Nylon.

DuPont, founded by Éleuthère Irénée du Pont, first produced gunpowder & later cellulose-based paints. Following WWI, DuPont produced synthetic ammonia & other chemicals. DuPont began experimenting with the development of cellulose based fibres, eventually producing the synthetic fibre rayon. DuPont's experience with rayon was an important precursor to its development & marketing of nylon. / Wikipedia.

o18o913 I Immagine.

Latvija har en hygien-/kosmetik-orienterad kiosk: Drogas, vars utbud - inbegripande hampastrumpor & avsevärd variation av giftfri tandkräm - imponerande nog har drag av hälsobutik. BALTIKUM-sällskapet & jag stormförtjusades av Drogas!

6 olika nylonstrumpor, ur dess överraskande stora sortiment, togs från Riga hem över Östersjön. I Stockholm koms i juni näst intill sent till en politisk konferens: 3O minuter räckte föga för att finna beige stayup-nylon på Södermalm - men dessa Drogas översvämmar Riga, så sällan är där mer än 1O minuter till nylonlena lår. En vacker dag skall jag ha klassisk nylon fäst i strumpeband, men till dess..

Att iträda sig nylon ge värmeförnimmelse likt vid orakade spiror (de små håren samlar luft; värmer mer än vad den som aldrig rakat sig om vintern kan tro). Således är det skönt för lena & köldsårbara ben - men, själva nylonet i sig ge även illusionen av Venus-reklam, fastän hyveln vilat; lämpat båd för pälsdjur & nakenkattor.

o18o913 I Immagine.

Fila naglarna fria från nylonets naturliga fiende; trasig keratin (den egna rosa nagelfilen inhandlades givetvis på Drogas), & raffinera bruket av under. Nedom historik om krig & nylon, följer recension av Drogas de 6.

I Immagine.

Once the war ended, the return of nylon was awaited with great anticipation. Although DuPont projected yearly production of 360 million pairs of stockings, there were delays in converting back to consumer rather than wartime production. In 1946, the demand for nylon stockings could not be satisfied, which led to the Nylon Riots. In one case, an estimated 4O,OOO people lined up in Pittsburgh to buy 13,OOO pairs of nylons. In the meantime, women cut up nylon tents & parachutes left from the war in order to make blouses & wedding dresses. / Wikipedia

o18o911 I Argentovivo.

Nylon stockings became increasingly popular on the black market, & sold for up to $2O per pair. Women who could not get their hands on nylons resorted to lotions, creams, stick cakes & painting seam lines down their legs to give the illusion of nylons. Because nylon stockings were so widely sought-after, they also became the target of crime. In Louisiana, one household was robbed of 18 pairs of nylons. Similarly, robbery was ruled out as the motive of a murder in Chicago because the nylons were untouched.

Nylon från Drogas (Latvija-kiosk).

R e c e n s i o n .
Storlek M / III .

Argentovivo: push-up effect. ~5€
Strumpbyxa 4O denier: 81% polyamid 19% elastan.

Häpnad! När artificiell arom strömmade ur paketet; produkten var - hujedamej! - parfymerad. Gillade idén med doftgåva, men skall vara i naturligt sensuell, eterisk olja - som afrodisiakumet ylang ylang, framför anskrämlig not av sköljmedelsfabrik.

Vidare till brukligheten: gavs stussen ett lyft? Nå, den är pigg persika av sig självt - & denna kreation tillåter den att vara det, samtidigt som formande nylon ofta planar ut rumpkrönet & därför vill undvikas. Att strumpbyxorna ter sig tåliga (‘innovative multifilament Multiflex yarn provides silky touch & extreme durability’) & noterbart varma, skall även nämnas. Dessvärre fördömer jag - med anledning av parfymen - dess existens: brinn i Helfvetet!

Can Can: non stop. ~2€.
Strumpbyxa 2O denier: 97% polyamid 3% elastan.

Can Can är Drogas eget nylonmärke: butiken är så dedikerad, att det märkts. Dessas maximerade polyamid-% innebär att intrycket inte är snävt erotiskt, utan vardagligt: undvik vid förförelse! Måndagsmässigt är de dock utmärkt robusta - under en skogstur fastnade kardborreväxter på mig; att rycka bort fick minsann icke Can Can ur balans.

