Carl & Karin.

Ideligen yppas: Hon levde i hans skugga.
Är det en mer ogin variant av sanningen:
Hon levde som hustru åt en fullkomligt lysande man!

Det råder inga tvivel om att Carl Larsson ansåg att kvinnans plats vvar i hemmet & inte bakom staffliet & att han genom hela äktenskapet var den dominante artisten, kring vilkens arbete livet kretsade. Karin lade sina egna konstnärsdrömmar åt sidan när hon gifte sig med Carl, tog ett kliv åt sidan, för att främja Carls karriär. Men hon tog ett bestämt kliv. /Karin Larsson & blommorna i Sundborn / Christina Högardh-Ihr.

»Man räcker ej till på två håll. Då måste ettdera gå på slarv & man blir ledsen & utpinad i onödan. «

Karin.

Carl & Karin.

I Grez-sur-Loing, France, förälskade sig unge Carl (1853 - 1919) i mörkt sköna vallonättlingen Karin (1859 - 1928) - & jag älskar den sekelskiftessaga familjen Larsson- var; är, i folksjäl ännu livs levande, förevigade i herrens aquareller av skandinavisk, japoniserad jugend med djärvt nationalromantiska penseldrag.

(Älskar, utan att se rosenskimmer: i sektion ALLENA är skriften Tillsammans, var Larssons vedermödor inses & gemenskap avundas, publicerad.)

Fru Larsson var essentiell för hans framgång - & skildrad berättelse ger sken av att han förstod att uppskatta detta; bara se de älskvärda målningarna! Skuggköld känner kvinnan endast när mannen vänder sin lågas sken bort från henne; inte ser henne, inte belyser hennes inverkan & djupa värde.

Hos henne finns intet behov av världens åskådan - hon behöver inte omvärldens firande bekräftelse. Blott hennes Man & de barn hans närvaro givit, skall aldrig förglömma henne. Om så, skall hon aldrig förtvina. De kreativa kvinnor vilka när primära drömmar om berömmelse för konstnärinneskap, före de önska ett lyckligt familjeliv, är jämförelsevis ytterst få. Att prisas av sin make är den klassiska kvinnans triumf.

De hemvävda tyger Karins experimentella, fria händer lät bjärt brodera, som sedermera förevigades i Carls exceptionella Sundborn-verk, inte endast skapade familjen Larssons intima hemkärhet & bidrog till makens konstmässiga framgång; faluröda Lilla Hyttnäs & dess boende samt gästande,. De frös fast i tiden, som en form av nordisk, naturnära civilisations folkliga ideal för estetik, romantik & strävsamhet - som en dyrbar gåva till de efterlevande; till dig & till mig.

Ateljé-Idyll (Karin & Suzanne) / Carl Larsson.

Prinsessa i ett torn.

I’ll do anything you want me to, if you really love me. I know I could give it all up & change my whole life for you. I will change my ideas & I admit until I met you, that I was all wrong. I will change direction without a doubt about the road that I'm going along - if you are there to lead me. / Françoise Hardy / Je changerais d'avis [översatt]

Françoises totala överlämnande av sin person till sin passion, är poetiskt & befriande. Lyriken är en maximerad återspegling av Kvinnans längtan att hänge sig åt Mannens makt över hennes lägre natur. Jag kan känna igen mig.

En Man kan hos den seende naturligtvis ingalunda övertrumfa en högre natur; Gud. Han är stor men han är inte kraften som beredde de leder jag är tillåten att vandra - dessas giltighet vet han intet om & kosmos ger intet samtycke för honom att skingra dem för nyckfull vind. Påbuden är dock myckna färre än vad myckentalet leder, är; myckentalet möjligheter, om vilka jag har varit precis i min trånad att åtnjuta jordad ledsagning för.

Fastän ärligt precis, tycks jag dock tala för döva öron likväl som skriva för blinda ögon, ty jag har erfarit att män nödgas ha en stilla i ett torn, förspillande liv vid det blida avvaktandet av prinsens räddningsmanöver.

Att jag så gott jag förmår upplever vår värld & förbereder genomförande av solo-formade avsikter, tolkas som förverkligandet av min främsta traktan - & detta vill männen inte hindra. De retirerar inför mitt substitut för lycka. Att min främsta traktan är kärlek med en man - att jag ingenting hellre vill än att förhindras, ställa in de planer jag som ensam skepnad & byta spår till var de går - kan de inte gripa.

Om makt är kraft att bryta motstånd, så agerar männen som om de vore maktlösa - även fastän föga motstånd finns, står de stagnanta inför möjligheternas många leder. Monica Zetterlund är än en dam vem känner makten som sådan, & när motståndet bryts brister hon ut i sång: Såsom solen strålade han, all min levnad kom han att ändra. / Sådan man, sådan man är han; att hans hand kan livet fullända. Han bröt mitt motstånd, han log. Han bröt min ros & log. / Visa från Utanmyra.

Chevaleresque.

