Pär Lagerkvist.

All vår tragik ligger i detta enda: livet är oss inte nog.
Därav kommer allt vårt trångmål, all vår nöd. Vi är varelser som sträcker våra händer mot himlen. Som kan lyfta dem mot det ouppnåeliga, mot det som inte finns. Ja all vår hunger, all vår nöd. All vår ängslan, allt vårt kval. & all vår härlighet. 
Det besegrade livet, 1926.

Det är vackrast när det skymmer, 1919 - läst av Pär Lagerkvist.

Harmoni är vår beständiga hugnadshamn, medan längtade lyckan ske skymta blott. Glimtar. Glimt i somras när kjollinet var i vals med varm vind, invid Antikbodens port - där skriftsskattkista var belägen för fynd av kilot inbundet att bära hem. En av de till Björknäs burna var Pär Lagerkvist / Sibyllan - i påsk påbörjad under resa; precis denna morgon klarläst.

Jag har gått inunder stjärnor - sjungen av Ulla Billquist.

Pär Fabian Lagerkvist (1891 - 1974) var sensibelt skicklig i det sinnliga hantverk som är dikt & litteratur. Sibyllan har - så som poesin hans - haft mig djupt betagen, fastän sitt enkla språk så nära den rysande känslosträng. Boken (min blå, från 1956) berättas i stort av en av orakeltemplet i Delphis pythior - »Var jag utvald av honom, till hans tjänarinna, hans sierska, ville han tala ur min mun?« - & hennes förhållande till det allseende, hotfulla, himmelska & det enarmade, älskvärda, jordiska. Människas händer sträckes mot himlen - pythias händer, dock, de sträckes mot jorden.

Nu löser solen sitt blonda hår - framfört av Bo Hansson, Hans Lindström, Malou Meilink, Ann Ostling, Gary Graden samt St. Jakobs kammarkör, 

Jag bad till gud, minns jag, bad att han skulle låta mig vara lycklig, låta mig få frid i kärleken, i denna jordiska kärlek som nu hade uppfyllt mig. Jag visste inte, jag anade inte att vad jag innerst inne bad honom om var något som han aldrig skulle kunna tänka på att göra, var någonting så orimligt. Att han skulle överge mig.

Sibyllan S. 128.

o17 Sibyllan.

Spjutet är kastat
& vänder aldrig tillbaka. 
Glödande skall det genomfara mörkret
i sin heliga båge. 

Utslungat är det för alltid
med sin lågande spets
& ännu inte födda människohjärtan väntar att genomborras av det. 

Utslungat är spjutet för alltid.

Aftonland, 1953.

Fisk.

o18o326/o18o4o2

Påsk var en skapelsens tid.

o18o4o2 5 minuter från Älvsbyn.

Norr - Stockholm tur & retur via järn utmed barr & björk, min Osprey verktygstyngd av poesi, kamera & färgolja.

o18o326 Ser.

Före färd drogs sista strecket på det guldkantat vakna beställningsverket Ser (36OKR med frakt: KONTAKT för förfrågan); aquarelle sprudlande kulört som fjädervide, påskkärringskind & barns dignande karamellägg.

Likaså guldkantad, var Levande svensk dikt från fem sekel - I, i klaviatursamklang. Är det ryggradens makt som få den spelande hänryckt, undrades när instrumentets inre organ sågs spelas; dess ryggrad ge liv åt melodi - & min stämma andades inbundna ord. Dårskap om svensk kulturs tidlösa dikt förtvina när det är hög tid för dess renässans. Dårhusämnet Gustaf Fröding - Det borde varit stjärnor, strålar klarast i vårvalv.

Prototyp av poesi: Ryggrad.

Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne
som länkar & spänne
& stråldiadem om ditt hår,
där silverljusa skira & svagtgyllne bleka
små strimmor sågos leka
likt strimmor, dem ett norrsken i kvällrymden sår. 

Din fot var späd & liten, din vrist var fin & spenslig,
din väg var så enslig,
& blygtförnäm & skygg var din gång,
du liknade de syner, som drömmarna väva,
de lysa & sväva,
& stjärnor de bära om håren till spång.

 I skimret om din panna var sorgen & musiken,
men frusen, besviken
av toner, din visa på läpparne låg.
Din växt var full av gratie, men aldrig fick den följa
sitt väsen att bölja
med frigjort behag i var linjevåg.

 Ditt huvud höll du lutat som säven för vinden,
& blek var du om kinden
som blekaste blomst som i skogsmon står,
men mörka som en kvällhimmel ögonen sågo
mot länder, som lågo
för fjärran & skumt för en blick som vår.

& alltid jag förnam det förpinade ljuset,
det slocknade suset
av gudom, som dör i din blick, i din röst.
Du var mig som en sångmö, som blott vågar viska,
för sjuk bland de friska,
för vek bland de starka med vittvälvt bröst.

 Jag tänkte: »Du är rik i att älska & svärma,
att fostra & värma
all skönhet, all kärlek, allt ljus i din själ.
Vad båtar dig din rikedom? - till skam skall den vändas
& trampas & skändas
som skogens viol av en stigmanshäl.«

 »I träldom & förnedring din rygg skall du kröka
som slav & som sköka
en gång för din kärleks & vekhets skull.
Ty det, som drömmer vackrast, & det som blickar mildast,
brutalast & vildast
skall brytas mot jord & besudlas med mull.«

 Men kanske har det bättre & ädlare gått dig
- när mänskorna försmått dig,
kanhända hava peris beskyddat din gång.
För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen,
vid morgonen försvunnen,
jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång.

o18o4o1 Solnedgång - abstrakt/organiskt.