Can Can: sieviešu pusgarās zeķes. 2 ~1€
Strumpa: 1OO% polyamid.

Detta är vare sig lårhögt el. strumpbyxa, utan knähög strumpa - minnande om vad äldre damer med rollator hasar kring med, så som för Can Can ovan betonat: lämna hemma när du skall fresta en herre - använd när du om sommaren skall trippaa till matbutiken (& kjoltyget täcker tillräckligt), för de är svalare än de högre varianterna & ekonomiskt godkända.

Immagine: italiana.
Strumpbyxa 15 denier: 81% polyamid 19% elastan.

Dessa är omslagsmarkerade som åtstramande kring magregionen. Om än att jag inte har noterbar muffin att bestrama, kan jag inte föreställa mig att den gör mkt. arbete där ty kände ej en stramhet - vilket jag dock gjorde av Argentovivo; stram här & där, en sexig känsla. Dessa var av ett mer bekvämt slag - men jämförelsevis skörare i 15 denier; fick fort liten reva - som inte sprev sig, dock.

Pierre Cardin, paris: Cannes.
Stay-up 2O denier: 82% polyamid 18% elastan.

Dessa var för stora: mina smäckra lår nödgar här S - II. Skulle det brådraskas skulle de trilla ned. Kändes dock starka i sin nylon, men ett minus är att de är för mörka & röda i tonen för min smak. Voilà (nedan) favoriseras framför.

Voilà.
Stay-up 15 denier: 85% polyamid 15% elastan.

Ögonen fann dessa - med sina ljusa ton i båd nylon & spets för lår - vara bland de raraste ärtorna. 15 denier är elegant skirt, men skört; därav lyx. Detta var dock inte en engångsprodukt då de var hela & rena efter min invigning, & jag är sedan juli en trogen Voilà:nt.

I Can Can: sieviešu pusgarās zeķes: tunna nylonstrumpor är de perfekta strumporna för skor som - vid bruk av kraftigare strumpor el. inga strumpor alls - kan skava. Notera att spiran ser len ut fastän den ej hyvlats; illusionen är nylonets förtjänst.

I bakgrunden skymtas DALAGUNG.

BYSTHÅLLARE
Cubu. o18
Obekväm, märklig passform - rekommenderas ej.
UNDERKJOL bomull
Bonprix. o18
SKOR mocka/mocka-immitation
Returidé, Boden. o16

Frö.

I går skrev jag om hanes behov av att otämjt ERÖVRA; [ANDROMEDA POLIFOLIA] - & i detsamma text, att han vem haft mig sedan påsk, ej mer har mig. Om nätterna sover jag oroligt - samt sällsynt mardrömt; vemodet beskt likt de bär rönnar bär här. Ändock genomssyras jag av växande säkerhet: detta är som sig bör.

Jag såg min framtid i hans gröna ögon, men det tjänar intet till när mina blå icke väckte samma vetande; varför räcker mina blå inte till.

Världen är så beskaffad att det ej endast är hanen som har behov - även honan har, & likt jag måna den maskulina essensen månas den feminina; mitt liv & min förmåga att ge liv. Mitt väsen har ängslats sedan jag förstod att sällskapet ökat plågades av tvehågsenhet inför min åstundan efter en fullvuxen relation med snarnalkande familjefrö.

Inom 2 år skall jag bära en förstefödd i min famn. Jag tror på min förmåga att attrahera en Fader. De herrar som de senaste åren sällskapats, har prisat mig som blivande mor; ett sådant breddat bäckenben som skänkts min höftkullning, vilka resliga 177 centimeter som skall förlösa vår storväxta vikingagosse - & så vacker jag är med ett barn i min famn; så god jag vore i moderskapet. Har inte hymlats om att vi snarast - när vi kan känna att vi tillsammans skall skapa & gråna; är Vi - skall se vår barhudade lust ge frukt.

