Tangokuningas

Uupunut matkaaja rannalla himmeän maan, astui aurinkolaivaan suureen valkeaan.*

Raimo.

Kalevaladagen ägde rum under torsdag, som var dagen en vecka sedan finsk & svensk släkt kom samman för att ta farväl av morfar Raimo. Ceremonin ägde rum i Sveas nordligast belägna medeltidskyrka; forngotiska Kalix kyrka, invid älv invigd 1471. Februari 2o19 var där kista vit & rosor röda.

Morfars senaste & sista födelsedag.

Samlade i lokal Valhall samtalade vi kring anekdoter, liv & död. Bror tror att det svartnar & jag tror på det eviga ljuset. Vid ena änden om mitt säte var morkusinen Sampo (namne med artefakt ur Kalevala) med familj, senast mött under hans student - när de matig finska mjölverken chockerade mig, som trodde de vara sockerbullar; finskt kärv föda kan vara en stor besvikelse för ett litet barn.

Raimo växte upp i de sydligare delarna av Finland, & for i unga år över gränsen, när änkemor Sylvi flyttade till sin nya kärlek (funnen medelst kontaktannons) i Norrbotten, Sverige. Till & från for han dock åter för umgänge, & mötte då sin blivande fruga: nordfinska (LAPPI) Anneli. Tillsammans fick de tre flickor, av vilka moder är mellandottern. När Anneli i sällskap med väninnor kommit vandrande en danskväll, mötte hon Raimo som erbjöd lift. Så som hon har berättat det skedde följande: han var stöddig & hon tyckte inte om det - sedan gifte de sig.

Bröllopsfotografiet.

Inte bara var morfar en KLOCKFANTAST & ett ess i schack (mor tog en gång över hans televisionsapparat på vilken spelschackrutor etsat sig fast i skärmen) - han var även tangokonung; tangokuningas! Vid en festiv afton dansade han så elegant tillsammans med Anneli, att en man bjöd de båda på alkohol för att ge dem bränsle att fortsätta sin excellenta tango. Hon var stolt när hon berättade om detta, men lika trumpen har hon varit när kvinnorna har stått på kö för att få en sådan säker förare.

o16 Tangoafton.

Tangokonungen var en fruntimmersmagnet, som ibland fick hemsamtal från för mormor främmande, ljusa röster. Vid dessa tillfällen ägnade hon nog en mer el. mindre flyktig tanke åt de från ungdomen »välbärgade friarna av hög börd«, hon ibland har talat om.. som det inte blev någonting av, kanske för att de var - som mor min tror - »tråkiga«, & en busschaufför med glatt humör kan vara mkt. - ja, till & med stöddig & kvinnokär - men inte är han tråkig.

Vila i frid, Raimo Kallio.
1936 - 2o19

Raimo med familj.

*Fritt översatt med hjälp av mormor:
Sömnens resenär, mot disig himmels strand i högan på det stora, vita solskeppet.

Raja.

o181o26/27

En helg i Kalix, Haparanda & Tornio. Med grannflickan Ellinor från Ljungstigens barndom, njöts ljuva karameller med bittra samtalsämnen - hos mormor Anneli & morfar Raimo, betraktades fotografier från förr; så som det undersköna skärgårdsfotografiet förevigande mormors moder Elsa, med väninna. Dessa stenars ö kom vid kriget att svartbombarderas av die Deutschen.

1927 o724 Elsa (bakom väninna) i den finska skärgården.

Kafé Taavolagården (förflutets 18OO-tals bondgård) i Haparanda, serverade semmelbulle - i saffran - Mommo sade var den godaste hon ätit. Även min vetefria guldklimp var med söt, nybakad värme, maukas. Tillhörande är butik med nytt; för systerdotter Lo julpaketerades i rosa harlequin en tygsjöhäst, & gammalt; bord efter bord med bråte under buktande trätak. En liten minnesängel följde med mommo min, som sedan änglasyn av strålande ljus, vitvingad varelse, samlat de i vakande prydnader. När min ogudaaktige mor afton innan gränsresa skulle somna intill, hade Mommo manat: »Har du bett din kvällsbön?« Det hade mor minsann int gjort..

o181o27 Kafé Taavolagården.

Gränspassage (Haparanda - Tornio) betydde förberedelse för att smörja kråset finskt. Mor inhandlade karaktäristiskt mörkt rågbröd - ansett som Finlands nationalrätt, salta mintlakritsen Salmiakki samt den finska korv som vid barndomens sauna hos Mommo & Moffa grillades i kamin. När vi kom till Kalix för samkväm över mat, tog vi genast en munsbit av nostalgi.

o181o27 Tornion ortodoksinen kirkko.

