Kultiv.

Mans jord.

 

Hon mindes ett ordspråk, som hennes far hade: Det är nöjsamt att dansa barfota, för ingen dans går lättare - men man kan få farliga stickor i fötterna! / Vilhelm Moberg - Mans kvinna.

 
 

Proletärlitteraturens härförare vill intet annat än att röva Kvinnan ur civiliseringens fatala klor; bort till skogs. Jan Fridegårds (1897 - 1968) Trägudars land (194O) har trälen Holme vem tar sin kvinna till flykt från den vikingabygd där deras frihet är intet, Bernhard Nordhs (19OO - 1972) Nybyggarna vid Bäversjön (1942) har nybyggaren Eskil som i utmarker skyggar med sin älskade & lika så i Vilhelm Mobergs (1898 - 1973) Mans kvinna (1933)

 

..begynte Håkan tala om planer som han hyst. Han talar om Stark-Ingel, en berömd man i hans släkt, som varken räddes andlig eller värdslig överhet. När han inte fick det han ville, så tog han sin kvinna med sig & gick på skogen. Där närde han sig av det vilda, & där levde han till sin död. & så gjorde alltid förr den man, som inte kunde leva i byn. & nu var han, Håkan, bliven en sådan man. Han kunde inte stanna kvar i Hägerbäck - därför att han ville ha henne för sig ensam. & här hade han inte satt sin fot djupare än att han kunde rycka upp den vilken stund som helst. Ty gården häftade han i skuld för, & den skulle han gå ifrån utan minsta sveda i sitt hjärta, även om han ägde den. Därför att han ville bli fri med henne.

 

Den röda tråden löper i sådan karmin att den ej kan frånses, & de skäl som ges om träldom, hämnd & hor kan intet vara annat än ljumma ursäkter för den egentliga hettan i att ta till flykt med egen kvinna, inte endast för att finna henne i sin rådjurslika prakt så naket inbjudande i stjärnmossa; må hända främst för att finna sig själv, i friheten.

 

Dessa män är sårbara inför känslan att myllan rinner dem ur händera; den rinner så flinkt att inte heller bondelivet - dess stinna juver & färggranna fält - är dem tillräckligt. De förknippar bruksjorden med skuldslaveriets fjättring & de fasar den utbredande industrialisering som ödelägger gård efter gård, själ efter själ; kvinna likväl som man. Det är frihet & det är natur, som de begär av myllan - & den erbjuder varken eller, när öket tas i pant.

 

De täta granarna i skogen skall gömma dem för omvärlden. Intet vakande byöga kan döma det hor de känner som kärlek, intet tillfälle skall ges att de liv de ger skall ta ifrån dem, inte en endaste herreman kan begära ränta för den jordkula där de äter oskattad ripa - & den förbannade civilisation Vilhelm Moberg bad fara åt helvete, kan inte svälja den ljuvligt djuriska honans renhet för att spotta ut den i förvridna, skändligt svärtade ben. Den kan inte förinta stoltheten i manlig självständighet & potens, till dess att det ansikte som i spegeln honom möter tillhör blott en förklemad, styrkestympad träl.

 
 

Då kunde ju en präst sedan stå upp vid hans mull & säga: Här i kistan vilar Håkan av Ingelssönernas släkt. Av jord är han kommen, hans liv gick åt till betalning av räntor & skatter för jorden, till jord skall han åter varda! / Mans kvinna.

 
 

Av jord är Man kommen; till jord skall han åter vända, under den tid blod än rinner varmt i hans röda åderflod.

 
 

Krokimono.

 

o1OO1/O5.

 
 

Under kulturarbete slunkit i & ur silkeskimono, buren vid de porträtteringssessioner som skall föreviga mig i konstnär Anderssons kännande penseltakt, samt buren i paus när jag för folkuniversitets elever poserat kroki i blyerts & kol, likaså födelseskrud för aquarelle & olja

 

Vit siluett, rosa kinder & röd mun i glädjande alster - alla med unika uttryck fastän från ett endaste tidsrum. Den skapandes ögon är Medusas; med en blick är du sten; statyett att fixera vid arket - arket som vill röras som av Midas. Under tidens gilla passage är lemmarna de mina stelnade i starka minuter & fridfullt korslagda i klockans fulla varv. Att raska genom skog kan ta mindre av en människas kraft, än att från palett tolkas fram.

