Sociabel.
Vi var i vänskap. Han tog en kyss: »GUD vad jag har saknat dig!« & jag log: »Har du saknat att slå mig?« I sängen. Åsså var det liksom en oas & enhörningar & dromedarer (som ju tillhör kamelsläktet) som regnade från himlen.
oO8 TÅMMPI.
I Wera Wilhelminas hem. Om Festa Kerida, borderline-syndabockar, Brazil & att lite ångest & tårar inte är farligt men att smärta är; livsfarligt. Att det i det västerländska samhället är patetik att ta livet av sig för olycklig kärleks skull, men förståeligt vid ekonomisk utblottning. Som om pengar vore på riktigt.
Saltsvarta oliver, kryddiga skinkfyrkanter, gudomlig fårost, manlig björnöl & mörk Coca-Cola stod på pizzeriabordet jag & Z lät vila våra sommarhudade armbågar mot. Vi orerade hagar & sådant jag inte kan (eller så kan jag - med någon kan jag säkert - men det har misslyckats att slå rot, eller så vill dom inte tala om det med just mig) prata med andra om & fann stor tillfredsställelse i att insupa hans funderingar, lufta mina egna & låta dom krocka i någonting att plocka upp spillrorna av för att bygga in det i fortsatt tänkande & på så vis se det hela utvecklas.
Det är befriande & utvecklande att ha honom att konversera med. Han kan utmana mig intellektuellt, vilket inte många i min närhet kan. Inte alls så att vännerna är dårar med blott beiga smulor till hjärnor; min vänskapskrets är genomgående klok - kan grubbla, argumentera, kan mycket om mycket. Men, dom kan inte utmana mig. Det kan han & han gör det & jag gillar det, & så tar jag en klunk cola & vänder blicken mot den dystra uteatmosfären med räckesinringade bänkar, grå luft & Ica Larsberg & säger att utsikten är fin fast den är ful.
Spackel Tor:
»Du är punk, för du är mot!«
&
»Du är lite grunge också, du är lite Courtney Love för du är lite som hon.
Det är därför jag gillar dig; du är den du är!«