Detta är hur det skall vara när Man & Kvinna möts, & hon är kring de 3O. Att tassa kring som katt kring het gröt bör ingen omdömesgill människa göra. Att hyssja sin längtan för att någon kan förskräckas är näst intill självdestruktivt; finner han avelsansvaret skrämmande - nå, låt honom gå; adjö. Han får finna sig en yngre som har råd att invänta hans mognad.

Jag välkomnar sedan flera år moderskapet & skall slå följe med en Man som hedrar denna längtan. Så som den frihetlige mannen skall nära behovet att erövra, skall den traditionella kvinnan nära behovet att bära & fostra barn. Jag skall inte förneka mannen hans essentiella behov; han skall inte förneka mig mitt.

Ivar Arosenius / Livets knapp.

Erövraren.

Äntligen har jag fått erfara hur det är att vara med en Man som känna fler fruntimmer i Freyias rodnande famn, rosig av ANDROMEDA POLIFOLIA: öppet & av mig uppskattat, ty kan ej annat göra än att innerligt uppskatta den frie - ändock ansvarsfulle, & dominante herren. Länge har det känts att det skall ge mig glädje; & den dagen kom, när det visade sig att jag kan min själ väl.

Han ville inte ha mig så som en Man skall vilja ha mig; för livet, & jag ville därför ej vara hans likväl som han ej ville ha någon alls. Vi bröt dock motvilligt, i sävligt tempo; så sävligt, att det med näppe skett & vi än delade säng & saliv, när mannen en lördag kom hem & berättade att han hade varit intim med en halvísländsk, skön kvinna. Att han hade erövrat & av detta njutit rikt; ej blott av naken kropps väta, ty att kunna & få mötas av ett leende & lika bar kropp även i hemmets vrå, hade den maskulina själen behaglig till mods.

Det gjorde mig lycklig att detta även i sanningens ögonblick fick mig gladlynt, samt att jag är trygg i min förvissning om att det är den naturliga ordningen i sin prakt, & att den Man vem jag önskade sensuellt tillfredsställande njutning hade varierat sig med en fröken vars börd var ön av is & eld. Tillgivenhetens låga flammade hög & jag kunde inte annat än att strössla läppars kärlek över hans ansikte & sommarfräkniga axlar, med det smolk i vår bägare att det ej var det nya, kittlande kapitel i förhållandet som det kunde ha varit, ty fanns ej mer ett Vi.

Att verkligheten har bekräftat för mig att en fri hane leder till att jag - som trogen, trånande hona - känner mig upprymd & essentiellt hel, är dock av den största vikt när jag skall möta den Man vem gärna vill att jag slår följe mot en gemensam framtid. Han kan lita till att det inte är vimsiga flickrumsfantasier, utan att den polyamorösa synen på mannen är fast förankrad i mognat sinne; att jag skall komma att strössla kyssar, när han som hemkommen stjärna lyser av sin erövrings natt.

19o2 Gustav Klimt / Two Studies of Sitting Nudes.

Jag vill inte snärja dig; binda dig, även om du säger att jag får. Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen & säga: tack för allt, innan jag går. / Lisa Ekdahl.

Klass & kulör.

Aleksey Savrasov.

Det är i min kärlek för kvalitativ kaliber jag finnes tillgiven invid de elitistiskt fascistoida strömningarnas fot; i kärlek för frisk natur jag bekänner mig som förkämpe för en hjärtligt EKOFASCISTISK ordning. Detta skiljer sig från den nationalsocialistiska skara jag, med avseende av sympati med NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSENs kamp, anses ingå i.

Sveriges nationalsocialister & jag är grundläggande ense: det vita Norden skall ha ett vitnordiskt styre. Kulör är en kvalitet - en kulturell & kraftgivande sådan. Men, socialism ha oinspirerande medioker anda - ej ens nödvändig i stat, för dess omtänksamhets kärna. Ickestatligt & spontant socialistiskt beteende infaller sig naturligt i Norden - vi bygger utan knussel tillsammans upp en grannes nedbrända stugbo. Vi nödgas icke eftersträva det i den stora statsapparaten; mer gärna kan dess skick utformas så att detta borgar för smakfulla invånare i ett kvalitativt rike.