Tornion ortodoksinen kirkko är en av endast två vackra byggnader i det beklagligt fula Tornio. Den andra ses i LAPPI.

Klass & kulör.

Aleksey Savrasov.

Det är i min kärlek för kvalitativ kaliber jag finnes tillgiven invid de elitistiskt fascistoida strömningarnas fot; i kärlek för frisk natur jag bekänner mig som förkämpe för en hjärtligt EKOFASCISTISK ordning. Detta skiljer sig från den nationalsocialistiska skara jag, med avseende av sympati med NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSENs kamp, anses ingå i.

Sveriges nationalsocialister & jag är grundläggande ense: det vita Norden skall ha ett vitnordiskt styre. Kulör är en kvalitet - en kulturell & kraftgivande sådan. Men, socialism ha oinspirerande medioker anda - ej ens nödvändig i stat, för dess omtänksamhets kärna. Ickestatligt & spontant socialistiskt beteende infaller sig naturligt i Norden - vi bygger utan knussel tillsammans upp en grannes nedbrända stugbo. Vi nödgas icke eftersträva det i den stora statsapparaten; mer gärna kan dess skick utformas så att detta borgar för smakfulla invånare i ett kvalitativt rike.

Så som engagerade - inom var spektrum - talar, torde det smakfullt kvalitativa vara en solklar, gemensam målsättning - oberoende av var på schackbrädet ens politiska pjäs placerats. En, av charlatansk kolorithypnos obländad, fristående systemkritisk, kan se de lika aspekterna i det politiska prismat. Den ideologiska fastheten & våldskapaciteten, men även arten av hur okvädesord & karaktärsmord är dryftade.

Nationalister likväl som internationalister - den sk. 'antifascistiska' sfären, frontad av exv. organisationen AFA (Anti-fascistisk Aktion) & underblåst av dess finansiärer; med kosmopoliten György Schwartz i spetsen - angriper de universellt ömma punkterna: den sjuke, svaga & perverterade skall skambeläggas samt offras på mobbmentalitetens altare, där dennes eventuella abnormalitet & menade fysiska samt själsliga deformering blottlägges.

Oaktat var inom spektrumet en människa hemmahör, ljuder kritik mot (de upplevda) motståndarna bekant i den andres öronmussla, ty denne har tagit detsamma ord i mun. Vi angriper uppenbara svagheter för att vi bär på djupliggande, inneboende motvilja mot dessa; oaktat var inom spektrumet, är det den starka, hälsosamma & rakryggat principfasta individen vem väcker det genuina gillandet. Tillåt mig att skalla Fascism! - ty det krävs en, för att känna igen en.

Allra mest förfärande - el. är fascinerande ordet jag eftersöker - är det att höra hur elitistisk ton de anti-fascistiska ta till tunga. De tror det skrålade föraktet vara anständigt & berättigat, ty dess premisser lutas mot idén att den etno-nationelle anser sig tillhöra en högre stående ras samt mer finmejslad individ, som åberopande överlägsen genetik önskar upprätta en global, vit makt-struktur.

Detta är dock - hör & häpna - en falsk premiss, formad av de förruttnade propagandaorgan de skrålande ta dispene av. Dylika föreställningar förekommer (om än, att jag aldrig har hört det nämnas att global vit makt skall eftersträvas), men är på intet vis vad de likriktade organisationerna & fränderna samsas kring.

Sanningen är att kampen förs för någonting så oförargligt som vit makt i vita regioner - var vi har vår stam & vad våra förfäder har format; viljan att överleva, & i betryggande homogen gemenskap leva i fred med folkfränder. Allt detta sprunget ur KÄRLEKEN TILL FOLKET - inte, så som villfarelsen lyder, ur svart förakt gentemot de främmande. Med handen på hjärtat: är detta en skamlig kärlek?

Att leva med folkfränder är inte en ras-hierarkisk yttring. Sålunda är det anmärkningsvärt att de som uttrycker denna vilja, angrips verbalt av de som säger sig stå vid den lilla människans sida. Mången medvetet etno-nationell - likväl som mången kosmopolit-diande - är, sett till klassmässigt ursprung, (o)bildning & personligt skick, en liten människa.

Nordiska motståndsrörelsen är en socialistisk, arbetardriven rörelse, tilldragande för de som mött samhällsförfallet var det inledningsvis inträffar: i dess bottenskikt. Det är föga imponerande när dess - ofta klassmässigt likställda - antagonister, förnöjt käbblar kring att där finns trasiga individer som saknar stil & grammatisk säkerhet.

