Trolsk.

Midnymf.

in , ,
 

15o619+15o923
LUNA+VENUS
JUNE SOLSTICE
MERCURY+ALDEBARAN
 

 
 

Sovande sibylla betraktat sängäng i soldeklinations hexagonala kristallkula, vilad under blont terminalsilke.

 

Katastrofalt! Av ocentrerad, dum ceremoni.

 

Drömde porträttet Intelligent Man men av relevans var hans ängslighet - en pervadant gåta, ett förtärande harhjärta. Trankillo transparant i glasbongs mjölkvita symbolrök, men uppvak kuling: bu! En osäker karl! Vad vidrigt är med en osäker karl är inte att självkänslan är skör utan vad det - odräglig tendens - orsakar: svartsjuka, oärlighet, flyktimpuls, klängig närhet, depression et cetera oförmöget att symbiotisera.

 
 
 
 
 

Vidblicka.

in ,
 

15o529 15o53o
venus+pollux
sol+mercury

 
 

NATT TILLS o15o529.

 

Bearbetade det förbryllande hur en kan tro på linjär tid & inte klarsinnen. Sibirisk man var i drömmen förföljande av mig & klockas visare snurrade frenetiskt fram & åter, omöjlig att visa mig tiden (ty den visade mig Tiden). För att utreda det sibiriska mysteriet sades: »Var är bäcken?«

 

En kvinna invid mig - zoomat på ögonen - svarade »Här.« Också för mig: »Var är bäcken?« Av ögonzoom kunde en se hur dessa skiftade plats - nosbryggan som den bro vilken dom vandrade över under huden - & jag svarade »Där« ty den bäck jag såg var en sibirisk bäck.

 

Mannen som förföljde mig var en köttsmarionett som förkroppsligade andens vandrande aspekt & den bäck jag såg den bäck han såg. Min blick var inte bunden till linjär tidsuppfattning eller kroppens föreställda begränsning: vision vidare.

 

Narrativröst sade, om den sibiriska bäcken, att »Självhushållaren talar om bäcken som Ja, där dödade vi någon en gång« för liv när sig på död »..& poeten talar om bäcken som..« Vinterparadis; snövita björkar invid bäckglitter, bleknande berättelser om hur mänskliga karaktärer i variation ser på vatten som alltid likväl aldrig är detsamma.

 
 
 

NATT TILL o15o53o.

 

Hanen tog oss till en sexklubb vilken han osäkert tillgjort svassade in till; jag kände att han var fånig som inte förstod att vara trygg. Klubben var ett palats av sensualitet & artificiell park i vilket jag frivilligt förlorade mig från sällskapet för att ta min ullfilt på picnic.

 

Placerade ut den i ett glashus där blomster var ett fredstecken, men skärrades då jag fann att jag misstagit klubben för ett naturområde. Omgivande miljö av aprikosrodnade skymningsberg var teaterkuliss! Frågade en annan gäst om det inte var märkligt att vi var omslutna av väggar som var kuliss av natur men hon såg på mig som om det enda märkliga där var mitt påstående om att denna värld ej var verklig; kuliss var allt hon visste.

 
 

Kompass.

in ,

15o1
 

 
 

 

Naturens illbattingabrud då grisigt grå moln käftade oss hagel - framtiden är nu - & vi svarade med morska gesten att blotta nakna kinder mot ishimmel; exotiskt rått spa. Promenerade i det lockande klimatet, i mörk skog på våt myr. Häpen! »Kolla!« Intogs av skymningsky. Hon svarade: »Jag ser.« Hon såg: »Symbolen för Evighet.« Östermolnen kreerade den i klassiskt asymmetriskt utförande. Tydligt. »Det är tidens år i år« besvarades »& ögats & dödens.« Besvikelse invid björken: »Inget kukens år i år heller..«

 

En otillräcklig, asexuell gud vars manslem är eterisk & obrukbar. »..Den januari vi ser upp mot himlen & ser kukar..« Andens dröm om det attraktivt animaliska; att spy äpplet. Skrev memo om tecknet & detta kom precist synkront med »There's a cloud behind the cloud to which I'm yelling.« Konkret abstrakt: symbolen syntes som om bleka frontande moln karvats för att avslöja kulissmolnets bistra nyans, som målad ∞. Sedan, i meandrande bäckar i vintergrön natur, beskådades porlande födseln av ∞, & hur symbolen drunknade i sig själv.