Så som engagerade - inom var spektrum - talar, torde det smakfullt kvalitativa vara en solklar, gemensam målsättning - oberoende av var på schackbrädet ens politiska pjäs placerats. En, av charlatansk kolorithypnos obländad, fristående systemkritisk, kan se de lika aspekterna i det politiska prismat. Den ideologiska fastheten & våldskapaciteten, men även arten av hur okvädesord & karaktärsmord är dryftade.

Nationalister likväl som internationalister - den sk. 'antifascistiska' sfären, frontad av exv. organisationen AFA (Anti-fascistisk Aktion) & underblåst av dess finansiärer; med kosmopoliten György Schwartz i spetsen - angriper de universellt ömma punkterna: den sjuke, svaga & perverterade skall skambeläggas samt offras på mobbmentalitetens altare, där dennes eventuella abnormalitet & menade fysiska samt själsliga deformering blottlägges.

Oaktat var inom spektrumet en människa hemmahör, ljuder kritik mot (de upplevda) motståndarna bekant i den andres öronmussla, ty denne har tagit detsamma ord i mun. Vi angriper uppenbara svagheter för att vi bär på djupliggande, inneboende motvilja mot dessa; oaktat var inom spektrumet, är det den starka, hälsosamma & rakryggat principfasta individen vem väcker det genuina gillandet. Tillåt mig att skalla Fascism! - ty det krävs en, för att känna igen en.

Allra mest förfärande - el. är fascinerande ordet jag eftersöker - är det att höra hur elitistisk ton de anti-fascistiska ta till tunga. De tror det skrålade föraktet vara anständigt & berättigat, ty dess premisser lutas mot idén att den etno-nationelle anser sig tillhöra en högre stående ras samt mer finmejslad individ, som åberopande överlägsen genetik önskar upprätta en global, vit makt-struktur.

Detta är dock - hör & häpna - en falsk premiss, formad av de förruttnade propagandaorgan de skrålande ta dispene av. Dylika föreställningar förekommer (om än, att jag aldrig har hört det nämnas att global vit makt skall eftersträvas), men är på intet vis vad de likriktade organisationerna & fränderna samsas kring.

Sanningen är att kampen förs för någonting så oförargligt som vit makt i vita regioner - var vi har vår stam & vad våra förfäder har format; viljan att överleva, & i betryggande homogen gemenskap leva i fred med folkfränder. Allt detta sprunget ur KÄRLEKEN TILL FOLKET - inte, så som villfarelsen lyder, ur svart förakt gentemot de främmande. Med handen på hjärtat: är detta en skamlig kärlek?

Att leva med folkfränder är inte en ras-hierarkisk yttring. Sålunda är det anmärkningsvärt att de som uttrycker denna vilja, angrips verbalt av de som säger sig stå vid den lilla människans sida. Mången medvetet etno-nationell - likväl som mången kosmopolit-diande - är, sett till klassmässigt ursprung, (o)bildning & personligt skick, en liten människa.

Nordiska motståndsrörelsen är en socialistisk, arbetardriven rörelse, tilldragande för de som mött samhällsförfallet var det inledningsvis inträffar: i dess bottenskikt. Det är föga imponerande när dess - ofta klassmässigt likställda - antagonister, förnöjt käbblar kring att där finns trasiga individer som saknar stil & grammatisk säkerhet.

Vad annat har vi att förvänta oss av ett sårigt, sönderbrutet samhälle? Etno-nationalisterna är blott & bart människor, inte ur trollspö frambringade gudaväsen vilka varit oberörda inför att födas till dy; en dy, de själva även påtalar - en dy, även de antikapitalistiska i AFA-sfär inser - oaktat detaljskillnader: vi alla ser vår dy.

Hur är det - för någon annan än den elitistiske fascisten, vem blir beklämd av vrak till medmänniskor - intressant att föra politiska samtal om individers defekter? Hur kan det vara ett nämnvärt argument, att anmärka på att den som kom till världen i ruinens dynga, ter sig lortig & ful som ett svin?

Gustaf Fjæstad.