Ciceron: Boden.

Boden innan BRNO; Sverige kräver av mig att bida min tid. Här äts purpurlass av Gemträsk-bär i grötfrukostar.

o17 Boden tågstations berättande konsttunnlar är målade av Anders Hjortenklev.

1:a maj skall NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSEN demonstrera inte endast klassiskt i Dalarna, utan även nydanande i Norrbotten - mer precist lilla Boden, min (sedan familjeflytt från födelseorten Kalix) norrländska hemort; glädjande & spännande! Detta till ära vill jag visa vad militärbygden har att bjuda på, utöver kanoner & fort.

o16o5 Björknäs, Boden / Hembygdsområdet.

o17o8 En av hembygdsgårdens stugor.

Det skönaste i Boden stad är kyrkobelägna hembygdsområdet; röda kyrkstugor, lunchrestaurangen Norrigårdens husmanskost i vacker 17OO-talslokal, marknader & frodigt florafång - bara stenkastet från morhem. Sommar som vinter är det, utöver björklängas närbelägna vatten, dit steg styr vid prom. Älskar när jag kan vila emot en tjock björkstam & ögna lektyr med ansikte mot de åldrade byggnaderna.

Ur en av Ruter Retros många äldre & retroinfluerade lektyrstaplar.

Tidigare fanns ett drömkafé i anslutning till hembygd/kyrka, kallat Tingshusets kafé. Bakverksvariationen diger - även gluten- & mjölkfritt i många former, & kakbitens storlek skar du med egen hand. Vintertid såg jag Kristian ANTTILA framträda till julfika & sommartid njutit utsikt över tallar & träsk. Rådande piedestalplats innehar dock Ruter Retro, ett kafé beläget nära Försvarsmuséet. Retrot är främst 5O-tal (även äldre & yngre) i form av belamrande ting samt lektyr, & det drivs av en trevlig dam i kontantvänlig (kortfientlig; penningar el. Swish redo) regi. Här finns fika som även jag tål & det är med säkerhet alltid båd gott & prisvärt.

o17o4 Försvarsmuséet: Gott mit uns.

Även invidvarande Försvarsmuséet kan vara intressant för titt, om än propagerande - särdeles rengbågspropaganda vid min förra visit, samt museumet Havremagasinet - om än även här propaganda: omfattande. Men! Jag kan inte tvingas att se konsten som dom vill att den skall ses - än råder tankefrihet - & ibland är den inte politisk, så som vid härlig exposition för norrbottnisk folkkonst: DÄR KÄRLEK ÄR.

o17o6o6 Havremagasinet: Där kärlek är.

När natur önskas relativt centralt tar jag mig gärna till höjdbelägna trädlängor längs Lule älv. Nära dammen i riktning Lule finns - sedan passerandet av Svedjebron - en liten gångväg kantad av täljande & fiskefrälsta. Efter inte nämnvärt många minuter är natur allt som syns; den blå älven glittrande inramad av grön barrskog. Tag här ett djupt andetag & vila i mossan.

o17o4 Lule älv.

Prinsessan på ärten.

o18o32o

Mars har för mig betytt smått av besatthet att experimentera med gröna ärtor; dess vitaminrikt kulörta sötma, som lämpar sig i måltidsrätter likväl som glass, karameller & bakverk. Ärtornas näringsvärde består framför allt av ett noterbart innehåll av vitamin K, vitamin C & folat, samt mineralen fosfor. Det är en miljövänlig växt vilken odlas inhemskt; vi bör således flitigt nyttja dess många nyttoområden.

Prinsessan på ärten garnerad med kokosmjöl, chagapulver samt en pigg liten grönärt.

En morgon inmundigade jag ärtgröt grön som junimark & dagslunch var kokoscurry-gryta med ärtor, brysselkål & berlottibönor. Här skall dock hjortronpajen: Prinsessan på ärten, få strålljus!

Dess bakade grund är en försiktigt dadelsötad deg med betoning på vanilj & arrak; kombinationen dadel, vanilj & arrak minner mig om en form av vuxenkola, som gör sig gott i denna något sega pajdeg.

Den är krönt av delikatessen hjortron - färskt & honungssötat el. kvalitativ sylt (här Kalixsylt). Serveras gärna med vanlig vispgrädde el. hemrörd vaniljssås, men för den som otål finns alternativen honungssötad, fet yoghurt el. kokosgrädde.

Vid spis nyttjar jag främst följande metoder: känsla, höfta & cirka. Jag vet int var decilitermåttet är & jag inväntar framtiden för att kanske finna intresse i det. Det betyder: mått är ungefärliga.

Mandel- + kokosmjöl.
2,5 dl söta gröna ärtor.
3 generösa matskedar cashewsmör.
6 färska dadlar.
1 generös tsk vanilj.
Arraksarom.

Konsistensen hos degen - ärtor & smöt mixas som grund, dadlarna gaffelmosas (aningens kokt vatten tillsatt underlättar) - skall vara sådan att du kan modellera med den; fet, likväl mjölkompakt - där är måttet för mjölen.

Fördela den någorlunda tunnt i formen - min smord med kokosolja, strösslad med kokosflingor - & skjuts in i 225 celsius hetta, i ugns mittsektion. Även tid tar jag på en höft, vilket den sotnaggade kanten skvallrar om. När pajdegen doftar bra, ser bra ut & känns bra - så är den bra, & bara att ta ur ugn för att svalna av, pynta & servera.. iförd ett ärtigt förkläde.