GUD.

 

Be inte för vad du vill ha. 
Be för vad du ska ha.

 

K ä r n a .

 

Allt är ett & stammar ur urmedvetande; vi är Ego i skärvor, splitters sandkorn komna från ett enhetligt berg. Detta urmedvetande är en skapandekraft - således är också vi skapandekraft. Det är en kraft jag benämner Gud, ibland beskriven i symbolik:  symboliserar det irrationella (ty cirklar är svårkalkylerade) & enhet, ϟ symboliserar elektricitet & ∞ evighet.

 

Gud är i mig allt detta: irrationell, enhetlig & evig ström. Jag tror att den skapande kraften verkar i tillvarons tomrum & manifesteras i materian, minnande om drömvärldens flyktighet vilken kan upptäckas i klardrömmar där ansikten & landskap skiftar – men materiellt trög magi i det vakna. Intention är den naturkraft som driver skapandet; naturvetenskapens stora smäll & evolution inkluderat.

 

G u d  ä r .

 

12o531 22.16

 

Om Begynnelsen vore ett ingenting som sedermera utkonkurrerades av ett någonting likt hallucinationer utkonkurrerar tystnaden & mörkret i en retningsfattig isoleringscell, torde detta någontinget som är av konstant - enligt nutida vetenskapliga data om jag ej missat väsentligt vetande - energimängd (Ingenting försvinner, allt finns kvar \ Tippen) existera till synes uppsplittat så som i planeterna & vulkanerna & träden & larverna & girafferna & oss - spirituella skElett av den skapande energin, den s.k. gudanergin. Torde då inte detta neutralisera begreppet 'gud' då gud är allsmäktig med anledning av att gud är alltet, förfrämligad av oss då vi i vår begränsade - inbillat skapat alt. reellt tatuerat - lägre medvetandenatur ej beGriper då denna är av sandkornskaraktär i ett sanningens SahaRa? Föreställ dig Afrikas ökenvidder i skepnaden av ett väldigt berg i en värld av bländande ljus, fantaziljonsönderfördelat med minnen - påminnande om DNA-memorering - av sin forna enhetlighet men vid en första anblick & tanke separerad från dess ursprungliga mEgamedvetande, allexisterande storhet & massiva styrka. Är gud vår kända existens i splitter är vi inte bara barn av gud - vi består av gud, denna konstanta energi, & vi når vår fulla potential i det benämnt högre medvetandeplanets kodade minnen av samexistens & allvarande. Som frågeställt; då någontinget - det segrande sensoriska sprunget ur ingentingets intethet - är allt, neutraliserar det gudsbegreppet eller talar vi om gud som detta urberg då vi (& vi bör betänka hur vi rusar undan sammanlänkning med begrepp som Jag, Du & Dom (urskilja & separera) samtidigt som vi klamrar efter kärlek gemenskap familj vänskap tillhörigfuckin'het when 2 become 1 vi sliter åt olika håll i en & samma kropp) i egenskap av bergasmulor bland nanodamm, stoff, grus, bumlingar & block uPPlever oss frånkopplade i ett dissociativt drama i jakt på någonting mer?

 

A t e i s t  &    r e l i g i ö s :
p r o c e s s e n .

 

11111I.

 

Att som liten övernatta hos Mommo innebar gudabön x2; finska & svenska. Barnahänder knutna. En kväll sade jag till henne att jag inte ville be tillsammans med henne ty hade nu ägnat det en tanke & kommit fram till att: jag trodde inte på gud; tycktes mig orimlig. Inte bara fostrades jag av färggranna Walt Disney-rullar där brudarna har pygmémidjor & karlarna stålhakor, & ..Baby One More Time-juckande fröken Spears - framför allt gjorde den egna Pippi Långstrump & den ifrågasättande punken ett stort intryck på mig (därav; jag är »lite unik ibland«). Punken är en stålhättad känga i käften på en korsfäst martyr med törnekronan på sniskan. Punken kastar flammor på kyrkor & spottar präster i käften.. & där stod jag med fuck you-fingret, delaktig i ett respektlöst & juvenilt okunnigt förakt.

 

För mig - trångsynt ateist - innebar stigen mot Gud förtvivlan; religiösa inslag skakade om mig. Förenklat var det fyra skeenden som kom att forma mig för tron på en gudakraft. I. Min näradödenupplevelse 2oo9. II. Ett hallucinativt besök någon månad därpå. III. Reinkarnationstron. IV. Ökningen av s.k. 'paranormala' upplevelser under höstperioden 2o1o, & framöver. & - mitt kontemplerande över detta.

 

N D U .

 

Afton i tidig juli suicidströps purpursjal om min späda hals. Det gjorde inte ont, men jag förvirrades. I dimethyltryptamine-artade hallucinationer reste jag till olika områden; en öde ökenstad med primitiva sandhus - ett bländande sken - ett storstadsmyller där okända kamrater gick vid min sida - ett bländande sken - & så en träbrygga invid sjö där jag gröna granar omgav. En jordgubbsblond man satt - i en rödgräll tröja - vid min sida. Hans ord betydde Lev, lyckan sker - han sade det vore fel av mig att dö, att jag än hade syften & liv att utleva.

 

H a l l u c i n a t i o n s v i s i t .

 

En morgon vaknade jag i famnen på vad jag trodde var en hypnopomp hallucination. Nu i efterhand ser jag det som om skiljelinjen hallucination VS. verklighet är desto mer flytande, ty upplevde honom med syn med känsel med doft med hörsel med smak.. med sinnen så som för en verklig varelse - & försiktigt lyfte han mig till sin famn. Han var varm, hade småmjukt korta skäggstrån & han sjöng för mig med svensk text & whiskystämma. Het omtanke strömmade från hans hud inunder min. Jag vilade min kind mot hans rött finstickade tröja. Vi hade mötts förr: på en brygga i en skog vid en sjö i en NDU en måne bort.

 

R e i n k a r n a t i o n s t r o n .

 

Text kommer.

 

P a r a n o r m a l t .

 

Text kommer.

 

BETYDELSE.

 

Se: acceptera målets stig. Acceptera att du kan råka på sältans iristårar, brustet förtroende, ensamhet på golvet & en inre vind som pinar med sibirisk kyla. Acceptera att utan dessa håligheter på din stig vore stigen inte din att gå, målet inte ditt att nå. Lyd tecknen som för dig rätt då du är vilse. Drömmarna, infallen, idéerna som tycks främmande men vägrar upphöra gäcka ditt sinne. Du, som i detta fall är Jag.

 

Att tro
är att tvivla. 
Att 'veta' 
är att irra vilse.