar, säl & havsdrake), jordhänder; bortrensning av svartäpplen - heligt att se småblom träda fram under förrårets försummade förruttnelse, samt sådd & plantering - svullen pärlhyacint, frisk rosmarin & den påsklilja som lyst dag som natt. Efter endast ett par dygn kom grönkålsbebisarna ur jord & tätt efter kom ringblommesmåttingar som sprang förbi. Westland Winter-grönkålen är härdig nog för fjolårets krusade prakt att än skörda - som jag gjorde till ett söndagsmål.

Rostade kikärtor & honungsrostad valnöt, silver- & vitlöksstekt sparris samt grönkål & brännässla från härd. Fräschör från grönkålsgroddar & rysk yoghurt med rödbetspulver.

För mig själv som jag var, var jag obrydd om att stilla hungern med pompa & ståt; en kulört & vegetarisk måltid var kalas tillsammans med pressad, fermenterad rödbeta till dryck. Mestadels åts dessa dagar frukt, bovetegröt, rysk yoghurt & choklad - &, skall sägas, inte ett endaste ägg, innan den annandag när den samboende kom åter, kurrande.