Vad annat har vi att förvänta oss av ett sårigt, sönderbrutet samhälle? Etno-nationalisterna är blott & bart människor, inte ur trollspö frambringade gudaväsen vilka varit oberörda inför att födas till dy; en dy, de själva även påtalar - en dy, även de antikapitalistiska i AFA-sfär inser - oaktat detaljskillnader: vi alla ser vår dy.

Hur är det - för någon annan än den elitistiske fascisten, vem blir beklämd av vrak till medmänniskor - intressant att föra politiska samtal om individers defekter? Hur kan det vara ett nämnvärt argument, att anmärka på att den som kom till världen i ruinens dynga, ter sig lortig & ful som ett svin?

Gustaf Fjæstad.

För mina medsystrar.

Luna Saturn + Apogee

o15 Piger.

Någon tumsugande trygghetsnarkoman är jag föga; kan se sållande samt härdande skäl för periodvis av det otrygga - för en individ, för ett folk & för mänsklighetens helhet - inom anarkoprimitivistisk kontext, förslagsvis. För ett förklemat; passiviserat, pacificerat & infantiliserat, obeväpnat & indoktrinerat folk som bekostar sin egen undergångs invasion är dock den ökade otrygghet vi i Svea Rike skådar dock ingenting att eftersträva: det är bäddat för förlust om vi ej förmår byta nationens solkiga överkast.

Är det ökad trygghet el. är det ökad övervakning, vi önskar?

Fredrik Kärrholm: Vad vi bör berätta för våra döttrar \ SvD.

Det nya Sverige fordrar större försiktighet, skriver SvD-skribenten Fredrik Kärrholm: VAD FÖRÄLDRAR BÖR BERÄTTA FÖR SINA DÖTTRAR. Ense som jag är har jag författat en kvinnornas ledsagning: FREDAD QWINNA. Kärrholm belyser dock intet annat än: »Ansvarsfulla föräldrar gör således klokt i att upplysa sina döttrar om verklighetens realiteter. Det nya Sverige fordrar större försiktighet.« Vad är detta 'nya Sverige' som Kärrholm nämner? Detta är det nya landet:

VIDEOANALYS: Det svenska folket nickar medgivande för egen undergång; även etablerade svenskar skall integreras i Det Nya Landet - Du nya, du fria. Nickar inte även du fogligt, har du hat - din ovilja accepteras ej vara kärlek inför Det Gamla Landets tämligen homogena folk samt icketvång att ömsesidigt integreras med fjärran kultur vitt skild från tidigare rådande.

Videon genomsyras av medveten provokation maximerat med slöjbärande afrikanska som duk för #DETNYALANDET. Syftet uppenbart ej endast att propagera för ömsesidig integration (läs: svensk kapitulation), utan att även så ond jord sinsemellan oss människor. Styrande vilka medelst provokation (båd krig & lockelser) av massmigration verkar för detta, ses ej nicka utan trivs till synes bättre bakom kulisserna.

Videon säger att det inte finns någon väg tillbaka - det är skitsnack! Om vi kräver sann demokrati kräver vi även att vi som är folket bestämmer vilken väg nationen skall ta. Är detta en utveckling (avveckling) vi vill, el. skall vi resa oss för skifte - för en samvaro där våra döttrar samt söner är nämnvärt säkrare & kan gro i god jord?

Vill mena att en för samhället & dess utsatta flickor betydligt mer gynnsam lösning (bot) än att varna för symptomen, är att dra upp problemparasiten med roten. Att säkra gränserna samt avlägsna oönskade element nödgas, men det är ej så enkelt som att strypt utomeuropeisk migration leder till ett hälsosamt samhälle ty däri är ej roten.

Detta är ett av mången medel för att fördärva land & folk. I korruptionens korridorer & genom propaganda samt aktiv splittring av det svenska folket, nedtyngande av vår rätade ryggrad & livsgnista - har människor (i märkbar omfattning ickesvenska i blod & sinne; ej med intresse för Sveriges väl & ve) aktivt verkat för detta. Kärrholm arbetar exv. för ett propagandaorgan som i det sunda samhället skall brinna. Vänd blicken dithän!

Realiteten är sådan att vi måste berätta för våra döttrar - & söner - att dessa får lov att ha säkerhet i särskild åtanke, men allra mest brännande är:

vi bör berätta för våra döttrar att vi har svikit dom; att vi av passivitet nu tycks efterlämna ett samhälle som är värre än vilket vi själva givits. Vi bör berätta för våra döttrar att detta inte är någonting som dom behöver acceptera - att dom skall stå rakryggade för förändring & förkasta dom veka män som hundar efter propagandaorganens pipa el. sin egen ynkliga feghet.

Vi bör berätta för våra söner att dessa skall ta täten i striden & sätta roten i brand.