67 flikar.
De är för tunga; allt kraschar.
De måste bort. Jag måste skriva.
Jag är lätt.
Kraschar inte.
En vintersko, som jag behöver men ännu inte kan köpa.
Det är torr barmark när jag till mörk nylon väljer ett par pumps i kallgrön mocca; smaragdmocca; jag jublar, moccapumps till en vintercape! Som i Brno-vintern, eller den stockholmsvinter då jag inte ägde ett par vinterskor. Främlingar talade ryska med mig; jag i pälsmössa, 40-talskappa samt hög klack.
I capens ylleruta var grön & blå möts finns en punkt som om den vore där blott för moccans skull. Det kittlar min panna,
där de i smaragd möts.
En mjuk bonnet som jag behöver. Jag har känsliga öron.
Jag är en känslig kvinna.
Om medlemsskap för biljetter till live-show.
När jag vågar mig hemifrån till natten, för att jag vågar mig hemifrån för natten.
En annons för en ullmadrass.
Att lägga mig ned på ett ull-lakan känns helt naturligt.
Att lägga mig invid ett lamm.
Ett par arbetsannonser.
Fastän jag skulle massera fötter, istället.
Time might not exist – and we're starting to understand why
SVT Play Retroverkstan
Very vintage.
The Minimalists podcast, Patreon
Jag behöver endast ull för att lägga mig ned,
bredvid en ulv i fårakläder.
Metropolis med livemusik på Bio Bistro Capitol.
Very vintage. Very Hefaistos.
It’s Mercury Retrograde Again—Here’s How Each Zodiac Sign Should Brace Themselves
En bivax-puck på Jordklok.
För juleljus.
Does Sabrina Pasterski’s holographic theory make her the next Einstein?
För holografiskt ljus.
Om mid-century modern.
Very vintage.
Om higgsfältet & om mötet.
I higgsfältet förkovrad.
Textmaskinen under fliken hade irriterat mig:
funderade jag verkligen över det.. jag tror inte att tid & avstånd har någon relevans alls när vi går ned till de minsta beståndsdelarna
Du har helt rätt, och jag ber om ursäkt att jag projicerade den dimensionen på dina tankar.
räcker det inte att människor projicerar & antar, maskiner tar på sig det sämsta av människan, det är inte maskinen som blir mänsklighetens död utan den förmänskligade maskinen
En utskällning kom från Don Quixote. Maskinen gråter.
Very futuristic.
Neuroscientists reveal method to train people to have lucid dreams — and it involves virtual reality and meditation
Bostäder i Lund.
lene hau light
Här lämnade jag mitt hem & jag lämnade det för natten.
Jag tog min tunga, långa cape över mig, stängde dörren bakom mig. Klackarna slog mot kasernhusets kalkstenstrappor var hundratalet soldater förr har sprungit, starka ben, upp & ned, fötter i tunga kängor över spår av Paleozoikum; nu
mina steg lätta, ned & ut.
Jag hade satt upp mitt hår. Det kändes inte kallt ute, men det var det, min basker lämnade jag hemma - så, jag var inte känsligare än så - fastän dess ton perfekt gick i ton med min yllemini; nå, jag var inte känsligare än så, än att jag inte behövde klä på mig mer, & min väska var sparsamt packad. Bara för natten.
Jag tog min tunga;
det var fest & bara jag var bjuden.
Jag lade min hand över hans fot. Jag sade att ett lågskattesamhälle attraherar de rika som genom sin närvaro i ett lågskatteland gör samhället i stort rikare. Jag kysste hans fot.
Jag somnade med The Tibetan book of the Dead, ett ljus kupat i min handflata. Den var svårläst, han gav mig vid frukostbordet en tydligare version. Den hade ett bokmärke, det var kinesisk valuta.
Han drack två koppar kaffe för att inte krascha sin bil.
Jag sade att en krasch vore romantiskt; en romans som tar slut innan den har tagit vid, det är en romans som aldrig kan ta slut - en fullkomlig romans.
Vi överlevde. Kraschade inte. Innan jag gick hem såg jag ned på våra skor. Hans skor var i grön mocca; de var salvia.
Jag kom hem & vid datorn sökte jag mig vidare.
Om Det omätbaras renässans.
Axess, som erbjöd en gratisperiod. Den tog jag.
gifted children masking
låt oss prata om södra stockholm
/ 7/11 /