Detta är våra björkalléer.

..ett djupare & mer symbolladdat objekt i naturen som konstnärerna drogs till, nämligen trädet. De var fängslade av trädet i paradiset, livsträdet, men de såg också trädet som symbol för fruktsamheten, framåtskridandet. Det går att spåra en kvardröjande påverkan från andan i denna stilepok så sent som 1927, när Elsa Beskow i vers- & bilderboken 'Årets saga' hälsar månaden maj så här:

Kära fru Björk,
stå inte mörk,
slå ut dina ljusgröna lockar!
Se hasselhängen & gullvivegull,
se hela marken av vitsippor full,
& pilen som artigt bockar!
Slå ut dina tusende gröna blad,
då först kan all världen bli glittrande glad!

I denna sprittande glada hälsning till ljusets återkomst kan vi i nästa vers skönja ännu en av jugendstilens laddade symboler: knoppen. Här innefattar den framtiden. Den döljer i sin slutna form löftet om den styrka & skönhet som kommer att utvecklas. / Elsa Beskow & hennes värld - Margareta Sjögren

Genom Björknäs björkbladsgrind.

Bodens vita björkalléer stod praktfulla om än nakna; Nordiska motståndsrörelsen vandrade längs dess längor, handlingskraftigt vakna - om än, att jag av medsympatisörer önskar mer takt, stil & stämma, av motståndsorganisationen självt mer flammande festivitet: eld voro brukligt en sådan iskall 1:a maj vid vindpinade Kvarnängen.

Kvarnängen har ett vatten i vilket jag vårnätter offrat min kropps hetta & lättja, för kärleken & för kampen. Det var vackert att se oss passera grind till bodenhem & björkalléer med dess mångarmade björkhydra nära röd skomakarstuga; skönt att lyss tal på snödrivors kvarnäng.

Motståndet i Boden skall växa så sant som att våra björkar skall komma knoppa; detta lika säkert som att vår kalla jord är besutten av densamme nordanbjörkars orubbliga rotfästen.

Vejdeland var vid tal så energisk att blåturkos aura uppenbarade sig för min blick / video kommer när jag har tillgång till tid & verktyg.

Välkommen - folkfest Boden.

Besök gärna kulliga BODEN 1:a maj, för att tillsammans med den motståndskraft vars position är främst i riket; NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSEN, fira i folkgemenskap & demonstrera för dettas sköna värde.

OBSERVERA: demonstrationerna sker i Ludvika, Dalarna samt Boden, Norrbotten - inte Boden & fjolårs-Falun som av vimsighet & full fokus på egen ort, här hävdas.

Kom hylla den hårt arbetande fränden samt det svenska folket, det nordiska släktet & den vita européen.

Av skäl för att bevara vår själ & med ryggrad nog så rak, skall jag slå följe i region Norrbotten - vetande att åsiktsskiljaktigheter kan vila & värnande vad som är vackert, av vikt, av värde; vad är förnimmet vara sant, skall ha företräde.

Samåkning rekommenderas: inför DEMONSTRATIONEN I GÖTEBORG önskade jag samåkning från Boden till Göteborg. Jag kontaktade närmsta näste & fick instruktioner. För 5OOKR tur & retur samt i nyvunnet sällskap kunde jag sålunda deltaga. Detta önskade jag redan förra 1:a maj för Dalarna, men tillvaros klartecken kom att dröja & samåkning fanns således ej längre kvar. Lyd ett råd: missa int samåkningen!

I N F O    N O R D F R O N T .

Djurhudahålla.

o16o7 Lapphunden Astrid pussas - Järna-nära (jag bär skinnryggsäck no1).

Älskar det arvsvilligt starka, organiska material skinn är. Has i bälten, skor &: väskor.

Roots Radicals-skinnväska, stearinstänkt.

Under ungår gav mommo mig skinntung axelremsväska, som jag skrev Roots Radicals på & nötte vid strapatser i Stockholm & festivalsmuts. Kanske kan den tvagas ren från ungdumssynd, men det lockar ej när den i skick är lämpad som behållare för minnessparade saker & ting berättande min historia, så som de bleka jeans som näst intill föll i sär (av sig självt; skulle aldrig fått för mig påfundet att saxa i jeans - som en lumpen posör).