Chevaleresk [sjevaleres’k] ridderlig: av fra. chevaleresque: av ital. cavalleres’co med samma bet., med samma anslutning till fra. chevalier riddare; jfr. k a v a l j e r.

BALTIKUMRETUR följd av Polska & kära Česko, frid för arma femininussjälen funnen ett hem i herrarna chevalereska behandling av mig, bortom Botnicka. Även den nattlige främmande vem i Kraków hälsade mig med vintage »Sieg heil« - ackompanjerat av höjd högerarm - var, om än ett av de mer pikanta exotiska inslagen, intet annat än hövlig.

De bar & de ledsagade, följde mig till porten fram & erbjöd företräde i kö samt säte i kollektivtrafik. Utan knussel, utan framfusig slem; de bara ansåg det självfallet. Icke tassat i hasorna de mina likt servila betjänter, endast agerat när anda fallit in - betydande att det vid var utomportsvistelse finns åtminstone en man vem har andan att vid besparandet av min möda bekräfta mig som Kvinna; simultant med att ljus stämmas Tack bekräftar honom som stark & trygg Man - & ger, vid förtjusning, ett högst fördelaktigt tillfälle att bjuda in till romantik.

Vi kan gott niga för dessa.

Vad som inte är detta - & de handkyssar männen i Brno förärade mig i vintras - tycks mig frånvänt förståelse för var i svaghet & kraft ligger, & som ett resultat av denna oförståelse frånvänt sensuell dynamik. Allt vad är illakännande karla-artat svensksmicker om självständiga Amazoner, att se buffliga nordbor tränga undan kvinnofolk & äldre, glöms lyckligt bort när en polack ser min rosenkindade uppenbarelses feminina vekhet, & bär mitt lass.

Den skandinav vem ej kännes hemtam i chevalereska mannéer men önskar anamma, kan känna sig för i anda; har herrn lynnet & har herrn tiden? Utmana er (o)vana utan att förlorade tillfällen skapar oro - acceptera att förändring tar tid. Samt (lika så brännande för kurtis) lär er att måtta de kvinnor ni möter. Kan en kvinna i skymtad underkjolsspets vara mer benägen att uppskatta den maskulina ömsintheten än en i tjurnos? Emellan polerna finns utrymmet för det goda omdömet. Tusen tar för er ansträngning. ♥

Öm aga.

I sektion HAN & HON skrivet om att Befalla respektive Bifalla (rubriker jag rekommenderar den vars nyfikenhet väcks, att läsa). Likväl som i härskrift får fysisk fostran i famn, i egenskap av arketypisk version av detta, exemplifiera. Tror till fullo att traditionen av nogsamt mätt mått av öm aga skulle göra mången romantisk bindning gott.

Det är outsinligt tragiskt när en Kvinna vill trotsa fallenhets begär för fysisk fostran, som hennes natur ger distinkt uttryck för när hon kittlas av sexuell stränghet under så kallad lek, i bädden där hon ändock inte kan undfly att allvaret i sanning är genomträngande närvarande - ty under sexakten är våra masker placerade på nattduksbordet. Vi är i all bemärkelse nakna inför den vi omfamnar.

Lika outsinligt tragiskt är det när en Man inte förmår förhålla sig till denna skärpande dominans som hon - så som mången av kvinnor, i skild mån - behöver, & han lika så lockas av; en symbiotisk längtan efter att uppfylla varandras natur. Av klenmod vänder sig den vilsekomna mannen till pornografiska substitut; försummande den älskades fostransbehov & egen böjning - i förlängningen hela förhållandet, sängkammarlekar & - när den uppdämda energin inte finner annan utväg - konkret misshandel.

Att bortom proportion attackera & skymfa, är ren misshandel. Det är ett klent agerande som urholkar kärleken till en person, tilliten i en relation, samtidigt som det underminerar respekten för den som höjer hand el. bär giftig tunga - ty denne visar sig labil; den ledsagande att höja blicken mot skall obestridligt inte vara sådan tok. Den vansinnige är ett farligt sällskap som en skall få skörda destruktiv frukt tillsammans med, om en slår följe.

En mans välvilliga aga av sin kvinna skiljer sig markant från vansinnesdådens illvilliga karaktär, i vilka han angriper för att bryta ned. Ej uns av kärlek, ej uns av förståelse, finns vid sådant dåd - endast fragilt ego, framträdande skuggpsykologi & odisciplin vittnar det om, när han agerar utom sig som vid otro fastän endast smärre missöde.

Den ömma agan väcker ofta modernitets förfasade reaktion, men moderniteten har likaså omstöpt den ömsin hårdhänta handen, till en brutaliserad & förvirrad perversion där mannen skall plåga kvinnan sexuellt & kvinnan skall inte veta vad hon har gjort för att förtjäna det. Den vardagliga husefriden har blivit till en fetisherad piska invid sängen.

I ett förhållande där dynamiken dominant Man & undergiven Kvinna är central, kan paret med fördel fråga sig om deras inre begär inte ger klang av annan - sedan urminnes tider traditionell rådande - önskan, än att blott & bart fetischeras.

Ur Fantomen.