 

Så stilla. Så omsorgsfullt.

 
 
Kimonopalett.jpg
 

Gustavianum.

 

o18o8o7

 
 

Med mor & morkarl, samt vid visit av vid storsjö belägna barockgrandiosa Skokloster även sällskapad av hans dotter, har Uppsala & dess slottsomgivning setts, likväl som sinnligt eggande Gustavianum:

 
 
Synopsis Physica / Petrus Hoffwenius.

Synopsis Physica / Petrus Hoffwenius.

 
 

Museum beläget i historisk universitetsbyggnad (uppförd under 162O-talet), vars vita väggar hyser kulturförtäljande, vetandevisande artefakter & bildnings- samt forskningsskapta föremål - kontrasterat förädlad mänsklighet jämförelsevis..

 
 
 
Vetenskapshistoria / Gustavianum.

Vetenskapshistoria / Gustavianum.

 
 
 

..med rosiga Uppsala slotts exposition av modernt banal & risig 'konst', i dess löjligt förslösade konstsalar.

 
Vetenskapshistoria / Gustavianum.

Vetenskapshistoria / Gustavianum.

Beyond the Object / Uppsala slott museum.

Beyond the Object / Uppsala slott museum.

 

Bara se, hur fullkomligt skönt Fredrik Rudbergs sekelsgamla instrument ter sig invid 'samtida nordisk keramisk konst' visad som Beyond the Object. Instrumentet manar till vetenskapligt lärande; hårt analytiskt, men är i sin blanka harmoniska prakt obegripligt mer skönt för blicken, än denna vanhelgade lerhög.

 
 
 
Långt borta & nära - grävningar i Asinie & Valsgärde / Gustavianum.

Långt borta & nära - grävningar i Asinie & Valsgärde / Gustavianum.

 
 

 » En fast punkt. Sedan läggs ett rutnät över platsen med hjälp av snören & spikar - & ritas in på millimeterpapper. Utgrävningen kan börja. Det är viktigt att registrera varje fynds position i marken. Det som finns runtomkring kan ibland berätta mer än det enskilda föremålet.«

 

Natten vill skipa sin rättvisa.

 
 

Ovan är vad det kapitel tituleras, i Vilhelm Mobergs klassiska Rid i natt! (1941), vilket egga starkast.

 
 

När aftonen väl nermörknat, säger en byaman till sin hustru:
- Gack ensam i bädd i kväll. Jag har ärende bort.
Vid samma tid säger en annan byaman till sin maka:
- Lägg dig vid sängen ensam! Jag stannar borta vid läggedags!
Vid samma tid fälles samma ord i andra hus i Brändebol. Hustrurna frågar ingenting, & männen säger ingenting därutöver: på andra sidan stuguväggen kan lyssnare stå, & den som tiger har ingenting sagt.

 

De är trälande män, men icke förträlade ty de är tredskande & missnöjda i sina hjärtan.

 

..bönderna i en fridkallad by skulle bara ha rövens kålbössa att skjuta med. Det har gått en viskning, & den har gått fram ända till fogdens öra: en skum natt skall det klyvas en skalle!

 

Om Brändebols bönder vill taga sin rättvisa om natten, så skall de icke nappas med fogdar & herrehyllare, utan uppsöka den rätte mannen. Men honom känner de endast, aldrig skådar de honom med sina ögon. Deras herre visar sig för dem endast i fogdars & drängars skepnad. De räcker honom icke med yxa, de åtkommer honom icke med järn & stål. Så söker de i stället skipa nattens rättvisa emot dem som han sätter i sitt ställe.

 

De är jordens män, & hon är deras stränga & hulda moder. De när sig av hennes spenar & hon dricker av himmelens dagg, men även av den dagg, som faller av mödan ifrån deras trogna kroppar. Jorden kan icke vara den svalkan förutan, ty den är människans dyrkan & offer åt henne. Men icke av trälhållna män vill hon famnas, icke av trälarnas svett vill jorden dricka! Jorden vill uppbära blott de män, som av fri vilja giver henne sin kärlek, som i frihet lutar sig & höjer sina ansikten över hennes bröst för att taga henne & äga henne.

 

Jorden vill bära fria män
& anamma den ädla dagg, som faller från fria mäns pannor.

 

Publicerat vid åskans första knall.