Skinnryggsäck no.1 (detalj) - Pingstkyrkan second hand, Boden.

Skulle komma att dröja ~ett decennium för mig att bli med ny gammal skinnväska; Roots Radicals sedan flera år otidsenlig i källare, när jag sommaren o16 fann mig skinnryggsäck på Pingstkyrkans butik i Boden - detta efter tid av vilja för just tjusig skinnryggsäck. Den bär blått W: fastnar jag upp & ned i bergsgren blir det M, & räddarna vet att det är jag (Marielle) som dinglar; genialt!

Skinnryggsäck no.2 - Pingstkyrkan second hand, Boden: 79KR.

I vår blev det ytterligare en sällsynt funnet skinnryggsäck (ynka 79KR), märkt med Wildeman från Fårhagen, från den guldgruva som är Pingstkyrkans stora butik. Aprilskinn fulländades med en liten handväska (75KR) vars knapp i ben. Tidigare har jag endast haft en handväska; träpärlor i blå & turkos gör den svårtyglad. En i neutralt skinn kan jag bära till till fullos garderob utan att det görs brokigt.

Skinnhandväska - Pingstkyrkan second hand, Boden: 75KR.

Önskar lycka till i begagnatbutikernas skinndjungler.

Pär Lagerkvist.

All vår tragik ligger i detta enda: livet är oss inte nog.
Därav kommer allt vårt trångmål, all vår nöd. Vi är varelser som sträcker våra händer mot himlen. Som kan lyfta dem mot det ouppnåeliga, mot det som inte finns. Ja all vår hunger, all vår nöd. All vår ängslan, allt vårt kval. & all vår härlighet. 
Det besegrade livet, 1926.

Det är vackrast när det skymmer, 1919 - läst av Pär Lagerkvist.

Harmoni är vår beständiga hugnadshamn, medan längtade lyckan ske skymta blott. Glimtar. Glimt i somras när kjollinet var i vals med varm vind, invid Antikbodens port - där skriftsskattkista var belägen för fynd av kilot inbundet att bära hem. En av de till Björknäs burna var Pär Lagerkvist / Sibyllan - i påsk påbörjad under resa; precis denna morgon klarläst.

Jag har gått inunder stjärnor - sjungen av Ulla Billquist.

Pär Fabian Lagerkvist (1891 - 1974) var sensibelt skicklig i det sinnliga hantverk som är dikt & litteratur. Sibyllan har - så som poesin hans - haft mig djupt betagen, fastän sitt enkla språk så nära den rysande känslosträng. Boken (min blå, från 1956) berättas i stort av en av orakeltemplet i Delphis pythior - »Var jag utvald av honom, till hans tjänarinna, hans sierska, ville han tala ur min mun?« - & hennes förhållande till det allseende, hotfulla, himmelska & det enarmade, älskvärda, jordiska. Människas händer sträckes mot himlen - pythias händer, dock, de sträckes mot jorden.

Nu löser solen sitt blonda hår - framfört av Bo Hansson, Hans Lindström, Malou Meilink, Ann Ostling, Gary Graden samt St. Jakobs kammarkör, 

Jag bad till gud, minns jag, bad att han skulle låta mig vara lycklig, låta mig få frid i kärleken, i denna jordiska kärlek som nu hade uppfyllt mig. Jag visste inte, jag anade inte att vad jag innerst inne bad honom om var något som han aldrig skulle kunna tänka på att göra, var någonting så orimligt. Att han skulle överge mig.

Sibyllan S. 128.

o17 Sibyllan.

Spjutet är kastat
& vänder aldrig tillbaka. 
Glödande skall det genomfara mörkret
i sin heliga båge. 

Utslungat är det för alltid
med sin lågande spets
& ännu inte födda människohjärtan väntar att genomborras av det. 

Utslungat är spjutet för alltid.

Aftonland, 1953.